Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bessel, Friedrich Wilhelm - Bessemer, sir Henry - Bessemerprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Bessemer—Bessemerprocessen
132
Intressant är hans korrespondens med Gauss,
utg. 1880. Led. av sv. Vet.-akad. 1823. T. B.
Bessemer [be’sima], sir Henry, eng.
me-tallurg och mekaniker (1813 18/i—98 15/s). B.
arbetade först i sin faders metallgjuteri, kom
1830 till London och ägnade sig snart helt
åt
uppfinnarverksamhet inom vitt skilda
delar av
ingenjörsve-tenskapen. Bland de
120 olika patent, vilka
han uttog, finner man
så olika saker som
teleskop, bronspulver,
maskiner för
diamant-slipning, anordningar
för ångbåtar m.m. Den
uppfinning, som skänkt
B:s namn världsrykte,
är emellertid det
för
faringssätt att av tackjärn framställa
smid-bart järn och stål, som kallas
bessemerprocessen (se d. o.). B. var 1868 en av
grundläggarna av Iron and steel i
n-stitute (se d. o.) samt dess president 1871
—73, i vilken egenskap han instiftade B e s s
e-mermed a 1 j en, som årligen av detta
samfund utdelas för nya uppfinningar och rön
inom järnhanteringen. 1879 blev B. led. av
Royal society och s. å. adlad. G. H-r.
Bessemerprocessen, en av Henry
Bessemer (se ovan) uppfunnen metod för
framställning av smidbart järn och stål, varvid
medelst inblåsning av luft i smält tackjärn
en del av dettas kolinnehåll genom
förbränning bortskaffas. Uppfinningen väckte, då
den 1858 genom föredrag och tidningsartiklar
blev bekant, stort uppseende. Det praktiska
utförandet av idén mötte emellertid stora
svårigheter, och det var först efter fleråriga,
dyrbara och besvärliga experimentarbeten,
som metoden kunde sägas ha blivit färdig för
praktiskt bruk. Skälen härtill voro flera.
Bessemer synes sålunda i början icke ha haft
tillräcklig insikt beträffande processens
kemiska förlopp, varför olämpligt råmaterial
ofta användes, och dessutom voro ugnar och
blästeranordningar icke ändamålsenliga. På
grund härav och emedan ofta en tillräckligt
hög temperatur icke kunde hållas i ugnen,
var det länge icke möjligt att annat än i
undantagsfall erhålla en homogen och slaggfri
produkt. B:s förlagsmän tröttnade därför,
och metoden ansågs av dem misslyckad.
Vid denna tid hade man doek i Sverige
genom oförtröttat arbete lyckats framställa
dugligt bessemerstål. Förtjänsten härav och att
sålunda till praktisk användbarhet ha
utarbetat denna geniala idé tillkommer konsul
G. F. Göransson (se d. o.), som redan 1857
efter en studieresa till England började
arbeta med den nya b. Han stötte vid dessa
arbeten på samma svårigheter som
uppfinnaren själv. Genom ihärdiga försök, vilka
peku-niärt understöddes av Järnkontoret, fann
Göransson slutligen 18 juli 1858, att han
huvudsakligen genom ökande av blästermängden
kunde åstadkomma en betydligt varmare
gång än förut, varigenom en mera lättfluten
och jämnare produkt erhölls. Sedan de
svenska rönen blivit kända i England, vann b.
raskt spridning, utvecklades vidare och
förblev under årtionden den färskningsprocess,
varmed huvudmassan av världens stålbehov
tillverkades. 1879 hade Englands
stålproduktion genom denna uppfinning stigit till
1,854,000 ton från att före metodens
införande ha utgjort endast 50.000 ton per år.
Fig. 1 B. Vertikalgenomskärning av
konvertera.
Fig. 1 A. Yttervy av konverter, sedd bakifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
