Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bessemerprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Bessemerprocessen
134
Fig. 2. Bessemerblåsning.
Vid processens utförande angriper luften
till en början huvudsakligen i tackjärnet
ingående kisel- och manganmängder, som till
större delen jämte en del av järnet syrsättas.
Härigenom höjes smältbadets temperatur i
hög grad, och då kols syrsättningsbegär
stegras med stigande temperatur hastigare än
kisels och mangans, börjar efter ett
tids-moment, vars längd är beroende på
tackjärnets kemiska beskaffenhet och
tappnings-temperatur, det i tackjärnet ingående kolet
att allt häftigare förbrännas till koloxid och
bortgå. Tackjärnets kolhalt sjunker
härigenom alltmer — det färskas —, och processen
avbrytes i det ögonblick, då den kolhalt
uppnåtts, som man önskar i det färdiga stålet.
Allteftersom metoden utvecklats, har den vid
dess utförande använda ugnstypen förändrats.
Efter att på försök ha använt än fasta, än
stjälpbara ugnar av olika modeller
konstruerade Bessemer slutligen den i fig. 1
framställda ugnstypen, som med mycket små
förändringar ännu i dag användes.
Bessemer-ugnen, konvertern (se fig. 1 A), är en
päronliknande, kring två tappar stjälpbar
ugn, förfärdigad av 8—10 mm järnplåt samt
infodrad med eldfast material. Den för
processens genomförande nödvändiga luften
införes genom axeltappen (g), vilken i detta
syfte är ihålig, till ett utefter ugnens sida
löpande rör (h) och vidare in i en under
ugnen befintlig blästerlåda (e; se även fig 1 B).
Från blästerlådan kommer blästern genom hål
i ugnsbottnen in i konvertern.
Sur bessemerprocess. Den
ursprungliga bessemermetoden kallas till
skillnad från en senare införd modifikation även
den sura bessemerprocessen, emedan den
försiggår uti en ugn, infodrad med surt
material, nämligen silikategel eller kvartsmassa.
Vid den sura processens utförande förfares
sålunda, att 3 ä 5 ton tackjärn, som i vårt
land vanligen håller 1 % kisel och 2 ä 3 %
mangan, från masugnen tappas uti en på
skenor skjutbar, med eldfast material inmurad
plåtbehållare, kallad skänk, samt föres till
bessemerugnen. Denna stjälpes nu kring sina
tappar, så att dess längdaxel kommer att
vara horisontell, varpå tackjärnet inhälles
genom skorstensöppningen (i) med tillhjälp
av en plåtränna. Sedan tackjärnet är itappat,
pådrages blästern, och först därefter reses
ugnen i vertikal ställning. Blästerns tryck
måste vara avpassat så, att det, när ugnen
står vertikalt, förmår motväga trycket från
det 30—40 cm djupa tackjärnsbadet; vanl.
användes ett blästertryck motsv. 800—1,000 mm
kvicksilver. Då ugnen rests, pressas blästern
med ett kraftigt dån genom tackjärnet, och
en kvast av månggreniga gnistor kastas ut
genom skorstensöppningen. Gnistornas form
och mängd ändras föga under den tid —
raf-fineringsperioden —, då huvudsakligen kisel
och mangan syrsättas. Då därefter det i
tackjärnet ingående kolet börjar angripas, ökas
plötsligt dånet i ugnen, och en blå låga
börjar skjuta ut genom skorstensöppningen. På
intensiteten hos denna låga samt på utseendet
av de samtidigt utkastade gnistorna bedömer
den person, som leder blåsningen,
färskning-ens gång, och av dessa tecken kan han i
varje ögonblick ungefärligen bedöma
kolhalten hos badet i ugnen. När rätt kolhalt
uppnåtts, tappas stålet ur ugnen genom
skorstensöppningen ned i en skänk och från denna i
tackjärnsformar, s. k. k ok i 11 er. (Om
förfaringssättet härvid se G ö t.)
Basisk bessemerprocess. Vid den
sura bessemerprocessen avlägsnas icke något
av den fosformängd, som förefinnes i
tackjärnet. Fosfor utövar emellertid, redan då
det är närvarande i ringa kvantiteter (mer
än 0,07—0,1 %), ett synnerligen skadligt
inflytande på det framställda stålets
hållfasthet, och flera av svårigheterna vid de första
arbetena för processens utexperimenterande
tillskrivas den omständigheten, att
fosforhal-tigt tackjärn kom till användning.
Då England saknar fosforrena malmer, är
det naturligt, att strävandena, sedan dessa
fakta konstaterats, där skulle särskilt
koncentreras på försök att förändra b. därhän,
att man bleve i stånd att av ett fosforhaltigt
tackjärn framställa ett fosforrent stål. Äran
av att ha åstadkommit detta tillkommer
S. G. Thomas och P. C. G i 1 c h r i s t (se
dessa ord). De funno 1878, att om konvertern
infodrades med dolomit och man till
tackjärnsbadet satte lämplig mängd bränd kalk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
