- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 3. Bergklint - Bromelius /
147-148

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betarsjön - Betastrålar (β-strålar) - Betbrand - Bete - Betel - Betelgeuze el. Beteigeuze - Betelnöt - Betelpalm - Betelpeppar - Betelseminariet - Betelskepp - Beteltuggning - Bête-noire - Betesda - Betesfodring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

Betarsjön—Betesfodring

148

Betarsjön, en 32 kvkm stor sjö, 196 m ö. h.,
i Junsele socken, Ångermanland; avrinner till
Ängermanälven.

Betastrålar (^-strålar), se Atom, sp.
437—438, och Radioaktivitet.

Betbrand, se Betsjukdomar.

Bete. t. Se Betesfodring. — 2. Om
b. vid fiske se Agn.

Betel (hebr., »Guds hus»), en i G. T.
flerstädes omtalad kultort, motsvarande den nuv.
oansenliga byn Bétin, knappa 2 mil n. om
Jerusalem. Ortens kultkaraktär stammar
redan från förisraelitisk tid (den hette då
Lus, d. v. s. asyl). Av israelitisk tradition
sättes den i förbindelse med Abrahams
historia samt med patriarken Jakob, vilken där
byggde ett altare och gav platsen dess namn
efter den uppenbarelse han där fått av Gud.
Efter rikets delning gjordes B. av Jerobeam I
till en av rikshelgedomarna i nordriket och
försågs av honom med en tjurbild. Den i B.
bedrivna kulten, av profeterna (Amos, Hosea)
angripen som oren avgudatjänst, utrotades av
Josia, vilken enl. 2 Kon. 23: 15 kullstörtade
dess altare. Efter babyloniska fångenskapen
miste B. sin betydelse. Se G. Dalman i
Palä-stinajahrbuch X, 18; E. Aurelius,
»Palestina-bilder» (1913). E. A.

Betelgeuze [betäl$6’z] el. Beteigeuze
[betä^Ö’z], stjärna av l:a storleken i Orions
stjärnbild (= a Orion). Den lyser med något
rödaktigt ljus.

Betelnöt, se Beteltuggning.

Betelpalm, se Arekapalm.

Betelpeppar, se Pepparsläktet.

Betelseminariet i Stockholm, grundat 1866,
avser att utbilda pastorer och missionärer
inom baptistsamfundet. 4- å 5-årig lärokurs,
vanl. omkr. 50 elever.

Betelskepp (av Betel, »Guds hus») kallas
fartyg, inredda för gudstjänst eller
uppbyg-gelsemöten för sjömän; ofta innehålla de även
en läsestuga. Till detta ändamål användas,
särskilt i Amerikas förenta stater, gamla
avtacklade fartyg, som förankras i livligt
besökta hamnar. I Sverige gavs förr detta namn
åt fartyg, vilkas befälhavare (b e t e 1 k a
p-t en er) åtagit sig att å sina fartyg hålla
offentlig gudstjänst i utländska hamnar, som
besöktes av skandinaviska fartyg; de förde en
särskild flagga (b e t e 1 f 1 a g g). Sedan
sjömanskyrkor och -kapell upprättats i ett
flertal av skandinaviska fartyg besökta utländska
hamnar, har denna institution upphört.

Beteltuggning, ett i hela den
indisk-ma-lajisk-oceaniska kulturvärlden allmänt bruk
att tugga bitar av areka- el. betel-»nöt»,
arekapalmens (se d. o.) fruktkärna, rikligt
beströdda med finpulvriserad kalk, ofta från
brända musselskal, och inlindade i »betelblad»,
friska blad av betelpeppar (Piper betle). B.
färgar läpparna, tänderna och hela insidan av
munnen varaktigt mörkröda och ökar
saliv-avsöndringen, varför beteltuggare ständigt
spotta. Den dagliga förbrukningen kan uppgå

till 30 blad och 10 nötter. Arekanötens
al-kaloider ha ett stimulerande inflytande, som
underlättar kroppsliga ansträngningar.
Kalktillsatsen har måhända den fysiologiska
betydelsen att ersätta tropikväxternas fattigdom
på näringssalter. I sanskritlitteraturen
omtalas b. sedan 500-talet e. Kr.

Bète-noire [bät-ncoär], fr., eg. »svart djur»,
syndabock, »olycksfågel».

Bete’sda, en damm, omtalad i berättelsen
om den lame i Joh. 5. Flera dammar eller
cisterner i det nuv. Jerusalem tävla om att
vara B.; bl. a. utpekas ett nu genom rester
av en korsfararkyrka övertäckt vattenbäcken i
närheten av Annakyrkan n. om Haram (den
gamla tempelplatsen). Jfr E. Aurelius,
»Pale-stinabilder» (1913) och G. Dalman, »Orte und
Wege Jesu» (2 :a uppl. 1921; sv.uppl. 1918). E. A.

Betesfodring är ett grundvillkor för
lönande husdjursskötsel, och dess fördelar äro:
betesdjuren få föra ett sunt och naturenligt
levnadssätt; betet lämnar ett lättsmält och
närande foder, som innehåller alla för
organismen behövliga beståndsdelar, och
befrämjar därför en normal blodbildning, varemot
vid stallfodring något ämne lätt kommer att
saknas eller ingå i för liten mängd med därav
följande abnorm sammansättning av
närings-vätskorna, vilket i längden inverkar menligt
på hälsan; rörelsen i det fria stärker
muskler, senor och ledgångar och befordrar
utvecklingen av de för rörelsen lämpligaste
proportionerna och vinkelförhållandena mellan de
särskilda ledstyckena i extremiteterna, som
även betinga en felfri kroppsbyggnad; genom
rörelsen stärkas även andningsorganen och
hjärtat, och i förening med den normala
blodbildningen gynnas härigenom i hög grad en
sund och snabb utveckling; vistelsen i det
fria befrämjar även hudverksamheten, huden
hålles ren, och dess värmereglerande förmåga
övas, varigenom motståndskraften mot
ogynnsamma väderleksförhållanden stegras.
Betes-fodringens förmånliga verkningar göra sig
bäst gällande under uppväxten, då alla organ
äro stadda i utveckling, och endast genom en
utsträckt betesfodring möjliggöres uppfödande
av djur, som besitta en tillräcklig fond av
kraft och hälsa för att utan olägenhet kunna
stå ut med den höga produktion, som inom
den intensivare driften numera fordras, och i
betesfodringen ha vi därför ett av de bästa
medlen att motverka de olägenheter, som
domestikationen i och för sig alltid medför.
Betesgräsets höga äggvitehalt gör även, att
kraftfoderbehovet i väsentlig grad nedsättes,
och medför därför även den ekonomiska
fördel, att den dyrbara kraftfoderimporten kan
minskas. Även i ett annat avseende medför
betesfodringen en ekonomisk fördel, nämligen
genom att djurens skötsel under betestiden
kan utföras med långt mindre arbetskraft än
vid stallfodring, och även skötseln av den jord,
som är lagd till betesvall, blir billigare än av
jord, som odlas för andra ändamål. För
upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 18 02:37:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdc/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free