Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betsjuanaland - Betsjuaner (Bechuaner) - betsjukdomar - Betsman - Betsnitsel - Betsocker, Betsockertillverkning - Betterton, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• 163
Betsjuanaland—Betterton
164
Betsjuanaland, se Bechuanaland.
Betsjuäner (B e c h u ä n e r), den centrala
gruppen bland Sydafrikas bantufolk och
hörande till kafferfolken i vidsträcktare
bemärkelse. De innehade fordom hela området
mellan Oranjefloden och Sambesi, v. om de
egentliga kaffrerna, men ha undanträngts av
hot-tentotter och suluer. Folket delas i en östlig
grupp, till vilken höra basuto, makololo m. fl.,
samt en västlig, inom vilken särskilt de till
Kalahariöknen undanträngda ba-kalahari äro
starkt uppblandade med hottentottelement
och på grund av sin låga ståndpunkt ofta
förblandas med buschmännen. B. äro mindre
krigiska än suluerna; deras huvudnäringar äro
jordbruk och boskapsskötsel. Kristendomen
har på sista tiden gjort stora framsteg bland
dem. B:s gamla område står nu helt och hållet
under brittiskt protektorat. Jfr B an tu,
Basuto och Bechuanaland. K. G. L.
Betsjukdomar. Den odlade betan kan
angripas av ett flertal sjukdomar, bland vilka
följande hos oss äga största betydelse.
Betbrand (Rotbrand) angriper den späda
groddplantans första blad samt stam- och
rotanlag, vilka svartna och skrumpna, så att
plantan oftast faller omkull. De plantor, som
överleva angreppet, hämmas i sin utveckling och få
nedsatt sockerhalt. Flera svampar, framför
allt Pythium baryanum och Phoma betae,
framkalla betbrand, men angreppet influeras starkt
av växtbetingelserna, särskilt jordens
reaktion, i det att sur reaktion befordrar, alkalisk
motverkar angrepp. Smittämnet kan finnas
i jorden eller följa med fröet; ang. Phoma
har blott den senare smittovägen betydelse.
Hjärtröta & sockerbeta.
Phoma har betraktats som orsak till en
annan sjukdom, hjärtröta, som visar sig
i att bladrosetten hos den något äldre plantan
förstöres med början från centrum, varpå
angreppet utbreder sig nedåt roten, som till
större eller mindre del svartnar och torkar.
Somliga anse, att hjärtröta framkallas av rent
fysiologiska orsaker och att Phoma endast
har sekundär betydelse. Torka och stark
kalk-halt i jordvätskan befordra hjärtröta. Betning
av fröet rekommenderas ofta för bekämpande
av rotbrand och hjärtröta men har givit
växlande resultat.
Betmögel, som
förorsakas av
Pero-nospora Schachtii,
angriper bladen,
vilka i början bli
krusiga med
tillbaka-rullade kanter,
senare uppsvällda och
på undersidan
överdragna med ett grått
mögellager; de dö i
förtid. Svampen
övervintrar som
äggsporer i de döda bladen
och som mycel i
betans övre del. Från
smittade fröbetor
sprides sjukdomen
till ettårsbetorna.
Betrost (Uromyces betae) utvecklar på
betans blad tre rostgenerationer: först
skålrost på gula bladfläckar, därefter
sommarsporer i spridda, bruna hopar och till sist
mörkare hopar med vintersporer. Medelst de
sistnämnda övervintrar svampen.
Mosaiksjuka yttrar sig i att bladen
förete en mosaikartad växling mellan
gulaktiga och normalt färgade partier och
förorsakar hos fröbetor ofta stark nedsättning av
fröskörden. Smittämnet kan passera genom
porslinsfiltrum och torde vara av
ultramikro-skopisk natur. Mosaiksjuka liksom betmögel
och betrost bekämpas genom att angripna
betor ej användas till fröodling och att
ettårs-och tvåårsbetor hållas skilda; mosaiksjuka
motarbetas även genom att man bekämpar
bladlössen, som kunna överföra sjukdomen. —
Jfr även B e t - å 1. Th. Lfs.
Be’tsman, dets. som b e s m a n (se d. o.).
Betsnitsel, se Sockertillverkning.
Betsocker, Betsockertillverkning,
se Socker och Sockertillverkning.
Betterton [be’totn], Thomas, eng.
skådespelare (omkr. 1635—1710). Urspr.
bokhandlare och bokförläggare, gick B. 1660 till Drury
Laneteatern och tillhörde därpå de av William
och Ch. Davenant ledda scenerna; var senare
tidtals verksam som teaterledare. B. var
restaurationstidens förnämste tragiker och
ka-raktärsskådespelare med representativa roller
både från Shakespeare och yngre repertoar (i
yngre år var Hamlet hans glansroll). Han
Betans bladmögel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
