Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bets - Betsaïda - Betsel - Betsileo - Betsimisaraka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Betsaida—Betsimisaraka
162
sätt, att trästrukturen lyser igenom. Verb:
Betsa.
Metallbets ning. Koppar, mässing, brons
och nysilver betsas i en blandning av konc.
svavelsyra (66° Bé) och salpetersyra (36° Bé),
ömtåliga föremål i mera utspädd syrelösning.
Järn, stål o. zink betsas i mycket utspädd (omkr.
1 %) saltsyra eller svavelsyra.
Träbetsning. Vid betsning av trä
användes dels anilinfärgbetsning,
särskilt med vattenlösliga anilinfärger, dels r
ökning av garvämneshaltiga träslag (ek; andra
träslag behandlas först med pyrogallollösning
el. dyl.), dels s. k. s y r e b e t s n i n g,
betsning med vissa kemikalielösningar.
Efterbe-handlingen består i polering med polityr
(schel-lackspritlösning) eller boning med vax och
terpentin eller oljning och fernissning
(amerikansk polering). E-t N-n.
Betsaida (»fiskfångstens hus»), ort i
Gali-léen, vid sjön Gennesaret. Därifrån
härstammade enl. Joh. ev. apostlarna Petrus, Andreas och
Filippus. B., som trol. låg strax ö. om Jordans
mynning i Gennesaret, utvidgades till stad och
förskönades av tetrarken Filippus, som
uppkallade det efter kejsar Augustus’ dotter, Julia
(Julias). Litt.: G. Dalman i Palästinajahrbuch,
VIII; densamme, »Orte und Wege Jesu»
(senaste uppl. 1921; sv. uppl. 1918). E. A.
Betsel, gemensam benämning för de
remtyg och bett, som användas för hästens
styrande och behärskande. Betslet förekommer
av olika modell för kör- och ridbruk samt
benämnes, alltefter den olika sammansättningen,
träns eller kandar. Kandaret består av stång
och bridong. — Remtyget utgöres av
huvudlag och tyglar (tömmar). Huvudlaget
sam-mansättes vanligen av nackstycke, pannrem,
sidostycken, käkrem och nosrem, varjämte
körbetslet ofta har s. k skygglappar samt
stundom även s. k. stup- eller uppbindstyglar.
Ridbetslet för militärbruk är vanligen
kombinerat med grimma för hästens bindande i
stallet. — Bettet, som lägges i hästens mun,
består av ett munstycke, i vardera ändan
försett med antingen en ring, bridongbett, eller
en ring med parerstång, tränsbett, eller ock
en sidstång med ringar, stångbett. Dessa olika
bett förekomma i växlande former. Till
stångbettet hör kindkedja med kindkedjekrokar.
Betslin g, d. v. s. tillpassning och
på-läggning av betslet, bör ske med stor omsorg,
för att hästen skall besparas onödig smärta
och fullständigt kunna behärskas. Särskilt
utövar god och insiktsfull betsling ett
utomordentligt inflytande på hästens dressyr. Rätta
läget för bettet är omkr. V2 cm nedom
hästens mungipor. Tränsens och bridongens
inverkan på hästen är helt enkel, varemot en
hävstångsverkan inträder vid stångens
användande. Stångens sidostycken benämnas
över-skänkel och underskänkel. överskänklarna
kvarhållas genom kindkedjan, varigenom
stångbettet blir en hävstång med kraften A (tygelns
inverkan) anbragt i underskänkelns ring, lasten
B (hästens motstånd) på munstycket och stödet
C (kindkedjan) i övre skänkelns öga (se fig.
7). Längre underskänkel ger längre
häv-stångsarm och ökar således stångens verkan.
1 2
3 4
5 6 7
1 betsel med grimma, svenska arméns modell; 2
kör-betsel med skygglappar och stuptygel; 3 tränsbetsel;
4 kandarbetsel; 5 träns av vanlig modell; 6
ridstång av vanlig modell; 7 schematisk framställning
av stångbetslets verkan.
Denna ökas, i samma mån som munstyckets
tryckpunkter göras smalare, utövande ett
skarpare tryck på lanerna. En större
tungfrihet, d. v. s. böjning av munstycket, skärper
likaledes stångens verkan. I motsats härtill
blir stångens verkan lindrigare, ju kortare
underskänklarna äro, ju tjockare
tryckpunkterna och ju mindre tungfriheten. Stångbettet
bör icke ligga så högt i hästens mun, att det
dragés upp i mungipan, men ej heller så lågt,
att det berör framtänderna. Stångens bredd
bör likaledes passas efter hästens mun.
Kindkedjan bör vara så avpassad, att
sidoskänk-larna vid dragning i tyglarna stanna i
ungefär 45° vinkel mot hästens käke och varken
falla igenom till rät vinkel eller stanna i
sidostyckenas förlängning. B. C-m.*
Betsileo, en med hova närbesläktad men ej
så rasren folkstam i den bergiga centrala
delen av Madagaskar, s. om hovaerna.
Betsimisaraka, en av de tre huvudstammarna
(de andra äro hova och betsileo) av
indone-siskt-malajiskt ursprung på Madagaskar.
III. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
