Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bielke, Ture (1548—1600) - Bielke, Ture Gabriel (1684—1763) - Bielke, Ture Johan (1742—92) - Bielke, Ture Turesson (1425—1489) - Bielkenstierna, släkt - Biella - Bielowski, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Bielke, T. G.—Bielowski
256
efter slaget vid Stångebro, dömdes ban till
döden i Linköping och avrättades 20 mars
1600. B. var vältalig och högt bildad Fr. W.*
Bielke, Ture Gabriel, greve, krigare,
politiker (1684—1763), son till fältmarskal
ken Nils B. Deltog från 1704 i alla Karl
XII:s fälttåg samt följde konungen till
Turkiet, där han var med
i kalabaliken vid
Ben-der. Vid konungens
död var han överste
för Bohus läns
dragoner och känd som en
av arméns dugligaste
chefer. Han blev 1719
generalmajor av
kavalleriet och var 1719
—21 svenskt sändebud
i Wien. 1727
inkallades han i rådet och slöt
sig där från 1732 i
re
gel till Arvid Horns anhängare, varför han ock
1739 delade deras öde och licentierades, d. v. s.
avsattes med bibehållande av rådsvärdigheten
och en pension. B., som var en stridbar man,
lät sig icke härav förmås att avstå från
kampen mot hattarna och deras lättsinniga
krigspolitik utan trädde i hemlig förbindelse
med Rysslands sändebud i Stockholm
(Bestu-sjev; från 1746 von Korff) och medverkade
ivrigt till bildandet av det äldre mösspartiet.
Han blev en av mössornas främsta ledare med
plats i deras hemliga partikonselj; efter 1747
drog han sig emellertid tillbaka från det
aktiva partilivet. Fordran på B:s och hans
med-broder Bondes återinsättande i rådet var ett
av mösspartiets populäraste yrkanden, men
först 1761 blevo B. och Bonde, de enda
överlevande av 1739 års »licentierade» riksråd,
åter insatta i rådet. B. var då en gammal,
bruten man, vars upprättelse egentligen blott
var ett yttre, för alla synligt tecken till att
de grundsatser, som förfäktats av Arvid Horn,
ånyo kommit till heders. — Ehuru
förbittringen över hattpartiets lättsinne och tyranni
drev B. att i likhet med mössornas övriga
chefer alltför nära förbinda sig med Ryssland
och bruka dess stöd och dess guld i den
svenska partikampen, sattes dock hans egen
omutlighet aldrig i fråga. Led. av Vet.-akad.
1760. B:s upplysande »Mémoires pour servir ä
1’histoire de Charles XII» ha utgivits i sv.
övers, av C. Hallendorff (»T. G. B:s hågkomster
af Karl XII», 1901). L. S.*
Bielke, Ture Johan, friherre, politiker
(1742—92), son till S. K. B. Lämnade tidigt
ämbetsmannabanan, uppträdde vid 1789 års
riksdag som ivrig oppositionsman och deltog
även i Gävle riksdag 1792. B., som starkt
påverkats av franska revolutionens idéer,
invigdes, ovisst av vem, i mordplanerna mot
Gustav III och tog en ännu ofullständigt
utredd andel i sammansvärjningen. Då han fick
veta, att han skulle inkallas till förhör, tog
han 22 mars gift och avled samma dag. Jfr
biogr. (av G. Carlquist) i Sv. biogr. lexikon,
IV (1924).
Bielke, Ture Tu res so u, riksmarsk
(1425—omkr. 1489). Var en av de mest typiska
representanterna för det svenska
unionspar-tiet under 1400-talet. 1451 fick han av Karl
Knutsson befälet på Axevalls slott. Där stod
han i hemlig brevväxling med danskarna, vilka
han meddelade konung Karls fälttågsplaner.
När Tord Bonde 1452 överrumplade Lödöse,
föll denna# brevväxling i hans händer, och
förrädaren togs genast av herr Tord till fånga
men undkom s. å. till Danmark. I Sverige
dömdes han 1453 att mista liv, ära och godfi.
När Kristian I 1457 uppsteg på Sveriges tron,
återfick B. sina gods, erhöll Kalmar i län och
utnämndes till marsk och befälhavare på
Stockholms slott. Han gjorde senare Kristian viktiga
tjänster: nedgjorde 1463 på Helgeandsholmen
en bondehär från Uppland och försvarade 1464
tappert Stockholms slott mot Karl Knutsson
men måste 1465 överlämna det åt ärkebiskop
Jöns Bengtsson (Oxenstierna). B. stred även
på danskarnas sida i Brunkebergsslaget 1471
samt uppgav i mars 1472 Kalmar slott åt Sten
Sture. B. försonade sig s. å. med denne och
återfick sin riksrådsbefattning.
Bielkenstierna, en från Livland till Sverige
mot 1400-talets slut inkommen släkt, vars
flesta medlemmar ägnade sig åt svenska
flottans tjänst Från 1510 omtalas medlemmar
av släkten i fem generationer med titeln
amiral Hans Klasson (1574—1620) var
en s» hertig Karls (Karl IX:s) mest betrodda
medhjälpare under kampen mot Sigismund,
1606 ståthållare på Kalmar slott, 1611 överste
amiral under Kalmarkriget, från 1615
holm-amiral. Hans son Klas Hansson B.
(1615—62) introducerades 1626 på riddarhuset
med namnet B. och blev 1652 friherre. Han
var 1644 amirallöjtnant och eskaderchef i
stora flottan, tillhörde som guvernör över
Karl Gustavs förläningar från 1650 till
dennes tronbestigning 1654 arvprinsens
förtrognaste, blev 1654 riksråd och s. å. amiral samt
tog verksam del i krigen mot Danmark, bl. a.
som eskaderchef i slaget i Öresund mot
holländska flottan 29 okt. 1658 och som svensk
befälhavare i sjöslaget mot dansk-holländska
flottan mellan Femern och Låland 30 april
1659. Ätten utdog på svärdssidan med hans
son, överstelöjtnanten frih. A x e 1 B. (f. 1648),
som stupade i juli 1676 i sjöslaget vid Öland.
BieTla, stad i n. v. Italien vid floden Cervo
i prov. Novara; 22,519 inv. (1911).
Textilindustri. — Nära B. byn Oropa, 1,250 m ö. h.,
med berömd vall färdskyrka (Madonna d’Oropa).
Bielowski [bjelå’vski], August, polsk
historiker (1806—76), tjänsteman, slutligen
direktör vid Ossolinska biblioteket i Lemberg.
Utgav en rad viktiga polska historiska urkunder,
framför allt den efter hans död av
vetenskapsakademien i Krakau fortsatta samlingen av
Polens äldsta krönikor, »Monumenta historica
Polomæ vetustissima» (1864—72). A. K^u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
