Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Billing, Anders Julius - Billing, Axel Gottfrid Leonard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Billing, A. J____Billing, A. G. L.
294
Billing, Anders Julius, tandläkare (f.
1857 3/7). Var lärare vid Tandläkareinstitutet
i proteslära och
tand-reglering 1905—22,
blev med. hedersdr 1913
och fick professors
titel 1919. Har erhållit
Svenska
tandläkaresällskapets Millerpris
för vetenskaplig
forskning. B. har publicerat
ett 40-tal
odontologiska skrifter o. särskilt
inlagt stora
förtjänster om den
ortopedisk-protetiska käkskadé-behandlingen o.
pro
tesbehandlingen av medfödda gomdefekter
genom sina skrifter »Von der
Unterkieferresek-tionsprothese» (1910), »Von der
Oberkieferre-sektionsprothese» (1912) och »Om medfödda
gomdefekter o. deras behandling» (1912). H.R-g.
Billing, Axel Gottfrid Leonard,
biskop, politiker (f. 1841 29/4). Född i
önne-stad, Kristianstads län, blev B. student i Lund
1859, fil. kand. 1864 och fil. dr 1865, lektor
i teologi och hebreiska vid Lunds
katedralskola 1867 och s. å. tillika docent i praktisk
teologi vid Lunds univ. (utan att ha avlagt
teologiska examina). Han blev teol. adjunkt
1872 och prof, i praktisk teologi 1881. B. blev
1884 biskop i Västerås, 1885 kungl.
överhovpredikant och 1898 biskop över Lunds stift.
Vid ärkebiskopsvalet 1900, då B. icke ville
komma i fråga, innehade han 2:a
förslagsrummet. B. blev teol. dr vid jubelfesten i Uppsala
1877 och juris hedersdoktor i Lund 1918. I
Svenska akad. invaldes B. 1900 (efter A. N.
Sundberg). Led. av Vet.-akad. 1908.
B:s ovanligt dugande förmåga har tagits i
anspråk för en mångfald förtroendeuppdrag.
Så har han bl. a. varit led. av
Västmanlands läns och av Malmöhus läns landsting
(det förras ordf. 1897—98, det senares 1901—
19). Av Första kammaren var B. led. 1889—
1906 och 1908—12 och därunder 1892—93
led. av konstitutionsutskottet och från 1894
under hela sin riksdagstid led. av
statsutskottet (dess ordf. 1908—12). B. var led. av
särskilt utskott 1890 och urtima riksdagarna
1905 och vice talman i Första kammaren 1909
—12. B. har bevistat alla kyrkomöten från
1878 (vice ordf, sedan 1898). Bland
kommittéer, i vilkas arbete B. deltagit, må nämnas
kyrkolagskommittén 1890—91, kommittén
ang. minderåriga förbrytares och sedligt
försummade barns uppfostran,
universitetskom-mittén 1899—1901 (som ordf.),
psalmboks-nämnden 1915—17.
Under sin riksdagstid spelade B. en
betydande roll som politiker och var inom Första
kammaren en ledande personlighet. Hans
intellektuella överlägsenhet, snabba blick för
politiska situationer och framstående
egenskaper i debatten, icke minst en med förso-
nande humor parad människokännedom, gjorde
sig starkt gällande såväl vid hävdandet av en
konservativ politisk och kyrkopolitisk
grundåskådning som vid avgörandet av en mångfald
praktiska och ekonomiska angelägenheter,
med vilka B. i synnerhet såsom led. av
statsutskottet hade att taga befattning. I
rösträttsfrågan framhöll han redan 1893 bl. a.,
att den måste regleras av
opportunitetshän-syn, att det vore en fördel att åt
representationen giva en så bred basis som möjligt
samt att, om garantier kunde vinnas mot
ma-joritetsförtryck, företräde borde givas åt
införande av allmän rösträtt framför större
eller mindre sänkning av det politiska
strecket. Han förordade därför en utredning, som
bl. a. skulle omfatta det proportionella
valsättet. Vid 1902 års riksdag samlade han
Första kammarens majoritet kring sitt
skrivelseförslag om en från alla synpunkter
fullständig utredning, vilket ock i realiteten blev
riksdagens beslut. I unionsfrågan hörde han
till dem, som ansågo utgångspunkten böra
tagas ej i gamla historiska bestämmelser utan
i den närvarande tidens föreliggande behov.
Som kyrkopolitiker har B. ivrat för att åt
kyrkan bevara dess organiska
självständighet, men lika bestämt har han hållit på
betydelsen av att det kyrkliga samfundet såsom
en med staten förbunden kyrka medverkar i
det statliga kulturarbetet. Så har han tagit
kyrkomötets vetorätt i försvar, konsekvent
uppträtt mot försöken att slita sambandet
mellan stat och kyrka samt ofta under svåra
situationer sökt hejda moderna
sekularise-ringstendenser.
På det rent kyrkliga området fick B. redan
tidigt en inflytelserik ställning. Hans
verksamhet vid prästutbildningen tryckte sin
stämpel på flera generationer av präster.
Därtill kom, att han under 1870-talets religiösa
strider med kraft och klarhet företrädde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
