Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bindesubstansvävnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Bindesubstansvävnad
312
ner man s. k. saftluckor, som äro utfyllda av
vävnadssaft. Denna är av växlande kemisk
sammansättning och övergår efter hand i
lymf-ka pillär er nas lymfa. De egentliga
bindvävscel-lerna, »fibroblasterna», äro stora, platta,
oftast förgrenade celler (fig. 1 Fb), som ligga
tryckta mot fibrillbuntarna. Förutom dessa
celler, som äro bildningshärdarna för
mellan-substansen, finnas även skilda slag av andra
celler, särskilt vita blodkroppar
(»vandrarcel-ler», fig. 1 Wz).
På fosterstadiet finner man som en
provisorisk stödjevävnad den gelatin ösa bindväven,
där de med utskott försedda cellerna ligga
inbäddade i en geléartad grundsubstans.
Lymfkörtlarna och mjälten uppbyggas till
väsentlig del av s. k. retikulär bindväv. Denna
består av ett protoplasmatiskt nätverk, som
dels innehåller kärnor, dels smala buntar av
limgivande fibriller. Nätverkets maskor äro
fyllda av massor av mycket små vita
blodkroppar, s. k. lymfocyter. — Om en starkare
fettavlagring äger rum i bindvävsceller,
övergå de till fettceller, fyllda av en enda stor
fettdroppe, som tränger kärnan och
protoplas-man mot periferien. Då flertalet celler i en
bindväv ombildas på detta sätt, uppstår
fettvävnad.
Broskvävnaden innehåller ävenledes
både limgivande och elastiska trådar,
inbäddade i en grundsubstans, som ger brosket dess
karakteristiska fasthet, parad med böjlighet.
Har mellansubstansen ett homogent utseende,
talar man om hyalint brosk (fig. 3), som utgör
det vanliga slaget, till färgen mjölkvitt. Om
de limgivande trådbuntarna dominera över
brosksubstansen, uppstår en
blandningsväv-nad, som kallas trådbrosk eller bindvävsbrosk.
Komma de elastiska trådarna till starkare
utbildning, uppstår elastiskt brosk eller nätbrosk
av gulaktig färg, ss. i ytterörat. Broskets yta
överklädes av en bindvävshinna, broskhinnan
(perichondrium). Broskcellerna (fig. 3) äro
runda eller ovala samt ofta anordnade i
grupper om två eller flera; näringen tillföres dem
medelst diffusion genom mellansubstansen, i
det blodkärl saknas i brosket.
Frånsett vissa broskartade vävnader hos
några grupper av ryggradslösa djur,
förekommer brosk endast hos ryggradsdjur. Här kan
det antingen bilda det definitiva skelettet,
såsom hos rundmunnar och broskfiskar, eller
brosket kan uppträda under fosterutvecklingen
som ett förstadium till benskelettet (jfr
nedan). På vissa ställen bibehålies likväl
brosk-vävnad hela livet igenom, så t. ex. vid alla
ledförbindelser mellan skelettdelar, i näsans
broskiga delar, som stödjande partier i
struphuvudet och luftstrupen (se vidare Skelett).
Benvävnaden är på grund av
grundsubstansens förkalkning den hårdaste och
fastaste av b. De oorganiska beståndsdelarna
(»benjorden») utgöras till 85 % av
kalciumfosfat samt till 10 % av kalciumkarbonat; i
betydligt ringare mängder ingå kalciumklorid
och -fluorid samt magnesiumfosfat. De
oorganiska föreningarna utgöra mer än 2/3 av
benets massa och torde vara kemiskt bundna vid
de organiska beståndsdelarna av
grundsubstansen. Dessa senare (ossein) återstå, om
benjorden utlöses med syror, och ge vid
kokning lim, beroende på att limgivande trådar
ligga inlagrade i grundsubstansen. Dessa
ordna sig i tunna, tätt liggande plattor, så att
benvävnaden får karaktären av ett system av
lameller. Man skiljer härvid mellan de s. k.
grundlamellerna (fig. 5 a och b), som förlöpa
parallellt med benets yta, de s. k. Haversska
lamellerna (fig. 5 c), som ligga koncentriskt
kring Havbrsska kanalerna, och de mellan dessa
infogade s. k. foglamellerna (fig. 5 d). De
Haversska kanalerna, som i stort sett förlöpa
i benets längdriktning (fig. 5 d), innehålla
blodkärl, lymfkärl, nerver och lucker bindväv.
De äro naturligtvis av betydelse för
näringstillförseln till bensubstansen.
På ett slipsnitt genom benvävnad (fig. 8)
finner man också massor av betydligt
mindre hålrum, från vilka ytterst fina kanaler
utstråla, som nätformigt förena sig med
varandra. I det levande benet utfyllas dessa
tomrum av bencellerna och deras talrika
proto-plasmautskott, som bilda ett kanalsystem för
vävnadssaften.
Benbildningen (ossifikationen) sker i de
allra flesta fall med ett förstadium av
hyalint brosk som utgångspunkt. På de ställen i
brosket, där omvandlingen av brosk till ben
börjar, förkalkas brosket, och samtidigt
utvecklas i broskhinnan under bindväven ett
lager av stora celler, s. k. benbildarceller eller
osteoblaster. Dessa ha såväl förmåga att
nedbryta förkalkat brosk som att i dess ställe
bilda benvävnad, varvid de efter hand övergå
till att bli benceller. Fig. 6 återger det första
stadiet i bildningen av ett rörformigt ben. Dels
har bensubstans avlagrats på en del av broskets
yta, dels har en förkalkning av brosket ägt
rum. På ett ställe (X) tränga benbildarceller
in i det förkalkade brosket, upplösa detta och
börja även i det inre en avlagring av
bensubstans. Samtidigt tränga blodkärl in i det
under bildning varande benet. Fig. 7 visar ett
stadium, då redan stora delar av brosket
upplösts. Omvandlingen av brosk till ben sker
ej likformigt i anlagen till de långsträckta
benen. Till att börja med sker förbeningen i
mittpartiet (diafysen). Först senare uppstå
för-beningar även i ändarna (epifyserna). Längst
kvarstår brosket vid gränserna mellan
epi-fyser och diafys (epifysbrosk), jfr fig. 4. När
även detta förbenats, är längdtillväxten
avslutad. Skelettdelarna bestå omedelbart efter
förbeningen av svampig bensubstans.
Sedermera kan emellertid som följd av s. k.
ben-förstörarcellers el. osteoklasters verksamhet
en rymlig märghåla bildas (se fig. 4). De
peri-fera delarna bli däremot till strukturen
kompakta. Undantag härifrån utgöra epifyserna
och de till dessa gränsande delarna av diafy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
