Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Binck, Jacob - Binda (Lövbinda, Åkerbinda) - Binda (kirurgi) - Bindal - Bindalsfjord - Bindemedel - Bindeord - Bindesböll, Michael Gotlieb Birckner - Bindesböll, Thorvald - Bindestrecksamerikaner - Bindesubstansvävnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Binda—Bindesubstansvävnad
310
och i Danmark, bl. a. på Frederiksborg. På
Gripsholm ses Kristian III:s anträd, stor
målning, och i Uppsala universitet Gustav
Vasa (bröstbild; troligen gammal kopia efter
ett porträtt, målat 1542 under B:s besök i
Sverige). G-g N.
Binda (Lövbinda, Åkerbinda), se
Polygonum.
Binda. Inom kirurgien nyttjas olika slag
av bindor. Den yttersta delen av ett
förband utgöres i regel av en binda av gastyg,
gasbinda, medelst vilken förbandet
fasthål-les i sitt läge. Vid behandling av benbrott
och i allmänhet, då det gäller att giva en
kroppsdel ett stöd, som sluter sig efter
kroppsformen, nyttjas g i p s b i n d a,
vanligen en gasbinda beströdd med gips, vilken
fuktad med vatten hårdnar till en fast spjäla.
Jfr Esmarchs binda, Förband och
T - b i n d a.
Bindal, härad i n. Norge kring
Bindals-fjorden, Nordland fylke; 1,509 kvkm, 2,719
inv. (1921). Mellersta delen är småkuperad
och skogklädd, genomkorsad av fjordar och
uppfylld av småsjöar, österut ligga vilda
fjälltrakter. Huvudnäringar: boskapsskötsel,
skogsbruk och fiske. Båtbyggeri.
Bindalsfjord, fjord i n. Norge, 17 mil s. om
polcirkeln på gränsen mellan Nord Tröndelag
och Nordland fylke.
Bindemedel, halvflytande eller degformiga
ämnen, vilka anbringas mellan fasta kroppar
för att hopfästa eller sammanhålla dem.
Binde-kraften ökas på kortare eller längre tid genom
b:s hårdpande tack vare torkning eller kemisk
omvandling. B. för olika praktiska ändamål
äro: lim, kitter, dextrin, kasein,
stärkelse-klister, gummi, celluloidlösning (»Karlssons
klister») m. fl. För byggnadsändamål
användas som b. kalk, cement, gips, enbart
eller blandade med sand eller krossad sten
i murbruk och betong. I målarfärger ingå
som b.: vid oljefärger och fernissor oljor och
hartser samt vid vattenfärger äggvita och
gummi. E-t N-n.
Bindeord, se Konjunktion.
Bindesböll, Michael Gotlieb B i r c
k-n e r, dansk arkitekt (1800—56), skolad i
Köpenhamn och utlandet. Hans mest betydande
verk är Thorvaldsens museum i Köpenhamn
(1839—47; se plansch till art. Köpenhamn), på
en gång gravbyggnad över mästaren och
museum för hans konst, ett originellt och
genialiskt verk av självständigt behandlad antik
formgivning. Han utförde dessutom rådhus,
hospital, en kyrka i gotik m. m. samt stilfulla
dekorativa målningar, utsökt smakfulla möbler
och andra konstindustriella föremål. G-g N.
Bindesböll, Thorvald, dansk konstnär
(1846—1908), son till M. G. B. B. Liksom
fadern arkitekt men i främsta rummet
dekorativ konstnär, blev B. som sådan en av
genom-brottsmännen i Danmarks moderna konst.
Hans verksamhet omfattar arbeten i silver,
keramik, stengods, trä, möbler, textila alster.
Akvarellskiss till fajanskrukor av Thorvald Bindesböll.
bokutstyrsel, bokband, illustrationer, allt
präglat av stark fantasi och egenartat formspråk,
smidigt omväxlande för olika material och
ändamål. G—g N.
Bindestrecksamerikaner (eng.
hyphen-ame-ricans), en av presidenten Roosevelt brukad
beteckning på icke-engelska invandrare i U. S. A.
(t. ex. tysk-amerikaner).
Bindesubstansvävnad. Under detta namn
sammanfattas de vävnader inom
djurorganismen, som ha en sammanhållande och stödjande
funktion. Den för b. gemensamma
grundkaraktären är, att cellerna mellan sig avskilja en
riklig mellansubstans, »intercellularsubstans»,
som utgör den vida större delen av vävnaden.
I denna mellansubstans bildas hos samtliga b.
beståndsdelar, som ha karaktären av ytterst
fina trådar, »fibriller», vilka på grund av
sin egenskap att vid kokning med vatten ge
lim benämnas limgivande eller »kollagena».
Därjämte producera cellerna vanligen även ett
annat till sina kemiska och fysikaliska
egenskaper säreget slag av trådar, de s. k.
elastiska trådarna. De båda nämnda
formelementen ligga inbäddade i en homogen,
formlös »grundsubstans», vars växlande natur
främst betingar skillnaderna i byggnad och
funktion mellan de tre huvudslagen av b.,
bindväv, brosk och ben.
Bindväven kan ha rätt olika
beskaffenhet. Viktigast är den s. k. fibrillära bindväven
med såväl limgivande som elastiska trådar
(pl. fig. 1). De förra (fig. 1 Kolf) bilda grövre
och finare buntar, som antingen korsa
varandra i olika riktningar eller löpa parallellt,
beroende på spänningens riktning i det
område av kroppen, där bindväven utvecklar sig.
Är spänningen ensidigt riktad, komma
fibrill-buntarna att löpa parallellt i denna riktning,
såsom i senorna. Är spänningen åter mera
likformigt fördelad åt olika håll, såsom på de
ställen, där bindväven närmast har
karaktären av fyllnadsvävnad mellan organen, komma
fibrillbuntarna att korsa varandra.
De elastiska trådarna (fig. 1 Elf), som äro
av växlande tjocklek, uppträda alltid enstaka
och ligga emellan eller omspinna buntarna av
limgivande trådar. I s. k. elastisk bindväv,
som t. ex. förekommer i blodkärlens väggar,
äro de relativt tjocka och förhärskande, i det
de skiljas endast genom små mängder av
limgivande vävnad. Mellan trådbuntarna
fin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
