Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biger jarl - Birger Persson (Birger Petersson) till Finstad - Birgerus Magni (Birger Månsson) - Birgitta, den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Birger Persson—Birgitta
336
lande. Lybeckarnas handelsprivilegier i
Sverige förnyades, och B. sökte främja handelns
utveckling genom till Sverige inflyttade tyska
köpmän. Om B:s till sin innebörd omstridda
betydelse för Stockholms tillkomst som stad
se Stockholm, historia. Av B:s fyra
söner blevo två, Valdemar och Magnus,
konungar i Sverige. — I Stockholm, som vars
grundläggare B. länge populärt ansetts, har
hans minne hugfästs med en av stadens
bor-gerskap 1854 rest staty på Riddarholmen
(modellerad av Fogelberg) och ett kenotafium vid
det 1923 invigda stadshuset. (S. T-g.)
Birger Perssons och hans hustrus gravhäll i Uppsala
domkyrka.
Birger Persson (Birger Petersson) till
F i n s t a d, lagman (d. 1327), den heliga
Birgittas fader, på fädernet befryndad med
ärkebiskop Jakob Israelsson och domprosten i
Uppsala Andreas And (se d. o.). Han omtalas
i bevarade urkunder första gången 1280 och
nämnes 1295 som lagman (i Tiundaland). Som
ledare för en tolvmannanämnd från de tre
folk-landen (Tiundaland, Attundaland och
Fjärd-hundraland) samlade och kodifierade han dessas
gällande rättssedvänjor till den 1296 i den
omyndige konung Birgers namn bekräftade
Upplandslagen. Genom denna lagkodifikation
sammanslogos de tre lagsagorna till en enda,
Upplands, med B. som lagman. Han nämnes
1297 som rådsmedlem och var efter
riks-delningen 1308 hertigarna Eriks och
Valdemars mest betrodde anhängare. Efter
Nyköpings gästabud 1318 torde B. jämte Matts
Kettilmundsson ha tagit ledningen i resningen
mot konung Birger, och 1319 nämnes han i en
av rådet i den nyvalde konung Magnus
Erikssons namn utfärdad försäkran närmast efter
herr Matts. Han företog 1321 en pilgrimsfärd
till påvestaden Avignon och till Santiago di
Compostela. Efter hemkomsten deltog han i
föreningen i Skara sommaren 1322 mot
änke-hertiginnan Ingeborg och hennes gunstling
Knut Porse. B. var en av sin tids rikaste
män i Sverige och ihågkom 1326 i sitt
testamente många kyrkliga stiftelser med rikliga
gåvor. Han ligger begraven i Uppsala
domkyrka jämte sin andra hustru, Ingeborg (dotter
till östgötalagmannen Bengt Magnusson),
under en praktfull täljstenshäll (se bilden).
Birgerus Ma’gni (latinisering av Birger
Månsson), prelat (omkr. 1419—64). Var
kanik i Uppsala och studerade först i Leipzig,
sedan i Italien, där han omkr. 1449 blev juris
dr i Perugia. Han förmedlade den svenska
kyrkoprovinsens återgång under påven i Rom
efter påveschismen på grund av Baselkonsiliet.
Belöningen uteblev icke; han blev domprost i
Uppsala 1448, kammarherre hos påven
Nikolaus V 1449 samt nuntie och generalkollektor
i de nordiska rikena 1450. B:s starka
ställning vid påvestolen satte honom i stånd att
inför påven lägga sig ut för Karl Knutsson
under dennes strider med Kristian I. Genom
sin bror, greve Gert, anordnade Kristian ett
överfall på B. under dennes hemresa till Sverige
1450, men efter påtryckning från de kyrkliga
myndigheterna i Bremen och Hamburg blev B.
snart lösgiven. På 1450-talet vistades B.
mycket i Rom, alltjämt diplomatiskt arbetande
för Karl Knutsson. Några år efter Karl
Knutssons fall 1457 uppträdde B. som konung
Kristians förtroendeman. Vald till biskop i
Västerås 1462, anträdde han sin sista Romfärd.
Hemkommen deltog han i de politiska strider,
som utbrutit, men dog snart. E. M. R.
Birgi’tta, kallad den heliga,
birgittin-ordens stiftarinna (f. trol. 1303 på Finstad i
Uppland, d. 1373 23/7 i Rom). Hennes
föräldrar voro upplandslagmannen Birger Persson
(se d. o.), en av landets mest betydande
stormän, och hans hustru Ingeborg Bengtsdotter,
dotter till östgötalagmannen Bengt (av
Folk-ungaätten). B:s släkt var av gammalt
utmärkt för sin religiositet. B. erhöll en efter
tidens förhållanden ovanligt vårdad
uppfostran. Hon var redan som barn av en svärmiskt
religiös läggning och hade vid 7 års ålder
sin första drömsyn. Vid 12 eller 13 års
ålder förlorade B. sin moder och lämnades då för
att uppfostras till sin moster, fru Ingrid, gift
med drotsen Knut Jonsson. 1316 bortgiftes
B. av politiska skäl med den 18-årige Ulf
Gudmarsson, sedermera lagman i
Östergötland, en vek natur, i begåvning och vilje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
