Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskop - Biskops-Arnö - Biskopskulla - Biskopslöneregleringsfonden - Biskopsskrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Biskops-Arnö—Biskopsskrud
366
kapitlen, och genom Magnus Ladulås’
förordningar 1277—81 och överenskommelsen med
konung Birger på mötet i Södertälje 1305 nådde
b. i Sverige en stor kyrklig och politisk
maktställning. Den bröts genom Västerås riksdag
1527; men i den lutersk vordna svenska
nationalkyrkan behölls biskopsinstitutionen med
bestämd kyrklig ämbetsmyndighet. Genom den
1524 i Rom vigde Västeråsbiskopen Petrus
Magni kom successio apostolica att överföras
till de av honom i Sverige invigda biskoparna
och det evangeliska ärkebiskopsdömet i
Uppsala. Gustav Vasas försök att få bort
biskopsämbetet lyckades ej; dess ställning som bärare
av kyrkans relativa självstyrelse underströks
i stället i Sveriges första evangeliska
kyrkoordning 1571 (åter antagen på Uppsala möte
1593). Enligt denna skulle b. väljas av några
förordnade av klerkeriet ävensom av »andre
som i saken något förfarne äro». Den
vanligaste formen blev småningom, att prästerna
i stiftet och det vid riksdagar församlade
prästeståndet förrättade val, varefter
regeringen utnämnde. I ståndsriksdagen fingo b.
självskriven plats. 1686 års kyrkolag, som i
flera avseenden inskränkte b:s förut ganska
omfattande myndighet, gav konungen
befogenhet att till b. utnämna vem han ville, sedan
domkapitel och klerus föreslagit tjänliga
personer. Under frihetstiden, då kyrkan i
mycket återvann sin förra självständighet,
begränsades genom regeringsformerna 1720 och
1772 konungens utnämningsrätt till en av de
tre, som klerus uppfört på förslag; detta
bekräftades i 1809 års regeringsform (§ 29).
Enligt lag av 29 mars 1899 äro vid biskopsval
följande röstberättigade: domkapitlets
ledamöter, alla kyrkoherdar, komministrar och
kapellpredikanter samt e. o. prästmän vid
ovannämnda sysslor, där ord. innehavare icke
är utnämnd, icke tillträtt eller blivit hindrad
att utöva sin valrätt, ävenså
regementspastorerna. Rösterna avges på bestämd dag
kontraktsvis, personligen eller genom insänt
skriftligt votum, inför vederbörande prost;
domkapitlet röstar i kapitlet. Varje sedel
skall innehålla tre namn, utan angivande av
någon ordning mellan dessa. Om
ärkebiskops-val se Är k e b i sk o p. B. inviges i sitt
ämbete av ärkebiskopen eller av honom
förordnad b. — Biskoparnas antal i Sverige ökades
efter reformationen genom nya stift: Viborg
(1554, flyttat till Borgå 1726), Kalmar (1603
superintendent, 1678 biskop), Göteborg (1620
superintendent, 1665 biskop), Visby (1645
superintendent, 1772 biskop), Karlstad och
Härnösand (1647 superintendenter, 1772 biskopar),
Lund (1658), Luleå (1904; mot villkor att
Kalmar och Växjö stift vid ledighet
samman-sloges till Växjö stift, vilket skedde 1915).
Utom stifisbiskoparna och i värdighet deras
jämlike finnes sedan 1783 en
ordensbiskop för serafimerorden, som utnämnes av
konungen utan något förslag. Efter
ordensbiskopen Th. Er. Grafströms död 1883 har
detta ämbete ej tillsatts. — B. är ordförande
i domkapitlet och deltager som den främste
i dess stiftsstyrelse och handläggning av
folk-skoleärenden, ordinerar till prästämbetet i
sitt stift, har uppsikt över prästernas lära
och leverne, visiterar årligen »så många
församlingar möjligt är», utser prostar (sedan
kontraktets präster röstat) och ingriper utan
särskilda bestämmelser i stiftets hela kyrkliga
liv, sammankallar och leder (oftast vart 6 :e
år) prästmöten och (oftast varje år)
prästsällskaps- eller stiftsmöten. — Biskoparna äro
självskrivna ledamöter av kyrkomötet. De
årliga biskopsmöten, som i Finland äro
lagbestämda, ha i Sverige utan särskild
förordning börjat bli en viktig och officiellt
rådfrågad institution och ökat biskoparnas
betydelse. De ha regelbundet ägt rum sedan 1919,
då det bestämdes, att de i regel skulle hållas
varje år, helst i Stockholm. Det första
nordiska biskopsmötet hölls i juli 1920 på
Kulla-Gunnarstorp och var besökt av 20 biskopar
från Sverige, Danmark och Norge; vid 1924
års möte (i Danmark) var även Finland
företrätt. Hj. H-t.
Biskops-Arnö, se A r n ö.
Biskopskulla, socken i s. v. Uppland, n. om
Enköping, utmed örsundaåns högra strand;
Lagunda härad, Uppsala län; 23,42 kvkm, 632
inv. (1924). Betydande spannmålsproduktion.
1,465 har åker, 609 har skogs- och hagmark.
Ingår i B. och Fröslunda pastorat i Uppsala
stift, Lagunda kontrakt.
Biskopslöneregleringsfonden. Enl. k. prop.
beslöto ständerna 1860, att biskoparnas löner
skulle regleras och vissa av dem då
tillkommande löneförmåner ingå till Statskontoret
samt under angivna titel redovisas och
användas till utjämnande av biskopslönerna. B.
uppgick 30 juni 1924 till 1,398,879 kr. 25 öre.
(Se Stuart och Rystedt, »Handbok öfver
statsverkets jemte dertill hörande fonders
medelsförvaltning», 1905.) Ldht.
Biskopsskrud. I Sverige är bruket av b. ett
arv från medeltiden. Enligt medeltida sed bar
prästen, resp, biskopen, vid nattvardsmässan
mässhake (casula) och därunder mässkjorta,
vid andra tillfällen (t. ex. högtidlig kortjänst,
benediktioner) korkappa (pluviale) och
därunder en vit klädnad, i samma stil som
mässskjortan, på svenska kallad röklin
(superpelli-ceum, engelska surplice). Pluviale el.
korkappan — liksom mässhaken härstammande från
antika klädesplagg — var icke reserverad för
någon bestämd ordo. Den uppfattades såsom
en praktklädnad och fick rik utsmyckning,
särskilt när den bars av biskop, öppen
framtill, sammanhölls den av ett ofta dyrbart
smycke. Baktill hängde den trekantiga
skölden (clipeus), urspr. en hätta eller mössa i
likhet med munkarnas. Såsom särskilda
biskops-insignier förekommo biskopsmössan eller
mi-tran, staven (baculum, med böjd krycka,
krum-staven), ringen såsom symbol för troheten mot
den rätta tron, pontifikalhandskar, -strumpor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
