Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopsskrud - Biskopsstift - Biskra - Biskupitz - Biskvi - Bisköldkörtlarna el. Sandströmska körtlarna - Biskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Biskopsstift—Biskötsel
368
och -skor. Först i senmedeltiden börjar korset
(pectorale, crux pectoralis) att betraktas såsom
hörande till de biskopliga insignierna. Den
medeltida biskopsdräkten bibehålies alltjämt i
romerska kyrkan.
I 1571 års svenska kyrkoordning föreskrives,
att vid biskopsvigning såväl ordinator och
ordinandus som de två assisterande prästerna
skulle vara klädda i röklin och korkappa. På
1700-talet bära de assisterande prästerna
mässhake: korkappan har blivit biskopsskrud.
Röklinet övergår i mässkjortan. Kyrkoordningen
förbigår med tystnad, säkerligen med avsikt,
mitra och stav, men 1575 års ordinantia
föreskriver dem. Vid ärkebiskopsvigningen 1575
buro biskoparna »klovhatt och krycka». Den
kluvna mitran betyder enligt ordinantian
lärdom, vars förnämligaste stycken äro lag och
evangelium, »men med baculo eller staven
skulle betydas disciplina ecclesiastica, som i
församlingen skall hållas». Ovisst är om
sedermera tidvis mitra och stav (kräkla) varit
ur bruk. Biskopskorset, som även bäres
utanpå den vanliga prästdräkten, infördes av
Gustav IV Adolf 1805 (ärkebiskopens kors
har gloria el. strålar). Efter svenskt mönster
infördes biskopskors i Norge 1815 och utan
officiell förordning i Danmark 1911 (av biskopen
i Köpenhamn) och 1922 (för alla biskopqr). —
Se bilder på föregående plansch. E. M. R.
Biskopsstift, det område, över vilket en
biskop äger utöva sin myndighet. Om stiftens
ursprung och utveckling se Biskop. I
Sverige utbildades småningom de äldsta
bi-skopsstiften från de viktigaste centra för
missionsarbetet. I Sverige finnas f. n. 13
biskopsstift. Uppsala stift kallas Ärkestiftet.
Gatubild från Biskra.
Bi’skra, stad i ö. Algeriet, depart.
Constan-tine, s. om Atlasbergen; 11,687 inv. (1921),
därav 1,662 européer. Erövrades av
fransmännen 1844; nu militärstad med starkt fort vid
oasen B. samt station vid järnvägen
Constan-tine—Touggourt, för sitt soliga vinterklimat
(januarimedeltemp. 10,3° C) uppsökt av talrika
främlingar. Biskraoasen s. om staden,
13,916 inv., utbreder sig utmed högra sidan
av wadi B. och består av infödingsbyar och
ett turkiskt fäste (»Gamla B.») bland rikt
bevattnade palm- och olivodlingar.
BFskupitz, industriort (landskommun) i
preuss. Oberschlesien, 8 km s. v. om Beuthen;
14,232 inv. (1919). Stenkolsgruvor, järn- och
stålverk (Borsigwerk).
Biskvl (fr. biscuit, eg. »två gånger kokt»).
1. Små torra kakor av mandel och socker.
— 2. Oglaserat fältspatäkta porslin, nyttjas
till reproduktioner av skulpturer,
reliefarbeten o. dyl. Jfr Par i an och
Porslinstillverkning.
stora halsartären
övre bisköldkörtel
- sköldkörtel
■ undre bisköldkörtel
- artär
’ matstrupe
luftstrupe
Bisköldkörtlarna samt sköldkörteln, sedda bakifrån.
Bisköldkörtlarna el. Sandströmska
körtlarna, hos högre ryggradsdjur
utbildade körtlar med inre sekretion, som 1880
upptäcktes av Ivar Sandström (se d. o.). De
bildas under fosterutvecklingen från tredje
och fjärde gälfickan i nära anslutning till
thymus eller brässen. Hos människan utgöra
b. fyra på sin höjd ärtstora bildningar bakom
sköldkörteln (se bilden). De bestå av
körtelceller, anordnade i nätformigt förbundna
strängar, mellan vilka blodkärl löpa. Det från
b. avsöndrade inre sekretet är ännu ej bekant.
Om b. avlägsnas, inträda krampartade
sjukdomssymtom, som ledsagas av hjärtsvaghet
och nedsatt funktion av andningsmuskulaturen
och föra till döden. J. R-m.
Biskötsel har sedan äldsta tider med god
framgång kunnat bedrivas i alla Sveriges
landskap upp tiP Dalälven och kan under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
