Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskötsel - Bismarck - Bismarck, von, släkt - Bismarck, Herbert - Bismarck (Bismarck-Schönhausen), Otto Eduard Leopold von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Bismarck—Bismarck, O. E. L. von
372
nuter fram och åter i luften och sätta sig
därefter i en tät klunga på någon plats i
närheten, där de, om drottningen är med, hålla
sig stilla en god stund, varunder biskötaren
har tillfälle att verkställa stockningen,
d. v. s. överföra bina till en tom kupa, som
de sedan själva inreda utan skötarens hjälp.
Svärmningen medför emellertid ofta avsevärda
olägenheter för en rationell b., och man brukar
därför helst skaffa sig nya samhällen genom
konstlad delning av de gamla, s. k. kons
t-svärmning eller avläggning, en
metod, som tyckes ha varit känd redan av de
gamla egypterna. I samband med avläggning
bedrives ofta drottningodling, vilken
tillgår så, att man låter bina uppföda
drottningar ur helt unga, ännu icke tre dagar
gamla larver.
Vad beträffar binas skötsel i allmänhet, är
det nödvändigt att lämna dem omsorgsfull
vård ej blott under sommarmånaderna. De
måste sålunda noga skyddas mot solsken, blåst,
fukt och andra störande yttre omständigheter.
Av stor vikt är också deras ändamålsenliga
»invintring», varvid särskilt måste tillses, att
de ha lagom litet utrymme och att den av
samhället självt alstrade fuktigheten på
lämpligaste sätt bortledes. Vidare måste de ha
tillgång till foder — sockerlag, mjöl etc. —
under tider, då de ej själva kunna sörja för
sin näring.
Vaxet och honungen förstod man urspr. att
komma åt blott genom bisamhällenas
tillintet-görelse, s. k. s 1 a k t n i n g. Numera
tillgodogör man sig dessa produkter utan att döda
bina, s. k. skattning, varvid en mindre
mängd honung kvarlämnas. Sålunda låter man
bina avlagra sin honung i särskilt
honungs-r u m eller i lös skattlåda.
Honungsrum-met avskiljes helst från yngelrummet genom
ett s. k. spärrgaller, vilket tillåter de små
arbetsbina att komma fram men däremot
utestänger drottningen, så att honungsrummet
blir fritt från yngel. Kakorna tömmas numera
genom centrifugering, s. k. s 1 u n g n i n g.
De tillgängliga statistiska uppgifterna om
svensk b:s nu v. omfattning äro i hög grad
ofullständiga men låta dock förmoda, att
antalet bisamhällen i landet uppgår till inemot
100,000. Enligt de officiella uppgifterna om
vår utrikeshandel med honung (vari inräknas
även s. k. konsthonung) och vax motsvarar
emellertid produktionen härav ingalunda
behovet. Sålunda uppgick 1922 införseln av
dessa produkter till sammanlagt 83,698 kg
med ett värde av 143,100 kr., medan
samtidigt blott 385 kg med ett värde av 1,220 kr.
utfördes.
B:s betydelse som folknäring ligger ej så
mycket i den direkta behållningen av vax och
honung som fastmer däri, att bina framför
allt tjänstgöra som blombefruktare.
Man beräknar sålunda, att omkr. 3/« av
avkastningen av de växter, vilkas blommor
befruktas genom insekter, d. v. s. fruktträd,
bärbuskar, köksväxter o. s. v., äro att
tillskriva binas verksamhet, och värdet härav
överstiger mångdubbelt värdet av vax- och
honungsproduktionen.
Litt.: Holm, »Handbok för biodlare» (1918);
Lundgren, »Halmkupeskötsel» (1919),
»Bisamhällets naturliga utveckling» (1919); Zander,
»Die Zucht der Biene» (1920);
Berlepsch-Knoke, »Bienenzucht» (1921) ; Lundgren, »För
årstiden» (1922). (O. A-g.)
Bismarck [bi’zmäk], huvudstad i
Nord-Da-kota. U. S. A., vid Missouri och Northern
pa-cific railway; 7,122 inv. (1920). Är
utgångspunkt för den betydande sjöfarten på övre
Missouri. Handel med kol, spannmål, hudar.
Bismarck, von, gammal adelssläkt från
Altmark i Brandenburg, vilken fått sitt namn
efter staden Bismarck i kretsen Stendal
därstädes. Den omtalas i bevarade urkunder
första gången 1270, då en Herbert B. tillhörde
stadsadeln i Stendal och var ålderman i ett
gille där. På 1300-talet förvärvade släkten
slottet Burgstall, som den 1562 utbytte mot
Crevese, Schönhausen och några andra gods.
Släkten delades i två linjer, Crevese och
Schönhausen, och till den sistnämnda hörde tyske
rikskanslern O. E. L. v o n B. (se nedan). Om
dennes äldre son, Herbert v. B., se nedan;
dennes son, furst Otto von B. (f. 1897),
valdes 1924 till led. av tyska riksdagen och
tillhör det tysknationella partiet.
Rikskanslerns yngre son, greve Wilhelm von B.
(1852—1901), var förvaltningsämbetsman, från
1895 överpresident i östpreussen men spelade
ingen politisk roll. Litt.: G. Schmidt,
»Schönhausen und die Familie von B.» (2:a uppl.
1899) ; »Stammbuch des Geschlechts von B.»
(1900); G. Schmidt, »Das Geschlecht B.» (1907).
Bismarck, Herbert, furst von, tysk
politiker (1849—1904), äldste son till O. v. B.
Deltog i fransk-tyska kriget 1870—71, blev
1873 diplomat, tjänstgjorde som legationsråd
i London och Petersburg samt blev 1884
envoyé i Hap.g. B. blev 1885
understatssekreterare och 1886 statssekreterare i
utrikesministeriet, utnämndes 1888 av kejsar Fredrik
till preussisk statsminister men lämnade
statstjänsten vid faderns avgång 1890. I tyska
riksdagen, där han var led. 1881—86 och sedan
1893, tillhörde han det tyskkonservativa partiet.
Bismarck (B. - Schönhausen), Otto
E d u a r d Leopold, furst von, tysk
statsman (1815 V*—98 3o/7), det moderna tyska
rikets skapare. Född på släktgodset
Schönhausen i Altmark, inskrevs B. 1832 vid
universitetet i Göttingen, gjorde sig där känd
som en munter och slagfärdig kårstudent och
knöt varaktig vänskapsförbindelse bl. a. med
en krets unga amerikanpr, särskilt med J. L.
Motley (sedermera den berömde
hävdatecknaren). Efter att 1835 ha avlagt juridisk
examen i Berlin inträdde han i den preussiska
förvaltningen med avsikt att bli diplomat.
Hans liberala åskådning passade dock ej väl
ihop med tidens reaktionära strömning. Än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
