Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bison - Bispberg - Bispgården - Bissagosöarna, Arquipélago de Bijagoz - Bissau - Bissektris - Bissen, Christian Gottlieb Vilhelm - Bissen, Herman Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
383
Bispberg—Bissen
384
Bisonlijord i en kanadensisk nationalpark.
historiska förekomst i Sverige. Visenten, B.
bonasus (se färgplanschen), har måttligt stort,
välbildat huvud, en jämförelsevis väl
proportionerad kropp med mindre puckel och kraftiga
ben. Hornen äro rätt spensliga, runda och
spetsiga. En bred hårtofs hänger ned över panna
och tinningar, hakan bär ett tovigt,
nedhängande skägg. Färgen är blekt
kastanje-brun, huvud, ben och svans äro mörkare.
Tjuren når en längd av 3,5 m, en boghöjd
av 1,8 m och en vikt av 700 kg. Kon är
mindre och spensligare byggd. På 1800-talet
hade de sista kvarlevande visenterna funnit
fristäder dels i Kaukasus, dels i
Bialowiez-skogen i Litauen, som 1914 ännu hyste 727
djur. På bägge ställena blev visenten utrotad
under och efter världskriget, så att de
numera kvarlevande (1924 närmare 60) djuren
leva i fångenskap; av dessa hyser Sverige
(1924) den största stammen, 3 han- och 7
hondjur, varav 5 släppts ut i »bisonparken»
vid Långsjön, V. Färnebo socken,
Västmanland. Den nordamerikanska b., amerikanernas
»buffel», B. bison, skiljer sig från visenten
genom sitt väldiga, breda och klumpiga huvud
och sin i ovanligt hög grad utvecklade
fram-kropp, mot vilken den svaga bakkroppen och
de tämligen smala benen starkt kontrastera.
Hornen äro betydligt kraftigare med tjockare
rot och trubbigare spets än hos visenten.
Färgen är rödaktigt mörkbrun. Tjurarna nå
i längd 3 m, i boghöjd 1,9 m, i vikt 1,000 kg.
B. var förr karaktärsdjuret för Nordamerikas
prärier och uppfyllde dessa med oerhörda
massor. Genom en hänsynslös jakt decimerades
djuren på några årtionden så, att 1889 endast
835 djur funnos kvar. Genom att dessa
omhändertagits i ett antal skyddsparker har
stammen åter ganska hastigt ökats, så att
antalet djur 1924 överstiger 10,000, varav mer
än hälften finnes i Kanada, resten i Förenta
staterna. Man har planer att hålla b. som
husdjur för köttets skull. Rend.
Bispberg, järngruva i s. Dalarna, Säters
socken, n. ö. om staden Säter. Brytning 21,024
ton 58 % svartmalm till ett nettovärde av
224,000 kr. (1922). Bearbetades redan på
drottning Margaretas tid. Vacker utsikt från
bergets topp, »B:s klack», över Säters dal.
Ägare: Bispbergs a.-b.
Bispgården, järnvägsstation och turistort i
ö. Jämtland, 8 mil n. v. om Sundsvall, Fors
socken. Utgångspunkt för trafiken nedåt
Indalsälven.
Bissägosöarna, Arquipélago d e B i j
a-g o z, ögrupp vid Afrikas västkust inom
Portugisiska Guinea, omfattar ett 30-tal låga öar
(den största är Orango) utanför mynningen av
floderna Geba och Rio Grande. öarna äro
fruktbara och skogrika men osunda,
negerbefolkningen, bijagoz, kraftig.
Bissau, ö i Portugisiska Guinea, Västafrika.
På öns s. ö. kust staden B., koloniens
viktigaste handelscentrum och hamn.
Bissektrls, se B i s e k t r i s.
Bissen, Christian Gottlieb
Vilhelm, dansk skulptör (1836—1913), son till
H. V. B., vars lärjunge och ibland medarbetare
han var. Vistades flera år i Italien och
utövade en mångsidig och livlig verksamhet.
Bland B:s monumentala uppgifter äro biskop
Absalon i relief i koppar över Köpenhamns
rådhus’ portal och senare som ryttarstaty på
en stegrande häst, Grundtvig, Kristian IV,
Karolina Amalia (i krinolin) m. fl.
Ryttar-bilder och djur ägnade han sig åt med
förkärlek (jägarinna, romersk tjur, buffel), och
hans ideella figurer tävla i popularitet med
faderns. G—g N.
Bissen, Herman Vilhelm, dansk skulp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
