Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnar - Björnberg, Carl - Björnbergsfältet - Björnbindsel - Björnbrodd - Björnbär el. Björnhallon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Björnberg—Björnbär
434
skogar eller fjälltrakter, blott isbjörnen lever
vid havskuster. De flesta arterna äro mer
eller mindre nattliga till sina levnadsvanor.
B. äro allätare; de hämta som unga sin föda
nästan uteslutande ur växtriket, men även
gamla b. synas föredraga vegetabilier framför
kött. Isbjörnen är ensam ren köttätare. Alla
i de kalla norra trakterna levande arterna,
undantagandes isbjörnen, ligga om vintern
i ide. De falla därunder ej i någon verklig
vintersömn utan dåsa i ett halvvaket
tillstånd. — B. indelas i tre släkten, äkta
björnar (Ursus), läppbjörnar [-(Melur-sus}-] {+(Melur-
sus}+} och bambubjörn (Ailuropus).
Den vidaste utbredningen har släktet Ursus,
som finnes i Europa, Asien samt Nord- och
Sydamerika. Hit hör den europeiska bruna
b. (Ursus arctos). Förenar man alla former av
denna i en art, finnes den från Spanien i s. v.
till Kamtsjatka i n. ö. och från Lappland till
Libanon och Himalaja. I Europa finnes brun b. i
Pyrenéerna, Karpaterna, Transsylvanska
alperna, Balkan, Nordskandinavien, Ural och
Kaukasus. Dessutom har den vidsträckt utbredning i
Ryssland. I Sverige är den nu undanträngd till
Norrlands fjällskogar (ej s. om Härjedalen) men
förekom i förhistorisk tid ända ned i Skåne.
För 100 år sedan fanns b. ännu i Dalsland
och Värmland. Gör nu sällan skada hos oss.
Färgen är mörkbrun till ljust gulbrun,
stundom svart. Unga djur ha ofta en ofullständig
vit ring kring halsen. Vid en boghöjd av 1—
l1/* m kan b. bli något över 2 m lång.
Grottbjörnen (Ursus spelaeus) var det
vanligaste rovdjuret i Europa under istiden.
Den var betydligt större än brun b. och
klumpigare byggd. I Nordamerika motsvaras brun
b. av g r i s s 1 i b j ö r n e n el. grå b. (Ursus
horribilis), som till kroppsbyggnad liknar den
eüropeiska men är större och grövre. Den
finnes i de västra provinserna av n. Amerika. —
Svarta b. finnas i Amerika samt ö. Asien med
Japan och Formosa. Hit hör den över nästan
hela Nordamerika utbredda, glänsande svarta
baribalen el. svarta b. (Ursus
america-nus), som vanl. blir m lång och har ett
som pälsverk högt skattat skinn, särskilt den
rödbruna underart, som kallas kanelbjörn.
— Isbjörnen (Ursus maritimus) lever i
högsta norden och har påträffats så långt
människan nått fram. Dess helvita päls är en
anpassning till omgivningen. Isbjörnen är en
god simmare och jagar sitt byte både på
isfälten och i vattnet. Störst av alla b., når
den 2^2 m i längd och en vikt av 600 kg. —
Läppbjörnen (Melursus ursinus), som finns
på Ceylon och i Sydasien, har ett från övriga
b. mycket avvikande utseende. Kroppen är
kort och tjock, benen korta, fotterna tämligen
stora, tårna med oerhörda skärformiga klor,
nosen utdragen, läpparna snabellikt
fram-sträckbara. Pälsen är lång och tovig, i nacken
bildande en man samt på sidorna långt
nedhängande. Den lever av frukter och rötter
samt av insekter, särskilt myror och termiter;
binas bon plundrar den på honung och larver.
— Bambubjörnen (Ailuropus
melanoleu-cus) finns i otillgängliga skogstrakter i ö.
Tibet, Yün-nan och Si-chuan till Kuku-nor. Av
alla rovdjur har den de bäst utvecklade
knöltänderna. Den är mindre än vår landbjörn.
Pälsen är gulvit, med en ring kring ögonen,
öion, framben, bakfötter och en gördel över
skuldran och manken svarta. Dess liv är
mycket litet känt; födan består mest av
bambu-skott och andra saftiga växtdelar. Rend.
Björnjakten var i norden fordomtima
till följd av den klena beväpningen mycket
farlig. B. fångades då i »bås» eller
»lämugil-der» (uppgillrat slagvirke) eller i trampsax
eller anfölls med björnspjut, när han skulle
lämna idet. De båda sistnämnda metoderna
ha fram till 1800-talets slut stundom använts
i Norrland. Medan b. ännu fanns i större
antal i Sverige, anordnades under sommaren
stora skall för att döda honom. Bland
framgångsrika björnjägare i Sverige märkas
hovjägmästarna Andreas Schönberg och Herman
Falk samt engelsmannen Llewellyn Lloyd (se
d. o.). — Björnjakt tillgår numera vanl. så, att
man »ringar» björnen på första snön, utforskar
idets plats och på eftervintern skjuter honom
där. Skulle han undslippa, förföljes han på
skidor, och björnhundar (av spetshundsras)
söka hejda (»ställa») honom, tills jägaren
hinner fram. I Sverige borttogs 1893 premien på
skjuten b., som då utgjorde 50 kr. B. äro i
Sverige fridlysta i nationalparker och å
krono-mark samt få på enskilt område skjutas endast
med ägarens tillåtelse. — Jfr plansch. H. Szs.*
Björnberg, Carl, se Biörnberg.
Björnbergsfältet, järnmalmsfält i
Grangärde och Ludvika socknar, 2,5 km ö. om
Grängesberg. Fyndigheten, vars malmarea
uppskattas till 2,500 kvm, innehåller
grön-skarnsmalm och kalkig svartmalm. Den
äges av Björnbergs gruv-a.-b. Förvaltningen
handhaves av Grängesbergs gemensamma
förvaltning. E. S. B.
Björnbindsel, ett vid virkeskörning allmänt
använt redskap, med vilket de kedjor, som
nyttjas att surra fast stockarna vid
timmer-kälkarna, spännas åt och fästas vid varandra.
Redskapet består av en kort, av järn
förfärdigad hävstång, vars grövre ända är
kloböjd och spetsad. Omedelbart ovanför denna
klo är på ett par länkar fästad en hake. I
hävstångens andra ända är fästad en kort
kedja, som jämväl slutar med en hake. B:s
klo fästes i en länk å den ena kättingen samt
nedre haken i en länk å den andra kättingen,
varefter lasset spännes ihop genom
hävstångens böjande bakåt och bindslet låses genom
att haken i den övre kedjan fastgöres på
lämpligt ställe i kättingen kring lasset. S-r.
Björnbrodd, se T o f i e 1 d i a.
Björnbär, el. Björnhallon, vissa arter
av hallonsläktet, Rubus, igenkännliga på att
bladen på de från roten utgående långa
årsskotten vanligen äro 5-fingrade men på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
