Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnson, Björnstjerne - Björnspinnare - Björnstjerna, ätt - Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig - Björnstjerna, Johan Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Björnspinnare—Björnstjerna, J. M.
446
i den utländska pressen och utgav en hetsig
skrift, »Tiggerposen», mot svenskarna;
stridsropet ljöd: full jämlikhet eller ut ur unionen!
Med folktal och tidningsartiklar gjorde han
allt för att »lösa unionen i sinnena» och
bidrog 1891, då han stred för programmet egen
norsk utrikesminister, väsentligt till den rena
vänsterns seger. Om möjligt ännu mera
förbittrat mottogs i Sverige B:s tilltag att i en
rysk tidning vädja till Ryssland i
förhållandet mellan Sverige och Norge (B:s artiklar
utgåvos 1898 i sv. övers.). Snart därpå tog
han till orda för Finland mot den ryska
vålds-politiken. 1903 mottog han i Stockholm det
litterära nobelpriset. — Av diktverk från
dessa år märkas blott »Fredsoratorium» (1891),
»Nye fortællinger» (1893) och
universitets-kantaten »Lyset» (1895) samt »Over ævne»
(andra stycket, s. å.), ett skådespel, där
utopisk socialism framställes som lika
olycks-bringande som den religiösa överspändheten.
Sorgespelet »Paul Lange og Tora Parsberg»
(1898; uppf. 1902 i Stockholm) är
politiskt-psykologiskt och har en del av sitt motiv
från den norska partipolitiken och ett dess
offer, Ole Richter (se d. o.); det är ett av B:s
yppersta stycken. Svagare voro i det hela
B:s följande dramer, »Laboremus» (1901), »På
Storhove» (1902) och »Daglannet» (1904). B:s
sista år upptogos trots sjunkande krafter och
sjukdom både av livligt deltagande i
allmänna angelägenheter och enstaka litterära
verk; han tillbragte långa tider utomlands.
1906 utkom hans sista roman, »Mary», 1909
hans sista skådespel, »Når den ny vin
blomst-rer», och s. å. skrev han, efter det att han
drabbats av ett slaganfall, kantaten till
hundraårsjubileet av Selskapet for Norges vel.
Politiskt hade han 1903 brutit med sitt gamla
parti, vänstern, och tills, m. Hagerup bildat
det nya samlingspartiet på programmet
förhandling, endast förhandling, med Sverige.
Under unionsupplösningen var han tyst. Hans
sista inhemska politiska strid fördes 1906—07
mot det s. k. landsmålets förkämpar till
förmån för riksspråket, skriften »Vort sprog»,
tidningsartiklar och föredrag vittnade om
oförminskad fldighet och andlig kraft.
Följande år förde han en kampanj för det
slovakiska folket. Hösten 1909 fördes han till
Paris, där han hoppades bli botad genom en
elektrisk kur men långsamt tärdes bort.
B. var icke blott sitt folks nationalskald
utan också den, som bäst tolkade och väckte
dess nationalmedvetande. Optimist och
vilje-människa, var han städse färdig att gripa
in och mana på, en dubbelnatur av
samhällelig agitator och diktande konstnär, skald
och medborgare. Oförgängligast är
säkerligen hans vislyrik, buren av en frisk,
ungdomlig inspiration, djupt individuell, men
allmängiltig som känslouttryck, okonstlad,
åskådlig, fantasifull och konkret. Han
fortsatte Wergelands strävan att frigöra och
självständiggöra Norge i språk, litteratur
och politik, och den nationella tendensen är
oskiljaktig från hans verk. Sysslandet med
allmänna frågor, hans mångsidiga intressen,
hans ständiga vilja att undervisa och
uppfostra skadade väl delvis hans diktning men
riktade den också med ämnen och vyer,
bräddade den med liv och lyfte den till stora
uppgifter. Det finns ingen splittring mellan
hans personlighet och hans dikt. Trygg,
orubblig, oegennyttig och omedelbar, ofta
ända till naivitet, lätt uppbrusande, ofta till
ensidighet upptagen av e n enda sak eller
synpunkt, kan han själv karakteriseras av
de ord han ägnade Victor Hugo i sitt
nobeltal 1903: »I hans glansfulla fantasi är
känslan av livets överskott det som ger färgen.
Många tala om hans fel, men för mig blåsas
dessa fel allesammans bort av livets väldiga
andedräkt hos honom.»
B:s »Samlede værker» finnas i flera uppl.,
»Artikler og taler» i 2 bd (1920), »Brev»
(hittills 4 bd). Litt.: C. Collin, »B. B.» (2:a uppl.
1923); G. Gran, »B. B.» (1910); J. Landquist,
»Essayer» (1913), och A. M. Holmgren, »B. B.»
(1921). — B:s porträtt återges å vidstående
plansch. K. W-g.*
Björnspinnare, Arctiidae, en familj fjärilar,
som sammanföres med ett par andra familjer
till gruppen oäkta spinnare. Den allmännaste
arten är den vanliga b jörnspinnaren,
Aret ia ca ja, som mäter 43—70 mm mellan
vingspetsarna. Den har mörkbruna
fram-vingar med nät av vita teckningar samt
cin-noberröda bakvingar med stora rundade,
svart-blå fläckar; bakkroppen är röd med svarta
tvärstreck på översidan. Larven är svart och
långhårig med de tre första ledernas hår
rödbruna, de övriga svarta. I. T-dh.
Björnstjerna, adlig ätt, härstammande från
Hälsingland från Olof Björn, officer vid
Hälsinge reg. och bl. a. med i slaget vid Lützen
1632. Dennes sonsons son var ärkebiskop
Magnus Beronius (se d. o.), vars hustru och
barn adlades 1760 och introducerades 1775.
Ärkebiskopens sonson, M. F. F. B. (se nedan),
fick 1815 friherrlig och 1826 grevlig
värdighet. En adopterad ättegren härstammar från
ärkebiskopens dotterson, den 1799 adlade
översten M. J. Wahlbom. Denna gren utgick på
svärdssidan 1898 med J. M. B. (se nedan).
Björnstjerna, Carl Magnus Ludvig,
militär, greve (1817—88), son till M. F. F. B.;
kavalleriinspektör 1872—85, generallöjtnant
1876. Deltog livligt i ståndsriksdagarnas
förhandlingar 1844—66 och ansågs en tid som en
av de ledande bland riddarhusets s. k. junkrar,
som voro politiskt konservativa men
frisinnade i handels- och näringsfrågor. Han var
motståndare till representationsreformen 1865.
1873—84 var han riksdagsman för Stockholm
i Andra kammaren och tillhörde där
centerpartiet (den s. k. intelligensen).
Björnstjerna, Johan Magnus, militär
(1805—98). Blev 1854 överste och chef för
Första livgrenadjärreg., var 1858—62 statsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
