Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerna, Johan Magnus - Björnstjerna, Magnus Fredrik Ferdinand - Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik - Björnstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Björnstjerna, M. F. F____Björnstorp
448
och chef för Lantförsvarsdep. och 1862—71
generalbefälhavare i 4:e militärdistriktet.
Generalmajor 1858, generallöjtnant 1867, general
1874. B. var i regel en mycket bestämd
motståndare till ingripande förändringar i
indelningsverket men biträdde dock 1875 års på
allmän värnplikt byggda härordningsförslag.
Såväl på riddarhuset som i Första kammaren
(1867—75) visade han sig strängt
konservativ men tillhörde dock 1865
representationsreformens anhängare.
Björnstjerna, Magnus Fredrik
Ferdinand, militär, diplomat (1779 lo/io—1847
®/io)- Deltog i 1808 års krig som överadjutant
vid finska arméns generalstab, utmärkte sig
bl. a. vid Siikajoki och
Lappo samt inledde
med ryske generalen
Kamenskij de
förhandlingar, som 19 nov. s. å.
förde till
stillestånds-konventionen i
Olki-joki (se Finska
kriget). I förberedelserna
till statsvälvningen 13
mars 1809 tog B.
livlig del i Stockholm och
förmådde senare
trupperna i Västerås att
sluta sig till Adlersparres resning. Han sändes
sep t. 1809 av den nya regeringen jämte R. M.
von Rosen till kejsar Napoleon för att söka
dennes medverkan till svenska
fredsunderhandlingar och inhämta hans råd i
tronföljds-frågan men fick av Napoleon (i Donauwörth
och senare i Wien) endast avvisande svar.
Hösten 1812 sändes han till London för att
förbereda underhandlingar om allians och ett
västindiskt koloniförvärv (Guadeloupe). 11813
års krig deltog B. vid nordarmén som
generaladjutant vid fältmarskalk Stedingks stab,
utmärkte sig vid Grossbeeren, Dennewitz, Dessau
och i slaget vid Leipzig samt ledde
förhandlingarna om Lybecks kapitulation (5 dec.).
Utnämnd till generalmajor 1814, deltog B. i
svenska arméns tåg till Liége och Bryssel,
var under kriget i Norge generaladjutant,
förhandlade med Kristian Fredrik och avslöt
(jämte den senare tillkomne A. F.
Skjölde-brand) 14 aug. konventionen i Moss. Han
fyllde därefter några veckor i Kristiania det
ömtåliga uppdraget att som svensk
kommissarie hos norska regeringen övervaka
konventionens uppfyllande. B. blev 1815 friherre och
1826 greve, var som generaladjutant för armén
och chef för Generalstaben 1815—28 mycket
duglig och verksam, var 1828—46 svensk
minister i London och utnämndes 1843 till
general. — Under sin Londontid framträdde B.
flitigt som politisk skriftställare och utgav
bl. a. »Om beskattningens grunder i Sverige»
(1832), »Engelska statsskulden» (1833), »Det
brittiska riket i Ostindien» (1839) samt flera
skrifter i representationsfrågan. Memoarverket
»Anteckningar af grefve Magnus B.» utgavs
efter hans död av sonen C. M. L. B. (2 bd,
1851—52). »Historiska reklamationer rörande
1788, 89 och 90 samt 1808 och 9 årens fälttåg
i Finland» utkom 1859. B:s edition av sin
svärfar Stedingks »Mémoires posthumes» (3
bd, 1844—47) avbröts genom ingripande av
Oskar I. Led. av Vet.-akad. 1835. (V. S-g.)
Björnstjerna, Oscar Magnus F r e
d-r i k, diplomat, politiker (1819 ®/3—1905 2/9),
son till M. F. F. B. Var urspr. militär och
hovman samt avancerade inom armén till
generalmajor (1871). Efter att
ha innehaft flera
diplomatiska befattningar (bl. a. som
militärattaché i Petersburg
1858—61) var B. från
mars 1864 minister ad
interim i Köpenhamn,
en under kriget
synnerligen ömtålig post,
som ytterligare
försvårades genom Karl
XV :s privata
diplomati. Som svensk-
norsk minister i Petersburg 1865—72 inlade han
mycket stora förtjänster om att förbättra de
förenade rikenas förhållande till Ryssland,
vilket genom det närmast föregående
årtiondets svenska demonstrationspolitik blivit
ganska spänt. Bl. a. avslöt han en rad viktiga
konventioner om handelns och samfärdselns
underlättande och banade väg för svenska
varors avsättning på den ryska marknaden
(jordbruksredskap, järn m. m.). B. var dec. 1872—
april 1880 utrikesminister i ministärerna
Ad-lercreutz, Carleson och De Geer (den siste
statsministern för utrikes ärenden med
bibehållande av statsministertiteln även efter
grundlagsändringen 1876). På denna post
genomdrev han 1873 en kompromisslösning
med Danmark av den häftigt omstridda frågan
om lotsningsrätten i Öresund och bidrog
väsentligt att återställa det genom Karl XV :s
politik rubbade goda förhållandet till
regeringen i Berlin. Han fick 1883 vid Posses
avgång anbud om statsministerposten men
avböjde. — B. var under ståndsriksdagarna från
1845 en bemärkt och verksam
riddarhusleda-mot och intog 1874—1901 i Första kammaren
en högt ansedd ställning, var utpräglat
konservativ, i tullfrågan frihandlare, uppträdde
vid flera tillfällen med stor skärpa mot svenska
eftergifter i unionsfrågan och spelade bl. a.
en betydande roll i hemliga utskottet 1895.
Hans historiskt värdefulla dagbok förvaras i
släkten B:s familjearkiv å Almarestäket. Jfr
biogr. (av G. Jacobson) i Sv. biogr. lexikon,
IV (1924). V.S-g.
Björnstorp, gods i s. Skåne, strax d. v.
om Romele klint, Gödelövs socken,
Malmöhus län. Den ståtliga manbyggnaden,
uppförd omkr. 1730 av grevinnan Christina Piper
och senare tillbyggd, är av sten i tre våningar
och omges av vidsträckta parker. Inköpt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
