Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blake, Robert - Blake, William - Blakstad, Ragnvald - Blam, Blamage - Blanc, Charles - Blanc, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Blake, W.—Blanc, L.
472
»Vägen från Golgata». Teniperamålning av W. Blake. I National
gallery, London.
han sedan 1642 livlig del i inbördeskriget och
utnämndes 1649 av Cromwell, ehuru han
dittills blott tjänat till lands, till
överbefälhavare över flottan, och denna blev under hans
ledning omskapad på samma sätt som
Cromwell nydanat hären. 1652—53 kämpade han
med heder, om ock med växlande framgång,
mot Hollands ryktbaraste amiraler, De Witt,
De Ruyter och van Tromp. Han stred
sedermera framgångsrikt i Medelhavet mot
Bar-bareskstaterna och vann april 1657 över den
spanska flottan en lysande seger vid Santa
Cruz på Teneriffa. Biogr. av D. Hannay (1886).
Blake [bléik], William, engelsk skald
och tecknare (1757—1827). Var en originell,
själfull och fantasirik lyriker, som av sin
samtid ansågs vara halvt förryckt, en mystiker
och andeskådare, åstadkom som konstnär sitt
bästa i visionära, med naiv hand utförda
illustrationer, lätt och enkelt färglagda, till
sina egna dikter »Songs of innocence», »Songs
of experience», även till Youngs »Night
thoughts» och till Jobs bok m. fl.
Verklig-hetsstudiet ringaktade han, avskydde det
koloristiska måleriet och ansåg, att den enda
möjligheten till konstens förnyelse vore att
söka i återgång till de medeltida
mästarnas ståndpunkt och konstnärliga ideal. Detta
åskådningssätt gjorde honom till en
föregångare för den prerafaelitiska rörelsen. B:s
»Works» utgåvos 1893 av Ellis o. W. B. Yeats,
»Poetical works» av Sampson 1913. Ur den
rika litteraturen om B. må nämnas
monografier av A. Swinburne (1906), A. Symons
(1907), P. Berger (1914), C. Gardner (1919).
B:s 114 teckningar till dikter av Thomas
Gray återfunnos 1919. G—g N.
Blakstad, Ragnvald, norsk industriman
(f. 1866). I klar insikt om vattenkraftens
betydelse för norsk industri, började B. stora
utbyggnadsföretag och fick småningom i sin
hand egendomsrätten till flera av landets
största vattenkraftskällor, för vilkas
utbyg
gande han upprättat, finansierat
och lett ett stort antal företag
(bl. a. från 1910 Tyssefaldenes
kraftverk). B. är även intresserad
i utbyggnadsföretag på Island.
Bläm (av fr. blåme), B 1 a m a g e
[-ä’J*] skamfläck. — B 1 a m é r a
sig, skämma ut sig.
Blanc [blä], Charles, fransk
författare (1813—82), bror till
Louis B. Utgav gedigna
konsthistoriska arbeten (om Rembrandt,
Ingres m. fl.). Grundade den
ansedda tidskriften Gazette des
beaux-arts, som han utgav 1859—70.
Han var även kopparstickare och
blev 1878 professor vid College de
France. Se monografi av
Massa-rani 1885. G—g N.
Blanc [blä], Louis, fransk
revolutionär politiker och
skriftställare (1811—82), broder till Charles
B. Började sin offentliga bana som
medarbetare i flera radikala tidningar och utgav
från 1838 Revue du progrès politique, social
et littéraire, där han förfäktade socialistiska
idéer och publicerade
sitt därefter 1839 i
bokform utgivna
ryktbaraste verk,
»Organisation du travail». Det
bidrog jämte hans
»His-toire de dix ans» (1841
—44; många uppl.; om
Frankrikes historia
1830—40) att
förbereda februarirevolutionens utbrott 1848. De
beryktade
nationalverkstäderna (se
d. o.), som då upprättades, tillkommo på
förslag av B., som blivit den provisoriska
regeringens sekreterare. Invald i
nationalförsamlingen, blev han anklagad för sin hållning
under upploppen i Paris (han misstänktes för
att ha eftersträvat diktatur); därjämte gjordes
han ansvarig för nationalverkstädernas
ekonomiska förolyckande. Han flydde till utlandet
och dömdes frånvarande till deportation. Till
sitt försvar utgav han bl. a. »Appel aux
hon-nètes gens» (1849) och »Catéchisme des
socia-listes» (s. å.). I London idkade B. flitigt
historiskt författarskap rörande revolutionsåren (bl.
a. »Histoire de la révolution de 1848», 1870)
och återvände till Paris, först då kejsardömet
störtats. Invald i nationalförsamlingen 1871,
protesterade han mot Elsass’ avträdande och
klandrade skarpt »kommunen», vars
anarkistiska karaktär stötte honom. Han kämpade
som medlem av yttersta vänstern energiskt
för en politik i demokratisk anda; hans
politiska inflytande var emellertid numera
obetydligt. — B. är en av socialismens främsta
teoretiker, och hans skriftställarskap ger viktiga
bidrag till Frankrikes historia från 1830 t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
