Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blanc, Louis - Blanc, Magda - Blanc, Marie-Thérèse - Blanca peak - Blanc fixe - Blanch, Theodor Julius - Blanchard, François - Blanche av Kastilien - Blanche el. Blanka - Blanche, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Blanc, M___Blanche, A.
474
den revolutionära rörelsen i Paris 1848. Bland
hans skrifter märkas ytterligare »L’état et
la commune» (1865) och »Questions
d’aujour-d’hui et de demain» (5 bd, 1873—84). Litt.:
Fiaux, »Portraits politiques contemporains»,
II (1883); O. Warschauer, »Geschichte des
So-zialismus und Kommunismus, III, Louis B.»
(1896).
Blanc [blaijk], Magda, norsk
skådespelerska (f. 1879), 1918 g. m. tonsättaren S. Jordan,
debuterade 1901 i Bergen och har sedan med
stor framgång utfört de kvinnliga
huvudrollerna i Björnsons och Ibsens dramer m. fl.
tragiska uppgifter.
Blanc [blå], Marie-Thérèse, se Ben
t-z o n, Th.
Blanca peak [blä’pke pi’k], bergstopp i
Sangre de Cristokedjan, Colorado, U. S. A.,
4,400 m. En av Klippiga bergens högsta toppar.
Blanc fixe [blå fiks], bariumsulfat, se B
a-riumföreningar.
Blanch [blaijj’] ,TheodorJulius,
konsthandlare (1835—1911). Var född tysk, kom
1855 till Sverige, förestod restauranger i
Göteborg, Jönköping och Stockholm samt gjorde
sig känd genom »Blanehs café», som han
skapade 1868, och »Blanehs teater», som han
byggde därinvid 1879. Den ändrades 1883
till »Blanehs konstsalong», en tid Stockholms
enda privata utställningslokal. B.
föranstaltade där till en början verkligt betydelsefulla
utställningar av utländsk modern konst, något
helt nytt i Stockholm på denna tid.
Opponenterna, Konstnärsförbundet och
Konstakademien hyrde från 1885 tidtals lokalen, som
1889 övertogs av Konstföreningen. B. hade
då öppnat en annan konstsalong vid
Hamngatan. Den äldre salongen blev sedan åter
teater (Blancheteatern, öppnad 1915, ombvggd
1923). GUg N.
Blanchard [bläjä’r], Frangois, fransk
luftseglare (1753—1809). Företog 1785 den
första ballongfärden över Engelska kanalen.
Han omkom på sin 66 :e luftsegling.
Blanche [bläj*] av Kastilien, fransk
drottning (1187—1252), dotter till konung Al- /
fons IX av Kastilien och g. m. franske
konungen Ludvig VIII. Med kraft och klokhet
styrde hon landet som regentinna under sonen
Ludvig den heliges minderårighet 1226—36
och senare under -hans korståg 1248—52.
Blanche [blaijj-] el. Blanka av Namur,
svensk drottning (d. 1363). Förmäldes 1335
med konung Magnus Eriksson och hade med
honom sönerna Erik och Håkan. Hon
berömdes för skönhet och levde med sin make
i ett lyckligt äktenskap. Grundlösa äro
beskyllningarna mot henne att ha förgiftat sonen
Erik och dennes gemål samt att ha stått i
kärleksförbindelse med Bengt Algotsson. På
riksstyrelsen torde hon tidtals ha övat ganska
stort inflytande.
Blanche [blaijj], August, författare (1811
17/9—18 6 8 30/ii). B. var son till en
stockholms-präst M. Bergvall och en tjänsteflicka, senare
gift med hovslagaren J. J. Blanck, vars namn
styvsonen antog i dess ursprungliga form
(Blanck var av vallonsläkt). Han blev student
i Uppsala 1829, tog jur. fil. kand.-examen 1832,
vistades några år i Stockholm som lärare
och renskrivare, fick 1836 tillfälle att
återvända till universitetet och avlade 1838 juris
utriusque kandidatexamen, varefter han blev
e. o. kanslist i justitierevisionen och vice
auditör. Livligt påverkad av 1830-talets
frihetsrörelser, kastade sig B. snart in i
journalistiken. Efter ett par aktuellt politiska
flygskrifter inträdde han i redaktionen av
Freja och vart 1839 tidningens huvudredaktör.
Freja hade en liberal, i vissa punkter
»ra-bulistisk» tendens, men B. betonade dess
självständighet i förhållande till bl. a. Aftonbladet.
I övrigt var B:s hållning anti-aristokratisk,
adeln angreps häftigt, mot andra tidningar
fördes skarp polemik. Polemiken med
Aftonbladet utmynnade i en strid med Almquist,
mot vilken B. uppträtt i Det-går-an-striden
med den grovt satiriska »Sara Widebeck»
(1840). Då B. 1842 råkade i häftig polemik
med Almquist, inblandade denne anspelningar
på B:s far, kyrkoherden Bergvall, och B:s
oäkta börd i ett svar (»Almquistska dådet»).
B. utmanade Almquist på duell, vartill denne
emellertid ej lyssnade; vid ett möte i
Strömparterren verkställde B. sin förut
tillkännagivna avsikt att spotta Almquist i ansiktet,
vilket väckte enorm skandal. B. hade likväl
nu fått nog av tidningsmannaskapet och
lämnade vid årets utgång Frejas redaktion i
andra händer.
Sedan hans far 1842 låtit honom flytta in
i den sedan så bekanta »Malmgården» (på
Östermalm; på den plats, där denna legat,
avtäcktes 1918 en byst av B.), började B.
uteslutande ägna sig åt författarskap. Han
vann först stor framgång med en rad
teaterpjäser, de flesta efter främmande förebilder.
1843 uppfördes B:s första stycke,
»Positiv-hataren», ett slags »lustspel med sång»
liksom de då så populära danska vådevillerna,
vilket gjorde lycka och följdes av bl. a. »En
trappa upp och på nedra botten» (1843, övers, från
en fransk bearbetning av Nestroy), »Magister
Bläckstadius» (1844, med ett par fritt
begagnade motiv från Heiberg), »Stockholm,
Vester-ås, Upsala» (1845, övers, från fr.), »Läkaren»
(1845), ett student- och folkskådespel,
originalfarsen »Rika morbror» (1845), det
historiska skådespelet »Engelbrekt och hans
dalkarlar» (1846), »Jernbäraren» (1846), ett
socialt sensationsstycke, bearbetat efter hans
likanämnda berättelse, »Herr Dardanell» (s. å.,
efter Nestroys »Eulenspiegel»), »Hittebarnet»
(1848), en lokalisering av ett franskt stycke,
och »Ett resande teatersällskap» (urspr. »En
tragedi i Vimmerby», 1848), kanske den
roligaste svenska farsen; från franska stycken
har B. lånat intrigen och många repliker, men
typerna (t. ex. Sjövall och Öländer) äro
tecknade efter levande svenska modeller. — I all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
