Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blekinge - Klimat samt växt-, och djurvärld - Bygden - Blekinge i förhistorisk tid - Kyrklig konst - Etnografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Blekinge (Klimat—Etnografi)
496
Klimatiskt plägar B. uppfattas som Sveriges
riviera på grund av den starka kontrasten
mellan det inre landet och kustbältet. Det
inre landet har Smålands kalla och kärva
klimat, kustbygden åter, som har
sydexposi-tion, ett milt klimat. Kusten saknar under
milda vintrar nästan helt snötäcke, och
års-temperaturen är ett par grader högre än på
Smålandsgränsen. Växt geo grafiskt tillhör B.
bok regionen. Granens sydgräns går genom
landskapet. Platåerna i n. täckas av
barrskogar eller blandskogar, i mellanlandet och
kustområdet råda bokblandskogar, ekbackar
och lövängar, s. B:s mest typiska
växtformation med törnsnår, murgröna och rika
lund-dälder. Även djurvärlden är av sydlig prägel:
näktergalen och den hökfärgade sångaren
häcka i slånsnåren. Av fiskar märkas, förutom
strömming och torsk, lax och ål.
Bygden är inom B. tätast i kustlandet,
där givande åkerbruk, fiske och stenindustri
samlat befolkningen, medan skogslandet är
glest befolkat. Huvudnäringen är jordbruket,
som med sin stora potatis- och betodling även
lämnar råmaterial till socker-, stärkelse- och
spritindustri. En annan huvudnäring är i s.
fisket, där B. kommer närmast efter Bohuslän.
Si e industrien fick tidigt ett betydande
omfång, då landskapet har den urbergskust, som
ligger närmast den tyska marknaden, och
kustgnejsen samt diabasen tillgodogöras
överallt, där de nå ut till havet. Den övriga
industrien är mest bunden till vattenfallen.
Landskapets viktigaste industriorter äro,
frånsett städerna Karlshamn, Ronneby och
Karlskrona, Olof ström vid Holje å samt Strömma
och Granefors i Asarumdalen. O. Sjn.
B. i förhistorisk tid. De äldsta spåren av
människor i B. tillhöra tiden före de danska
kjökkenmöddingarna och bestå av benverktyg,
funna företrädesvis i mossar, de flesta på
Listerhalvön. Från äldre stenåldern finnas
talrika fynd, delvis koncentrerade till
boplatser utefter kusten fram till Listerbyhalvön ö.
om Ronneby men även nu dock huvudsakligen
på Listerudden. Sammanhanget med Skånes
kustbebyggelse är mycket påtagligt. Många
fyndplatser äro rika på föremål, och tydligt
är, att dessa strandbyar varit väl befolkade.
Det visar sig, att ej så få av dem fortlevde
ända fram emot stenålderns slut. Under den
yngre stenålderns första period spreds dock
bebyggelsen över hela strandbygden, och då
många fynd även gjorts utefter ådalarna ända
upp emot Smålandsgränsen, måste
befolkningen även ha sökt sig norrut och uppehållit
förbindelse med Smålands befolkning längs dessa
vattenleder. Under gånggriftstiden vidgades
bebyggelsen ytterligare, men boplatserna vid
kusten fortsatte att blomstra. Dessa
kustboplatser, som äro bland de rikaste i Sverige,
visa stor likhet med dem vid Ringsjön i Skåne,
vilka också genomlevat flera av stenålderns
perioder. Den senare delen av gånggriftstiden
karakteriseras av att bebyggelsen tätnar i
kustområdet kring Karlskrona, och bärarna
av denna kultur — som bl. a. särpräglas av
de talrika båtyxorna — måste ha varit
jordbrukare. Bebyggelsens spridning antyder
dock, att redan förut marken odlats. Först
under hällkisttiden blevo mellanbygden och
den bördigare delen av skogsbygden mera
utnyttjade. Alltjämt förblev dock strandbygden
tätast befolkad. — Litt.: Sigurd Erixon,
»Stenåldern i Blekinge» (i Fornvännen 1913).
Även fynden från bronsåldern visa en
utpräglad kustbebyggelse, som endast vid
floderna sträcker sig uppåt landet. .
Fyndmaterialet är dock jämförelsevis fattigt och vår
kunskap om bebyggelsens utbredning under
denna tid därför ringa. Flera av de funna
föremålen äro införselgods och visa, att redan
nu B:s förbindelser med utlandet varit livliga.
Talrika bronsåldersgravar förekomma.
De intressantaste minnena från B:s
järnålder äro de med äldre runor ristade stenarna
på Lister- och Listerbyhalvöarna. De tillhöra
sannolikt en nordgermansk stam, herulerna,
som en gång fördrevs från sin ursprungliga
hemvist, drog ned i Europa och i början av
500-talet återvände och slog sig ned i dessa
trakter och närliggande delar av Småland.
Om förbindelser med de kontinentala
germanska folken vittna även fynd från denna tid,
bl. a. en med runor försedd brakteat och en
svärdsknapp med granatinfattning. I
Auge-rums socken ha påträffats husgrunder från
vikingatiden. Bautastenar, ofta synnerligen
höga, förekomma i hela landskapet. Litt.: O.
von Friesen, »Lister- och Listerbystenarna i
Blekinge» (Uppsala univ:s årsskr. 1916). S.E-n.
Kyrklig konst. B. kristnades enligt Adam
av Bremen av Egino (biskop 1060—72). Alla
de äldre kyrkorna byggdes vid kusten;
endast fyra inlandssocknar tillkommo under
medeltiden. B. tillhörde sedan
missionsti-den Lunds stift, och ett starkt skånskt
inflytande på kyrkoarkitekturen är tydligt
(Bräkne-Hoby rivna kyrka, Ronneby), men
också öländska former förekomma (Ramdala;
se Klövsadelskyrkor). Sölvesborgs
kyrka, trol. påbörjad omkr. 1300,
representerar den baltiska tegelgotiken. En dopfunt i
Bräkne-Hoby (omkr. 1200) är av östskånsk
typ; alla övriga kända funtar (3 st.) äro
importerade från Gotland. Den figurala
träskulpturen följer under medeltiden i stort sett
samma linjer som den skånska: huvudsakligen
fransk stilpåverkan under seklet omkr. 1250—
omkr. 1350, ett gotländskt inslag vid
1300-talets början, nordtyskt inflytande (tidigast
trol. preussiskt, senare övervägande från
Ly-beck) under återstoden av medeltiden. Se W.
Anderson, »Den äldre kyrkliga konsten i
Blekinge» (1922). H. W-n.
Etnografi. Bebyggelsen i B. hade under
1600-talet — den tid, då de arkivaliska
källorna börja sprida ett klarare ljus över
förhållandena — i viss mån samma utbredning som
vid stenålderns slut. Nästan alla större byar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
