- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 3. Bergklint - Bromelius /
527-528

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blockad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

527

Blockad

52 S

band, får ej uppbringas ens under krigförande
flagga; 4) Blockaden skall vara effektiv ocb
permanent, d. v. s. ständigt uppehållas av
tillräckligt antal örlogsfartyg, förlagda utanför
det blockerade området. Härigenom avsågs
bl. a. att, i en något modifierad form emot vad
1780 skett, hindra ett upprepande av forna
tiders s. k. pappers- eller kabinettsbloekader,
bestående i tillkännagivandet av att en
fientlig kuststräcka var spärrad, utan att
tillräckliga stridskrafter härför togos i anspråk.
Parisdeklarationens grundsatser preciserades
ytterligare på Haagkonferenserna 1899 och 1907.
För att i vidsträcktaste mån behandla
sjörättsreglerna sammanträdde ombud för de större
sjömakterna 1908—09 till en konferens i
London, där enighet uppnåddes om vissa regler
rörande notifikation av b. samt om
krigs-kontraband, neutralitetsvidrigt understöd, rätt
till förstöring av neutrala priser, konvoj,
vi-sitation, skadestånd m. m. Under de närmast
följande krigen (Tripoliskriget 1911 och
Bal-kankriget 1912—13) förklarade de krigförande
sin anslutning för tillfället till
Londondekla-rationens av 1909 bestämmelser, dock utan
att ratificera denna. Vid världskrigets utbrott
1914 avgåvos likartade förklaringar, men i
trots härav kullkastades under sistnämnda
krig så gott som alla de internationella
regler, vilka framlagts på detta område.

Efter världskrigets slut har Nationernas
förbund i sina förbundsstadgar (art. 16)
upptagit b. i en ny och mera omfattande
betydelse som maktmedel, särskilt i form av
ekonomisk påtryckning, i huvudsak bestående i
de kommersiella och finansiella
förbindelsernas avbrytande med den stat, som bryter mot
förbundsakten. I en resolution av 4/io 1921
har förbundet uppdragit åt förbundsrådet att
vid förekommande fall tillställa
förbunds-medlemmarna en gemensam aktionsplan, som
under vissa omständigheter även kan omfatta
effektiv b. av den fördragsbrytande.

B. har tillämpats under nästan alla sjökrig
under senaste århundraden, örlogs-b. utövades
i stor skala under långa skeden av
engelsmännen mot spanska, franska och holländska
flottorna. En av de mest omtalade
kombinerade örlogs- och handelsblockader är den b.
av sydstaternas kuster, som under
nordamerikanska inbördeskriget upprättades av
nordstaterna, vilken genom sitt ekonomiskt
ruinerande tryck kraftigt bidrog till sydstaternas
underkastelse, trots den djärvhet, som visades
på sydstatsfartyg, vilka sökte bryta sig
igenom blockadkedjan, s. k. blockadbrytare.

Under forna tiders b. förläde den blockerande
lätta sjöstridskrafter, bevakningen,
omedelbart utanför det blockerade området. Inom
signalhåll från bevakningen förlädes
understödet, bestående av starkare fartyg, medan
den blockerandes huvudstyrka förlädes
till ett centralt område, varifrån den hastigt
och med kraft kunde ingripa, om den
blockerade sökte bryta b. Undervattensbåtsvapnets

framträdande och utveckling har omöjliggjort
dylik »närblockad». Blockadstyrkorna måste
numera förläggas på stort avstånd från det
blockerade området. Den brittiska örlogs-b.
av tyska nordsjökusten 1914—18 var i stort
sett så ordnad, att u-båtar utförde
närbevakning, understödda dels av kryssare, som tid
efter annan företogo kryssningar i Nordsjön,
dels av till Harwich förlagda lätta
sjöstridskrafter. Huvudstyrkan utgjordes av dels »the
Grand fleet?, dels kanalflottan.
Blockadbrytning av tyska sjöstridskrafter kunde dock ej
helt hindras, ej heller kunde Englands östkust
skyddas från tillfälliga anfall. Den igångsatta
närblockaden av Österrikes kust måste
ävenledes på grund av u-båtshotet uppgivas och
förflyttas till Otrantosundet (Adriatiska havets
sydligaste del), där av bevakningsstyrkor
skyddade nät- och minspärrar utlades. För att
ytterligare skärpa b. avstängde västmakterna
under världskriget hela havsområden utanför
den kust, som b. avsåg att träffa, utan hänsyn
till att även neutrala sjöfarten härigenom
hämmades. Västmakterna sökte därjämte så
vitt möjligt stoppa till och från Skandinavien
och Holland gående fartyg. Ehuru i strid mot
Londondeklarationen bestämde engelsmännen
genom »Order in council» u/3 1915 att, som
motdrag mot tyska u-båtskriget, hejda eller
till hamnar införa fartyg med last, som kunde
antagas destinerat till, ägas av eller utgå
från fienden, d. v. s. fientligt gods på
neutralt fartyg var utsatt för att beslagtagas.
Slutligen förmåddes de neutrala att
underkasta sig ett slags ransonering, grundad på
införselns omfattning före kriget. Handels-b.
mot centralmakterna inskränkte sig icke blott
till sjöförbindelsernas avskärande. Liknande
åtgärder vidtogos för att hindra
godstransporten genom Schweiz och begränsa exporten
till centralmakterna från nordeuropeiska
staterna, ehuru med mindre effektivt resultat.
Centralmakterna å sin sida sökte blockera
sina fiender genom att förklara vissa
farvatten, bl. a. de kring Storbritannien och Irland,
för krigsområden, inom vilka även neutrala
fartyg löpte fara. Huvudsakligen
upprätthållen av u-båtar, har denna b. kallats u -
båtsblockad. Såväl västmakternas b. mot
centralmakterna som den tyska u-båts-b. utövade
under världskriget ett väsentligt inflytande
på krigets gång och på de ekonomiska
förhållandena i snart sagt alla länder.

Litt.: J. af Kleen, »Neutralitetens lagar»
(2 dir, 1889, 91); Holmberg, »Handelsblockad»
(1903); N. Söderqvist, »Le blocus maritime»
(1908); Tydén, »Ilandelsförstöringens inverkan
på utgången av världskrigen nu o. för hundra
år sedan» (1923); C. G. Westman, »Folkrätten
och den neutrala handeln» (1924). ö-g;Rld.

2. I socialpolitisk bemärkelse betecknar b.
en åtgärd, som arbetare och deras
organisationer vidtaga för att hindra andra arbetares
tillträde till arbetsplats, för att hindra
arbetes utförande inom samfärdselföretag, å

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 18 02:37:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdc/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free