Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Blod
532
Fig. 2. Röda blodkroppar från människa. Vid X
två flerkärniga vita blodkroppar. Dessutom i övre
delen av bilden ett antal mycket små bildningar,
blodplättarna.
Fig. 1. Röda blodkroppar från kärrsköldpadda. Vid
X en vit blodkropp med kornrik protoplasma.
Cellelementen i b., blodkropparna, äro av
olika slag. Man urskiljer hos ryggradsdjuren
röda och vita blodkroppar. De röda
blodkropparna äro skivliknande celler. Hos
rundmunnnar, fiskar, amfibier, reptilier och
fåglar äro de bikonvexa, av elliptisk form och
försedda med kärna (fig. 1), hos däggdjuren
♦bch människan av en annan typ (fig. 2), i det
de sakna kärna, äro betydligt mindre och
till formen i regel runda och bikonkava, d.
v. s. på bägge sidor tallriksartat urholkade.
De kärnlösa blodkropparna uppstå ur
kärn-haltiga celler; deras bildningsställe är hos
människan den röda benmärgen. Redan innan
cellerna träda över i blodet, förlora de sin
kärna. På fosterstadiet äro dock även
däggdjurens blodkroppar kärnhaltiga.
De röda blodkropparnas storlek och antal
växla högst betydligt hos olika djurformer.
Hos kallblodiga ryggradsdjur är deras antal
genomgående mindre än hos varmblodiga. Ju
mindre blodkropparna äro och ju större deras
antal, dess större blir den sammanlagda ytan
av blodkropparna, vilket är av betydelse för
gasutbytet mellan blodkropparna och
omgivningen. Ilos en människa är de röda
blodkropparnas antal 4,5—5 mill. per kbmm, deras
sammanlagda yta ung. 3,500 kvm. Lagda i
rad, skulle de bilda ett band, som vore 5 ggr
jordens omkrets vid ekvatorn; i
genomskärning mäta de 0,0075 mm. Tack vare sin stora
elasticitet kunna de dock lätt pressas igenom
långt finare hårkärl.
De röda blodkropparna erhålla sin färg
genom ett till dem bundet färgämne,
hemo-g 1 o b i n, som kan utlösas ur blodkroppen
(h e m o 1 y s, se d. o.). Detta är ett
sammansatt äggviteämne, som innehåller järn (0,39 %).
Det ingår lätt en kemisk förening med syrgas,
varvid en molekyl hemoglobin kombineras mel
en molekyl syrgas. Det så bildade ämnet,
oxyhemoglobin, kan lätt fås att
kristallisera (jfr fig. 4). Det syrsatta, »arteriella», b:s
färg är ljusröd, det syrefattiga, »venösa», b:s är
Fig. 3. Formförändringar hos en leukocyt från
människa under 15 minuter vid rumstemperatur. Vid
kroppstemperatur torde de vara livligare.
mörkröd. — Hos ryggradslösa djur med rött
blod (t. ex. daggmaskar) saknas i regeln röda
blodkroppar, och hemoglobinet är då löst i
blodvätskan. Hos högre kräftdjur (hummer,
kräfta), skorpioner, bläckfiskar samt en del
musslor och snäckor finnes i stället ett blått,
kopparhaltigt färgämne, hemocyanin. Dessa
djur ha sålunda blått blod.
De vita (färglösa) blodkropparna
(leukocyterna) äro kärnhaltiga celler
utan cellmembran, vilka ständigt förändra
form (fig. 3) och rätt mycket erinra om
de lägst stående encelliga djur, som kallas
amöbor (se d. o.). Liksom dessa röra de sig
genom att protoplasman skjuter ut utskott,
s. k. pseudopodier (jfr fig. 5). Genom att
omväxlande utsända och indraga sådana kan
cellen på ett underlag flytta sig i en viss
rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
