Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomberg, Knut Hugo - Blomberg, Sigrid - Blombiologi - Blombotten - Blom-Carlsson, Carl Gustaf - Blomdiagram - Blomfjäll - Blomflock, Blomfäste, Blomgyttring, Blomholk, Blomhuvud, Blomhölster - Blomflugor el. Blomsterflugor - Blomfoder, Blomhylle - Blomfärgämnen - Blomkalk, Blomkrona - Blomklase, Blomknippe, Blomkolv, Blomkorg, Blomkvast - Blomkvist, Jehubba Petrus - Blomkål - Blomkålssvamp - Blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
Blomberg, S___Blomma
556
blev. Bland B:s skrifter märkas: »Den
nordiska förvaltningsrätten» (i Nord, retsencykl.
V, 1887—89), »Om svenskt statsborgarskap»
(1891—1903), »Gewerbegesetzgebung in
Skandinavien» (i Handwörterbuch der
Staatswissen-schaften, Jena 1892; 3:e uppl. 1909), »Om de
konstitutionella garantierna för domstolarnes
oafhängighet ocb själfständighet» (i Tidsskr.
f. retsvidenskab, 1896) och »Svensk statsrätt»
(1904—06).
Blomberg, Sigrid, skulptris (f. 1863 17/io).
Studerade vid Konstakademien, har
företrädesvis ägnat sig åt kyrklig skulptur: altargrupp i
Oskarshamns kyrka, »Bebådelsen» (i marmor,
Nationalmuseum), dopfunt i Vasakyrkan,
Röhss’ gravmonument (figurer och
bronsdörrar), Viktor Rydbergs sarkofag (de tre
sistnämnda i Göteborg), »Bönen» (stående
kris-tusfigur, marmor), »Madonna» m. m. G—g N.
Blombiologi, läran om blommornas
förhållande till yttre faktorer, särskilt dem, som
förmedla pollentransporten. G. M-e.
Blombotten, se Blomma.
Blom-Carlsson, Carl Gustaf, arkitekt
(1799—1868), utövade en långvarig och flitig
verksamhet som arkitekt och ämbetsman vid
överintendentsämbetet, var ock v. professor i
byggnadskonst vid Konstakademien. Av B. äro
många byggnader, hållna i ren och god stil,
bl. a. landshövdingsresidensen i Vänersborg,
Växjö och Göteborg, det sistnämnda
ombyggnad av Torstensonska palatset, och i
Stockholm Fenixkomplexet med paviljongerna vid
Drottninggatan (nu rivna). Var en för sin tid
mycket nyttig kraft i vår arkitektur. G—g N.
Blomdiagram, se Blomma.
Blomfjäll, se Gräs.
Blomflock, Blomfäste, Blomgyttring,
Blomholk, Blomhuvud, Blomhölster, se
Blomställning.
Blomflugor el. Blomsterflugor kallas
familjen Anthomyidae av de s. k.
egentliga flugorna, Muscidae, vilken utmärkes
genom att 4:e längsribban på vingarna är
nästan rak. B. omfatta en mängd släkten och
arter, av vilka de allmännaste och ekonomiskt
viktigaste äro den lilla husflugan och
betflugan (se dessa ord) samt 1 ö k f 1
u-g a n (Ilylemyia antiqua) och kålflugan
(Ilylemyia brassicaé), vilkas larver leva i lök,
resp, rötterna av kålväxter, och kunna
uppträda som svåra skadedjur, samt rågbröd
d-flugan (Ilylemyia coaretata). Benämningen
b. användes även ibland för att beteckna
s vä v f lu gor, se Syrphidae. I. T-dh.
Blomfoder, Blomhylle, se Blomma.
Blomfärgämnen, se Antocyan.
Blomkalk, Blomkrona, se Blomma.
Blomklase, Blomknippe, Blomkolv,
Blomkorg, Blomkvast, se Blomställning.
Blomkvist, J ehu b b a Petrus,
dövstum-lärare (1843—1909). Blev folkskollärare 1862,
var lärare vid dövstuminstitutet å Manilla 1863
—75 och 1875—1908 föreståndare för en av
länets landsting 1875 upprättad dövstumskola
i Örebro. Denna var i Sverige den första,
som uteslutande använde talmetod vid de
dövstummas undervisning, och likaledes den
första, som var ordnad som externat. För
nämnda metods och skolforms utbredning var B. i
tal och skrift ivrigt verksam. Aven kämpade
han kraftigt för en annan organisation av
vårt lands dövstumundervisniug än den
slutligen antagna. Pr.
Blomkål, se Kål.
Blomkålssvamp, Spara’ssis, svampsläkte av
fam. Clavariaceae, varav en art anträffas i
s. och mellersta Sveriges barrskogar och är en
god matsvamp. Från en fast och köttig fot
utgå många i alla riktningar krusiga veck,
som i kanterna äro småsågade. Utseendet
erinrar mycket om blomkål, men
svamphuvudet kan bli så stort som ett vitkålshuvud.
Fingersvamparna, Clavaria, kallas ibland, ehuru
oriktigt, blomkålssvamp. O. T. S. (G. L-m.)
Blomma, ett skott (eller del av ett skott)
hos de högre växterna, vilket utbildats för
växtens förökning på könlig väg. Vanligen
använder man benämningen b. endast hos de
växter, som alstra frön: fanerogamerna el.
fröväxterna; mera sällan brukas den dock
även för liknande bildningar hos mossorna.
En b. (hos fanerogamerna) består dels av
blad (blomblad), dels av den stamdel
(blomaxel el. blombotte n), varpå dessa
blad sitta fästa. Av bladen äro viktigast de,
Fig. 1. Blomma av pion: k foder, c krona, a
androe-ceum, g gynaeceum.
som utgöra könsorganen (hanliga:
ståndare; honliga: fruktblad, pistillblad).
Jämte dessa finnas ofta blad, som omgiva och
tjänstgöra som skydd för könsorganen: h
ylle b 1 a d. Består en b. endast av könsorgan,
säges den vara naken. Sådana b. äro
jämförelsevis sällsynta; exempel lämna sälgen och
videna samt den vanliga fönsterkallan
(Zan-tedeschia aethiopica). Vanligen äro de nakna
b. samlade i täta ställningar, som ofta se ut
som b. En b. med eller utan hylleblad, som
innehåller både ståndare och fruktblad, säges
vara tvåkönad (hermafroditisk). Finns
däremot blott ett slags könsorgan, är den e
n-k ö n a d (hanblomma, honblomma).
Oegentligt nog räknar man dock till b. en del organ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
