Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bluhme, Christian Albrekt - Blum, Ernest - Blum, Robert - Blumauer, Aloys - Blume, Karl Wilhelm Hermann von - Blumenau - Blumenbach, Johann Friedrich - Blumenbachia - Blumenfeld, Felix Michajlovitj - Blumenthal, Ida Albertina, född Gawell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Blum—Blumenthal, I. A.
574
och det blev hans uppgift att fullfölja
svängningen över till helstatspolitiken. Med slughet
och energi förberedde han den avgörande
vändning i dansk politik, som betecknades genom
noterna till Preussens
och Österrikes
regeringar av 6 dec. 1851
och kungl. kung, av
28 jan. 1852. Den nya
helstatsförfattningen
proklamerades, och en [-författningsföränd-ring,-]
{+författningsföränd-
ring,+} innebärande
inskränkning av
junigrundlagen, bebådades.
Jan. 1852 bildades en
ny helstatsministär
med B. som chef och
utrikesminister. I april 1853 avstod B.
konselj-presidentskapet till A. S. örsted men
kvarstod som utrikesminister till ministärens
avgång dec. 1854. B. ledde de mellanfolkliga
underhandlingar, som 1857 förde till den för
Danmark mycket förmånliga avlösningen av
öresundstullen. Som medlem av riksrådet
1856—63 ledde han det konservativa
helstats-partiets opposition mot Ejderpolitiken och
uppträdde 1863 skarpt mot
novemberförfattningen. Han avböjde dock den nye
konungens, Kristian IX :s, uppmaning, att han då
skulle övertaga regeringen, men i juli 1864
blev han konseljpresident och utrikesminister.
Det återstod då för honom endast att avsluta
freden i Wien, varigenom hertigdömena gingo
förlorade. B. lyckades ej genomföra en revision
av grundlagen och drog sig i nov. 1865 tillbaka
för greve Frijs. Litt.: N. Neergaard, »Under
junigrundloven» (2 bd, 1892—1916). Ths.
Blum [blym], E r n e s t, fransk förf. (1836
__1907). Har i samarbete med andra ända
från 1850-talet skrivit ett stort antal farser,
operetter, feerier och melodramer, ss.
»Rocam-bole», »Cendrillon», »Rose Michel», »Belle
Lurette» (»Vackra tvätterskan»), »La jolie
parfumeuse» (»Fröken Rosenkind»), »Le
par-fum», »Fin de siècle» m. fl., av vilka flera
även uppförts i Sverige.
Blum [blöm], Robert, tysk politiker
(1807—48). Var först hantverkslärling, sedan
bodbetjänt, därpå
efter vunnen litterär
utbildning en tid
verksam som skriftställare
i Leipzig. Under de
politiska oroligheterna
1848 blev han
huvudman för det
demokratiska partiet i Sachsen,
invaldes s. å. i
riksförsamlingen i Frankfurt
och blev där en av
vicepresidenterna och
vänsterns ledare. Då
politiska oroligheter s. å. utbröto i Wien,
sändes han jämte Julius Fröbel dit med en
adress till demokraterna men häktades efter
Wiens stormning, emedan han deltagit i
barrikadstriderna, och blev på Windischgrätz’
order skjuten (9 nov.). B:s död väckte i hela
Tyskland stor förbittring. — B:s son Hans B.
(1841—1910) var advokat, redigerade 1871—78
den politisk-litterära veckoskriften Die
Grenz-boten samt utgav bl. a. en biografi över fadern
(1878) samt »Fürst Bismarck und seine Zeit»
(7 bd, 1894—99).
Blumauer [blö’m-], Aloys, tysk skald (1755
—98). Skrev 1784—88 en rolig travesti av
Virgilius’ Aeneid (sv. övers, av J. M.
Stjern-stolpe 1813; 4:e uppl. 1904).
Blume [blö’me], Karl Wilhelm
Herrn ann von, preussisk general och
militärförfattare (1835—1919), tillhörde under
fransktyska kriget stora högkvarterets generalstab,
adlades 1888, blev 1892 general av infanteriet
och armékårschef och erhöll avsked 1896. —
B. riktade den krigsvetenskapliga litteraturen
med många värdefulla bidrag, av vilka främst
märkas »Die Operationen der deutschen Heere
von der Schlacht bei Sedan bis zum Ende des
Krieges» (1872; sv. övers, s. å.) och »Strategie»
(1882; 3:e vidgade uppl. 1912). C. O. N.*
Blumenau [blö’menåii], stadsdistrikt
(muni-cipio) i s. Brasilien, i staten Santa Catharina
vid floden Itajahy; 72,213 inv. (1920). Är en
tysk koloni, grundad av dr H. Blumenau från
Rudolstadt 1850, och har alltjämt väsentligen
tysk befolkning. Högt stående jordbruk och
boskapsskötsel. Huvudort: Blumenau (3,000 inv.).
Blumenbach [blöTn-], Johann
Friedrich, tysk naturforskare (1752—1840),
professor i anatomi i Göttingen, där han
föreläste i nära 60 år. B. var banbrytare för
jämförande anatomien,
särskilt i Tyskland, och
för antropologien. Till
Linnés fyra
människoraser lade han en
femte, den malajiska (se
Människoraser).
Sin stora samling
människoskallar avbildade
han i ett verk. B.
sysslade även med
fysiologiska frågor. Han
utgav framstående
läroböcker: »Handbuch der
Naturgeschichte» (1780; 12 :e uppl. 1830),
»Handbuch der vergleichenden Anatomie und
Physiologie» (1804), övers, till skilda språk.
Led. av sv. Vet.-akad. 1813. Rbg.
Blumenba’chia, se Loasaceae.
Blumenfeld [blö’menfält], Felix M i c
hajlo vit j, rysk tonsättare (f. 1863); 1885
lärare i pianospel vid konservatoriet i
Petersburg; 1898—1912 därjämte dirigent vid
kejserliga operan; har komponerat solosånger,
pianostycken, kammarmusikverk (kvartett i
F dur) och orkestersaker.
Blumenthal, Ida Albertina, född G
a-w e 11, berättarinna på landsmål (f. 1869 4/u).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
