Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boccaccio, Giovanni - Bocca della verità - Bocca-tigris - Bocche di Cattaro el. Bocca di Cattaro - Boccherini, Luigi - Bocchus - Boccia - Bocconia - Bochara (Buchara, Bokhara)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
Bocca della veritå—Bochara
624
historia. Vid sidan av sin vän Petrarca
bemödade han sig att väcka intresse för studiet av
antiken och blev liksom denne en av
renässansens stora förberedare. Särskilt arbetade
han kraftigt för återupplivandet av studiet
av det grekiska språket, vilket under
medeltiden varit så gott som okänt i Europa. B.
ägnade även Dante en livlig beundran, och
då Florens 1373 upprättade en lärostol för
tolkning av »Divina commedia», blev B. dess
förste innehavare men tvangs snart av
sjukdom att avbryta sina föreläsningar.
Det verk, som framför allt burit B:s namn
till eftervärlden, är hans »Decameron». Detta
arbete grundlägger den moderna italienska
prosan och är ett ännu oupphunnet mönster
av utsökt stilistiskt behag och konstnärligt
fulländad berättelsekonst. Novellerna äro av
den mest skiftande beskaffenhet, dels
utförliga äventyrsberättelser, dels skämtsamma
episoder, i vilka ofta präster och munkar äro
huvudpersonerna, dels berättelser av
allvarligt innehåll, dels slutligen även tämligen
starkt kryddade anekdoter, som vittna om
den fria tonen i dåtidens umgängesliv. För
senare tiders författare har »Decameron» varit
en outtömlig motivskatt; särskilt
renässansperiodens dramatici använde ofta ämnen
därifrån. »Decameron» har översatts till de flesta
europeiska språk, till sv. av Chr. Eichhorn
(2 bd, 1861—62; flera uppl.). — Biogr. över
B. av Landau (1877; vidgad uppl. på ital.
1881), Rodocanacchi (1907) och H. Hanvart
(1914). B:s porträtt återgives på vidstående
plansch.
Bo’cca deTla veritå’, »sanningens mun», en
antik mask i kyrkan S:ta Maria in Cosmedin
i Rom. — Enl. sägnen stucko romarna in sin
hand i maskens mun, när de avlade en ed.
Svor någon falskt, blev hans hand avbiten.
Bocca-tigris (»Tigergapet», kin. Hu-men},
Kantonflodens befästa huvudmynning utanför
Kanton i s. Kina. Forten vid B. spelade en
viktig roll under den första perioden av
förbindelser och förvecklingar mellan europeiska
länder och Kina.
Bocche di Ca’ttaro [bå’ke-] el. Bocca di
C a 11 a r o, fjordliknande vik av Adriatiska
havet i sydligaste Dalmatien. Tränger i skarpa
vinklar djupt in mellan branta kustberg, vid
vilkas fot vegetationen är sydländskt rik.
Boccherfni [båke-], Luigi, italiensk
tonsättare (1743—1805). Särskilt berömd för sin
kammarmusik (kvartetter i Haydns stil); levde
från 1769 i Madrid, där han 1785—97 var
hovkapellmästare. Hans produktion omfattar ej
mindre än 9 kvartetter och 125 kvintetter,
förutom sextetter, symfonier m. m. Av dessa
lever nu blott en menuett kvar. B. var
vid 1800-talets början, näst Haydn,
samtidens berömdaste kompositör för
kammarmusikensemble. T. N.
Bo’cchus, namn på konungar av
Maureta-nien (ung. det nuv. Marocko). — B. I bistod
någon tid sin måg Jugurtha (se d. o.) mot
romarna men besegrades och utlämnade sedan
Jugurtha 105 f. Kr.; till belöning erhöll han
en del av den förråddes rike, Numidien. Hans
son B. II stod på Caesars sida i striden mot
pompejanerna och Juba I av Numidien; han
erhöll därefter det område, som tillhört Jubas
bundsförvant Masinissa. Dog 33 f. Kr.
Boccia [bå’tja], ett italienskt friluftsspel
med små träklot. Se K u 1 s p e 1.
Boccönia, se Vallmoväxter.
Bochära (Buchara, Bokhara). 1.
Muhammedansk stat i Centralasien, numera
sovjetrepublik; 203,430 kvkm, 1,500,000 inv. Ligger
n. om Afganistan utmed Amu-darja samt
fylles i sin q. del av utgreningar från Alaj
och Tien-shan och går i v.
ut på den stora
turkestan-ska stäpp- och ökenslätten.
Vid nedre Amu gränsar B.
till Chiva, omges i övrigt
av rysk-turkestanska
republikens provinser. B:s
huvuddel äro oas- och
flodlandskapen i v. kring
floderna Zerafschan och
Amu-darja samt smärre floder
från bergen. Men även ö.
delen har fruktbara, tätt
befolkade dalar (Hissardalen
m. fl.) bland i övrigt öde
berg och högstäpper. På
nordöstra gränsen gå de
höga Zerafschan- och
Hissarbergen, som utsända
grenar mot s. till Amu, i ö.
nå Peter I:s berg 7,600 m.
Pamirlandskapen (Darvas,
Roschan, Schugnan) ha enl.
uppgift 1921 avträtts till
Afganistan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
