Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bobrikov, Nikolaj Ivanovitj - Bobruisk - Bobrzyński, Michał - Bobsleigh - Bocca - Boccaccio, Giovanni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Bobruisk—Boccaccio
622
en militärläkare, blev B. 1858 officer och var
rysk infanterigeneral, då han 1898 efterträdde
F. L. Heiden som Finlands generalguvernör.
Inför allmänna
medvetandet framstod B. som
personifikationen av
det målmedvetna och
hänsynslöst fullföljda
försöket att
sammansmälta Finland med
kejsardömet.
Författningsbrotten inleddes
med det s. k.
Februarimanifestet av 15 febr.
1899, som faktiskt
upphävde lantdagens
lagstiftningsrätt och
ut
sträckte självhärskarmakten även till
Finland. Tryckfriheten, redan inskränkt genom
en sträng censur, gjordes illusorisk genom
indragning av tidningar, yttrandefriheten
kring-skars godtyckligt, telegramväxlingen
underkastades skärpt censur, brevhemligheten samt
förenings- och församlingsfriheten
upphävdes, olagliga värnpliktsuppbåd anordnades.
De, som ej befordrade verkställigheten av
de lagstridiga besluten eller ej efterkommo
dem, förföljdes. Samtidigt pågick
förrysk-ningsarbetet: ryskan blev 1900 förklarad för
ensamt officiellt språk vid senaten,
överdomstolarna och guvernörsämbetena, och i
läroplanen för de allmänna läroverken upptog
undervisningen i ryska största timtalet bland
läroämnena. Tjänstemännens oavsättlighet
upphävdes 1902 på administrativ väg. De
högsta posterna inom förvaltningen besattes
med ryssar eller andra »pålitliga», och
senaten fylldes med undfallenhetsmän. Sedan B.
genom kejserliga reskriptet 2 april 1903 fått
nära nog diktatorisk myndighet, följde
godtyckliga utvisningar, deportationer till det
inre av Ryssland, drabbande personer, som
an-sågos »farliga för den statliga ordningen eller
det allmänna lugnet». Den med konsekvens
och brutalitet förda förryskningskampanjen
ådrog B. folkets livliga hat, och omsider sökte
en ung patriot, Eugen Schauman (se d. o.),
med sitt eget liv som insats att genom B:s
dödande undanröja faran för Finlands
fullkomliga tillintetgörande. 16 juni 1904
nedsköt han i senatshuset i Helsingfors B., varpå
han omedelbart gav sig själv döden. B.
begrovs med stor högtidlighet i Petersburg och
under deltagande av hela den kejserliga
familjen. Jfr Finland, historia. (A. N-k.)
Bobru’isk, stad i sovjetrepubliken
Vitryssland vid Berezina, 135 km s. v. om Minsk:
40,620 inv. (1910). Ligger inom området för
de stora polesiska skogarna och har
spannmåls- och trävaruhandel. Till betydande del
judisk befolkning.
Bobrzynskl [båb$y’njski], Michal, polsk
historiker och politiker (f. 1849). Född i
Kra-kau, blev han 1877 professor i tysk och
forn-polsk rätt vid därvarande universitet. B. var
den främste representanten för den moderna
polska historiska skola, som skarpt tog
avstånd från Lelewels (se d. o.) dittills allmänt
antagna historieuppfattning med dess
glorifiering av det gamla polska samhället och som
fastslog, att orsaken till Polens undergång
var, att en fast regeringsmakt aldrig fick
tillfälle att utbilda sig där. B:s 1879
publicerade »Dzieje polski w zarysie», där han
ibland med nästan utmanande skärpa bröt
staven över mycket i den polska historien,
som man vant sig att beundra,
framkallade en storm mot honom; snart nog slog
dock hans uppfattning av Polens historia
igenom. Med tiden lämnade B. alltmer
vetenskapen för politiken; 1895 blev han medlem av
österrikiska riksrådets representanthus. 1908
—13 var han ståthållare i Galizien. A. Kgn.
Bobsleigh [bå’bslei], eng., förk. b o b, se
Kälkåkning.
Bocca [bå’ka], it., mun; mynning, vik, pass.
— Plur.: b o c c h e.
Boccaccio [båkaTJå], Giovanni, ital.
förf. (1313—75), jämte Dante och Petrarca
grundläggare av den ital. litteraturen. Son
till en florentinsk köpman, fick B. en vårdad
uppfostran och sändes 1330 till Neapel för att
utbildas i handelsyrket. Av sitt intresse för
klassiska studier drogs han dock bort först
härifrån och sedan från juridikens studium.
Han sammanträffade vid konung Roberts
hov i Neapel med flera skalder och lärde.
Där såg han även den dam, som han besjungit
under namnet Fiammetta; hon var naturlig
dotter till konung Robert och hette Maria.
Påverkad av denna omgivning, ägnade sig B. helt
och hållet åt studier och författarskap. Hans
förhållande till Fiammetta inspirerade honom
till en romantisk prosaroman med titeln
»Filo-colo» (»Mödans vän»). Dessutom skrev han
ung. vid samma tid de bägge episka dikterna
»Teseide» och »Filostrato», bägge med antika
motiv; särskilt den senare, som behandlar den
trojanske hjälten Troilos’ kärlek till prästen
Kalchas’ dotter Griseida, är av högt poetiskt
värde. Omkr. 1340 återvände B. från Neapel
till Florens, där han fortsatte sin
författarverksamhet. Från denna period härröra
herderomanen »Ameto», skriven omväxlande på
prosa och vers, den utmärkta psykologiska
romanen »Fiammetta» och den vackra, halvt
antika idyllen »Ninfale Fiesolano». Då pesten
1348 härjat i Florens, började B. sitt mest
berömda verk, novellsamlingen »Decameron».
Ramen för denna samling är en skildring av
hur några florentinare, tre unga män och
sju damer, fly från den av sjukdomens
härjningar halvt ödelagda staden till ett
lantställe, där de fördriva tiden genom att berätta
historier för varandra. Arbetet förelåg år
1353 i fullbordat skick.
Sina senare år tillbragte B. huvudsakligen
under lärda studier, vilkas resultat föreligga
i flera för sin tid synnerligen framstående på
latin skrivna arbeten i klassisk mytologi och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
