Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bode, Wilhelm von - Bodega - Bodekull - Bodele - Bodell, Jonas - Bodelning - Bodelschwingh, Friedrich von - Boden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Bodega—Boden
632
hauer der Renaissance» (1887), det för den
nyare Rembrandtsforskningen grundläggande
»Rembrandt» (tills, m. C. Hofstede de Groot,
1897—1905), »Florentiner Bildhauer» (1902),
»Die Meister dqr holländischen und vlämischen
Malerschulen» (1917) samt monografierna över
Botticelli och Lionardo (båda 1921).
Huvudsakligen sysselsatt med forskningar om
italiensk renässans och holländskt
1600-tals-måleri, har han också offentliggjort viktiga
arbeten på många andra områden. Sin
muse-ala verksamhet har han skildrat i »Fünfzig
Jahre Museumsarbeit» (1922). Bibliografi över
B:s skrifter av I. Beth (1915). H. W-n.
Bodega [sp. <oåöä’ga],
vinutskänknings-ställe, värdshus; magasin för lagring av vin.
Bodekull, äldre namn för Karlshamn (se d. o.).
Bodele, landskap i s. Sahara, s. om Tibesti,
inom franska Tsadkolonien (se d. o.).
Bode’ll, Jonas, frikyrklig ledare (1811—
67). Var trävaruhandlande och tryckeriägare
i Luleå samt 1856—60 stadens representant
i borgarståndet. Mest bekant är han som
ledare av en frikyrklig rörelse, efter honom
kallad bodellismen (liksom rörelsens
anhängare bodellister); se därom Läsare.
Bodelning, delning av äkta makars
egendom, vare sig mellan dem själva (vid
boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad eller
återgång av äktenskapet) eller ock efter
makes död mellan den efterlevande och den dödas
rättsinnehavare (arvingar,
konkursborgenärer). Regler ges i nya giftermålsbalken, 12 och
13 kap. Dessa utgå från den grundtanken,
att, sedan egendom tilldelats vardera parten
till täckning av honom åliggande gäld,
återstoden av makarnas giftorättsgods (se
d. o.) skall i regel delas lika mellan dem.
Kläder och andra föremål, som tjäna till
makes personliga bruk i fattiga hem, dessutom
bohag och arbetsredskap, få i skäligt mått
undantagas från delningen. F. ö. har vardera
maken i visst mått anspråk att vid delningen
få sin lott i egendom, som tillhört honom
själv, över b. skall upprättas skriftlig
handling, som skall inges till domstol för att vinna
bestånd även emot konkursborgenärer, som i
regel kunna yrka b:s återgång (se d. o.),
allenast om konkurs följt på ansökan inom ett år
efter ingivandet. Dessa regler gälla ej för
delning av makars bo, om äktenskapet var
underkastat äldre giftermålsbalkens
bestämmelser. Delningen följer då reglerna för arvskifte
(se d. o.). Jfr Boskifte. C. G. Bj.*
Bodelschwingh [baMol/vip], Friedrich
von, tysk präst, filantrop (1831—1910).
Kallades efter avslutade teologiska studier att som
assistent åt tyske pastorn i Paris söka göra
något för barnen till de många tyska
gatsoparna i Paris. Bland barn och sjuka trivdes
han bäst. 1864 blev B. kyrkoherde i Delwig
i Westfalen, 1872 övertog han ledningen av
ett litet hem för epileptiker och en nyligen
grundad diakonissanstalt, båda i Bielefeld, där
han sedan verkade till sin död. Dessa 38 år
beteckna ett av de märkligaste bladen i den
kristna filantropiens historia. Såsom
organisatör kan B. jämföras med de största på
statslivets och industriens områden. Hos honom var
icketekniken det
främsta utan hans geniala
kristliga
människokärlek. I Bethel-Bielefeld
uppväxte kring B. en
hel barmhärtighetens
stad, som saknar
motstycke. Epileptikervår-den hade i B. en
utomordentlig främjare.
Med åren vidgade sig
hans arbete till en
social hjälpverksamhet
i stor stil. För sina
»bröder från landsvägen» öppnade B. 1882
Tysklands första »arbetarkoloni» (se d. o.),
Wilhelmsdorf, i närheten av Bielefeld. Med
stor energi arbetade B. för bostadsnödens
avhjälpande och liknande sociala syften. En av
hans söner, Gustav v. B., utgav »Friedrich v.
B. Ein Lebensbild» (1922). Jfr även L.
Bergström, »Ett barmhärtighetens jätteverk»
(1924). — B:s yngste son, Friedrich von
B. (f. 1877), övertog vid faderns död ledningen
av de stora anstalterna. Utan att äga faderns
geniala begåvning har han dock med framgång
förmått upprätthålla traditionerna. E. M. R.
Boden, stad strax ö. om Lule älv i mellersta
delen av Norrbottens kustland; Norrbottens
län; 8,51 kvkm, 6,742 inv. (1925). Beläget på
älvens flodslätt invid
träsket och
Svartby-träsket, omramas B. av
bergshöjder, där
fästningsverken (se nedan)
äro insprängda.
Stadens folkmängd har
fördubblats på 20 år,
sedan fästningen
påbörjats. B. är till sin typ
garnisonsstad;
dessutom är B.
handels-centrum för
omgivande bygd samt viktig
trafikknut för
statsbanorna Bräcke—Boden—Haparanda och [-Luleå—Boden—Kiru-]
{+Luleå—Boden—Kiru-+}
na—Riksgränsen. Industrien omfattade 1922
endast 21 fabriker med 345 arbetare, ett
salutillverkningsvärde av 2,679,836 kr. och en
inkomsttaxering av blott 57,440 kr. Fabrikerna
voro 6 mek. verkstäder, 2 sågverk, 1
tegelbruk m. m. Tax.-värde å fast egendom
22,232,000 kr. (1923), tax. inkomst av kapital
och arbete s. å. 8,501,140 kr. B. består mest
av 2-vånings trähus, dess största byggnader,
kasernerna, äro belägna mellan den eg. staden
och Lule älv. I B. finnas vattenlednings- och
elektricitetsverk, postkontor, telegraf-,
telefon- och radiostation, flera bankkontor, kom-
de små sjöarna Bod-
Bodens vapen:
I silverfält en röd,
kre-nelerad, bjälkvis ställd
mur med norttorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
