Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohus - Bohuslän - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Bohuslän (Naturförhållanden)
666
klippa i Göta älvs norra utloppsarm, Nordre
älv. B., som urspr. hette B a g a h u s, senare
B a hus, anlades 1308 av norske konungen
Håkon Hålägg. Fästet (»huset») blev snart
genom allt kraftigare befästningsarbeten ett
av hela nordens starkaste slott. Holmen, där
det låg, Bagaholm, var tingsställe för Vikens
lagmansdöme, oeh hövitsmannen på B. styrde
först s., sedan även n. delen av det landskap,
som efter slottet fick namnet Bohuslän. —
På B. mottog Margareta Valdemarsdotter 1388
de svenska stormännens anbud om Sveriges
krona, och där fick 1389 konung Albrekt
börja sin fångenskap. Av en del norska
stormän utsågs 1449 på B. Karl Knutsson till
Norges konung. — B. belägrades många
gånger, bl. a. av Kristian II 1531 och av
svenskarna fem gånger under nordiska
sjuårskriget 1563—70, men blev aldrig erövrat.
Det kom 1658 genom freden i Roskilde i
svensk ägo och utstod sin svåraste belägring
25 maj—22 juli 1678 under Gyldenlövefejden,
då dess svaga besättning under överste von
Börstel anfölls av över 10,000 norrmän under
Gyldenlöve men omsider undsattes av G. O.
Stenbock. Det illa medfarna slottet
återuppbyggdes och var till 1700 residens för
landshövdingen över Bohus län men lämnades sedan
att förfalla, och 1789 fingo kungälvsborna rätt
att där förse sig med byggnadssten, vilket
omsider förbjöds 1838. Slottets kärna, den
gamla borgfyrkanten, var försedd med
hörntorn, av vilka särskilt märktes »Fars hatt»
i n. v. och »Mors mössa» i s. ö. Denna kärna
omgavs av en stormfri femhörning med lägre
utanverk på v. sidan. 1898—1904 företogs på
B. omfattande utgrävnings- och
konserve-ringsarbeten. Hs Hd.*
Bohuslän, det västligaste av Sveriges
landskap, är beläget mellan 57° 40’ och 59° 7’
n. br. samt mellan 5° 44’ och (för fastlandet)
6° 57’ v. Igd fr. Stockholm; de yttersta skären
nå i v. 7° 5’ v. Igd. B. gränsar i v. till
Kattegatt och Skagerak, i n. till Svinesund med
Idefjorden, i ö. till Norge, Dalsland och
Västergötland samt i s. till Västergötland. Arealen
är 4,508,15 kvkm, varav 4,380,79 -kvkm land.
Invånarantalet 1924 var 164,553. Landskapet
har en längd av 157 km och en största bredd
av 53 km men en minimibredd av endast 4
km (vid Saltkällan).
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden.... 665
Geologi ............ 667
Klimat samt växt- och
djurvärld .......... 669
Bebyggelse ......... 669
Näringsliv.......... 669
sp.
B. i förhistorisk tid ... 669
Kyrklig konst......... 671
Etnografi ........... 671
Allmogemålet ........ 672
Historia............. 672
Naturförhållanden. B. är berglänt men når
i allm. blott ringa höjd ö. h. Nivån stiger från
kusten inåt landet, särskilt mot n. ö., där
v. om Idefjordens sydända länets högsta berg,
Björnerödspiggen, når 224 m ö. h. och det
långsträckta Kynnefjäll, ö. om Bullarsjöarna,
över 200 m ö. h. I stort sett är området ett
Bohusläns vapen.
I silverfält en röd, med tvenne
gyllene portar försedd borg,
åtföljd till höger av ett
stolp-vis ställt, uppåtriktat blått
svärd, till vänster av ett
na-turfärgat lejon.
starkt sönderstyckat peneplan (se d. o.),
troligen av prekambrisk ålder och genomdraget
av flera väl utbildade spricksystem, längs
vilka de topografiska linjerna i landskapet
orienterats. Sedd
från en höjd, ter sig
terrängen ganska
jämn och kal, 2/a av
arealen är bar
klippgrund; i
samma trakt nå bergen
till ungefär samma
höjd men skiljas av
smala sprickdalar
med brant
stupande bergväggar.
Nedifrån ter sig
landskapet däremot i
högsta grad
kuperat. I dalgångarna,
som i allm. äro
orienterade i två
varandra korsande
riktningar, n.—s.
och n. ö.—s. v. eller
n. v.—s. ö., ligga
de lösa avlagringarna hopade; där finnes
bygden, som dock endast i korsningen mellan två
olika dalsystem vidgar sig till mindre slätter.
Havet tränger djupt in i dalgångarna och
bildar fjordar eller avskiljer de högre partierna
av kustområdet till större och mindre öar.
Landskapet har en av de rikast utbildade
svenska kusterna, liksom det sköljes av det
saltaste vattnet och ligger närmast
världshavet. På nordgränsen intränger Idefjorden,
genom Svinesund förbunden med Singlefjärden,
s. därom Dynekilen samt den breda och mer
än 200 m djupa nord—sydliga Kosterfjorden,
som avskiljer Kosteröarna från fastlandet.
Längre söderut märkas Sannäsfjorden,
Vä-deröfjorden, innanför Väderöarna, samt s. om
halvön Sotenäset Åby-, Bro- och
Gullmars-fjordarna, den sistnämnda 3 mil lång och 142
m djup, i n. begränsad av halvön Stångenäset.
S. om halvön Bokenäset, med öarna
Skaftö-landet och Flatön, vidtager en 4 mil vid bukt
mot ö., som till stor del fylles av öarna Orust
(400 kvkm) och Tjörn (160 kvkm). Sunden
och fjärdarna bära olika namn, n. om Orust
Ellös- och Koljöfjordarna, mot ö. fortsatta av
Havstens- och Byfjorden (vid Uddevalla);
mellan Orust och Tjörn ligger Stigfjorden, mot ö.
fortsatt av Hallsefjorden; mellan Tjörn och
fastlandet Hakefjorden m. fl. Utanför
inloppet till Hakefjorden ligga öarna vid
Marstrand samt längre ut de beryktade
Pater-nosterskären. Göta älvs norra mynningsarm
utfaller i Älvefjorden n. v. om Hisingen. S.
härom följa Vinga sand och Älvsborgsfjorden
utanför Göteborg. Fjordstränderna sakna i
allmänhet kustslätter. De begränsas av ofta
branta berg; höjderna i det inre nå endast
sällan över 100 m ö. h. samt höja sig i
skärgården endast obetydligt över havsytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
