Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohuslän - Geologi - Klimat samt växt- och djurvärld - Bebyggelse - Näringsliv - Bohuslän i förhistorisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Bohuslän (Klimat—-B. i förhistorisk tid)
670
ningar av den fossila faunan, och stundom
taga dessa överhand till den grad, att
bildningen blir ett rent skalgrus, ofta av ganska
stor mäktighet (se Skalgrusbankar).
Skalgruset användes i stor skala som väg
lagnings- och jordförbättringsmedel; fordom
har man bränt kalk av molluskskalen. De
mest bekanta skalgrusbankarna finnas i
närheten av Uddevalla (Kapellbackarna m. fl.)
och omnämndes redan 1747 av Linné. Under
den senglaciala tiden förde drivisen från s.
med sig massor av block av bergarter,
tillhörande kritformationen, mest flinta, vilka
finnas spridda i strandgruset; mesozoiska
bildningar, däribland krita, torde i
övervägande grad bilda undergrunden i
Kattegatts och Skageraks botten. En annan art
strandsten är flytstenar, som finnas längs
hela kusten, mest i yttre skärgården, av en
mörkgrå slagg från masugnar i England.
B:s torvmossar äro små och ganska sällsynta.
Litt.: Sveriges Geologiska undersöknings
kartblad, Ser. Ac. N:o 1, 2, 3. K. A. G.
Klimat. Fjordarna och skärgården förete
det milda västkustklimatet, där endast sällan
fast havsis hindrar trafiken; det inre landet
har strängare klimat. 7°-isotermen går genom
yttre skärgården. Under de flesta vintrar
ligger snötäcket blott —2 månader.
Nederbörden är rätt hög, särskilt på sensommaren
och hösten (medelnederbörd för året 550 ä 600
mm). — Växtvärlden har västsvensk typ. Det
inre har barrskogar, där granen dominerar,
i kustlandet förhärska ljunghedar och
klippvegetation, under det tidigare även dessa delar
varit mera skogbärande. Ek och i s. bok
förekomma rätt rikligt. Saltvattensfloran är den
rikaste i Sverige. — Djurlivet på land avviker
föga från det i angränsande trakter i ö.;
havets djurliv är det rikaste vid svensk kust.
Föremål för fiske äro bl. a. torsk, kolja,
vit-ling, gråsej, långa, makrill, rödspotta och
särskilt sill, vidare hummer och räkor m. m.
Bebyggelsen är mycket ojämn. I skärgården
är den anhopad till fisklägen, i det inre
koncentrerad till dalgångarna, under det att de
högre delarna äro folktomma. Om B:s städer
se Göteborgs och Bohus län.
Näringsliv. Inom B. kan jordbruket
knappast betraktas som huvudnäring annat än i
vissa inne i landet belägna smärre bygder. I
kustområdet är det fiske och sjöfart, som
tilldraga sig det största intresset, i andra trakter
industri (sten-, konserv-, motor- och
trävaruindustri m. m.) och längst i ö. skogsbruket.
Fisket är det förnämsta i Sverige.
Bohuslänningarna äro de enda, som bedriva
verkligt storsjöfiske, och fiskets avkastning är i
regel omkr. hälften eller mer av hela Sveriges
fiske. Även inom stenindustrien har B. en
rangplats. O. Sjn.
B. i förhistorisk tid. B:s äldsta
sammanhängande bebyggelse kan påvisas från
den del av äldre stenålder, som
sammanfaller med de danska kjökkenmöddingarnas
tid. Spridda fynd, gjorda i mossar, kunna
möjligen tyda på att människor tidigare
uppträtt i landskapet. Den äldsta kulturen
(flintkulturen) är en strandbebyggelse, uppburen
av jägar- och fiskarfolk. Ett stort antal
boplatser, en gång i tiden liggande vid den
dåvarande havsstranden (numera på avsevärd
höjd ö. h.), äro påträffade. Fynden från dessa
äro talrika tack vare god tillgång’ på
material, flintan, och visa tydligt sammanhang
med det dansk-jylländska kulturområdet.
Samtidig med eller något yngre än
flintkulturen är grönstenskulturen
(Lihultkultu-ren), vilken mera sammanhänger med s. ö.
Norges. Strandbebyggelsen fortsätter in i
yngre stenålder med boplatserna liggande på
lägre nivåer. Från denna tid uppträda i stort
antal de stora stenkammargravarna (dösar,
gånggrifter, hällkistor). Särskilt finna vi
dessa i provinsens mellersta delar, framför
allt på Orust och Tjörn. Med dessa gravar
torde jordbruket ha gjort sitt inträde i B.
Att döma av fynd och fornlämningar torde
större delen av B. redan från stenåldern ha
haft en talrik befolkning.
Även bronsåldern är såväl i lösa fynd som
fasta fornminnen väl representerad i B.
Bronsåldersgravarna utgöras mest av de stora
monumentala stenkumlen, vilka oftast ligga
på krönet av de nakna bergshöjderna i
kustbältet men ej heller saknas i landskapets
skogsbygd, även där lagda på höjderna, och vilka
i viss mån ge bygden dess karaktär. Särdeles
märkliga minnen från bronsåldern bilda de
bekanta, på de av inlandsisen en gång
glatt-slipade hällarna inristade bilderna,
hällristningar (se d. o.). Dessa, vilka i regel ligga
inom jordbruksområdet, förekomma särskilt
talrikt i B:s mellersta delar, talrikast inom
Tanums socken.
B. äger även från järnåldern talrika fynd
och fornlämningar. Stora och betydande
gravfält med skiftande gravformer ligga fördelade
över hela landskapet och vittna om en talrik
befolkning. Ett av de mest bekanta av dessa
gravfält befinner sig vid Greby, nära
Gräbbe-stad, och omfattar ännu omkr. 150 gravhögar,
varav flera äro markerade med bautastenar.
Från folkvandringstiden (400—800 e. Kr.)
vittna flera fynd från B. om förbindelser med
kontinentens germanstammar och om att B.
även fått del av den guldström, som vid denna
tid söderifrån nådde norden. Fynden från
denna tids gravar i B. visa ofta påfallande
kulturell samhörighet med det östnorska
områdets gravar. — Runstenar äro få inom B.
men så mycket mera betydelsefulla. Ett av
vårt lands äldsta skriftliga dokument utgöres
av en nu vid Tanums kyrka rest runsten,
vilken anses vara ristad under 500-talet. En
annan, ej mindre betydelsefull, upptäcktes
1919 vid Rö, något s. om Gräbbestad, och
anses som ett av nordens märkligaste
runstens-fynd. Den tillhör tiden omkr. 600 e. Kr. och
är den längsta urnordiska inskrift Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
