Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bok (skrift)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
Bok
690
mer. Under den klassiska forntiden
nedskre-vos större litterära arbeten på papyrusrullar
(se Papyrus), på vilka skriften anbragtes
i kolumner, ställda bredvid varandra.
Redan tidigt användes även pergament (se
d. o.), vilket under den hellenistiska tiden (i
Rom under sista årh. f. Kr.) blev vanligt.
Då pergament var mindre lämpligt för
framställning av rullar, började man,
säkerligen efter modell av de till ett antal av 2—
3 eller föga flera sammanhäftade, vaxklädda
trätavlor {diptychon, triptychon eller
polypty-chon), vilka hos romarna tjänstgjorde som
anteckningsböcker (se bild), snart
sammanhäfta det blad- eller läggvis till böcker.
Boken av denna form (lat. codex) utträngde
under 400-talet h. o. h. skriftrullen (lat.
vo-lumen). Pergamentet ersattes småningom av
papper (se d. o.), som infördes till Europa
under 900-talet och började tillverkas här
på 1100-talet men som först efter
boktryckarkonstens uppkomst kom i allmänt bruk
för framställning av böcker. Länge bibehölls
bruket att av värdefullare, i synnerhet
typografiskt påkostade böcker utföra exemplar
på pergament.
Beträffande bokhantverkets
utveckling hänvisas i huvudsak till art. B o
k-binderi, Boktryckarkonst,
Handskrift och Miniatyr. Här lämnas
endast en kort framställning av några
huvuddrag i bokens historia.
Antikens böcker synas i regel ha varit
enkelt utstyrda, i det att skriften framställdes
utan ornamental utsmyckning, utan
illustrationer och med likformig, enkel text.
Undantag förekommo dock, och användandet av
dyrbart material (purpurfärgat pergament,
skrift med guld o. s. v.) synes icke ha varit
ovanligt. En rikare utveckling av
bokkonsten tillkommer dock först medeltiden.
Under folkvandringstiden och följande
århundraden utbildades själva skriften, särskilt i
västra Europa, i ornamental riktning med
användning av ofta ytterst invecklade
bok-stavsformer, grupperade i olika storlekar till
dekorativa sidbilder, särskilt vid början av
kapitel och större underavdelningar i texten.
Samtidigt levde en antik tradition kvar i
södra och östra Europa, där man gärna använde
en skrift med enkla, likformigt fortlöpande
bokstavstyper, prydd med tecknade eller
målade illustrationer. Under den karolingiska
tiden uppträda illustrationer i västerlandets
handskrifter; länge behålla de emellertid i
ämnesval och utförande en dekorativ
karaktär. Om de förklarande sluta sig till bokens
text, är sambandet ofta av symbolisk natur.
Redan under 1100-talet förekomma
bokmålningar, som framställa scener ur texten.
Under medeltidens lopp återgick man till skrift
med likformigt fortlöpande typer, prydd med
enstaka rikt utsmyckade anfangsbokstäver
(se A n f a n g 2 och Initial) och ofta med
miniatyrer, de senare än upptagande hela si-
Komerskt triptychon. Funnet i Pompeji.
dor, än infällda i texten. Praktfulla ramverk
etc. användes alltjämt.
De äldsta tryckta böckerna liknade i allt
väsentligt samtida handskrifter och
utsmyckades på samma sätt med handmålade
anfangsbokstäver, stundom med miniatyrer,
ramverk o. s. v. Träsnittet, som redan före
boktryckarkonstens uppfinning nyttjats för
tryckning av bilder med eller utan text (se
Enbladstryck), började snart
kombineras med det typografiska trycket för
utförande av illustrerade böcker. I synnerhet i
Tyskland fingo de med träsnitt prydda
böckerna en rik utveckling med bistånd av de
bästa konstnärer. Även i Frankrike och
Italien utfördes vackra arbeten av samma art.
Mot slutet av 1500-talet började
kopparsticket användas i bokutstyrselns tjänst; då
kopparsticket emellertid icke kan mångfaldigas
i boktryck, måste man begränsa dess
användning till dekorativa titelblad och till
planscher. 1600-talet var en glansperiod för de
stora planschverken med bilder i kopparstick;
kännetecknande för 1700-talet äro de små,
läckert tryckta romanerna och
resebeskrivningarna med planscher i samma teknik.
Stålsticket, som infördes vid 1700-talets slut,
var också begränsat till planscherna.
Träsnittet, som alltjämt brukats för
anspråkslösare uppgifter, upptogs ungefär samtidigt
av Bewick och var under 1800-talet det
allmännaste medlet för utförande av
illustrationer, som med dess hjälp åter kunde anbringas
i texten och tryckas samtidigt med denna.
Det dekorativa elementet tillgodosågs under
större delen av 1800-talet med anfanger,
vinjetter och bårder, levererade från
stilgjute-rierna och utförda med föga smak. En
renässans för bokhantverket inleddes av W. Morris
på 1870-talet; många konstnärer och
konsthantverkare ha sedan fört det framåt, medan
de nya kemigrafiska reproduktionssätteu fr. o.
m. slutet av 1800-talet öppnat nya möjligheter
för den illustrativa bokutstyrseln. H. W-n.
2. Större underavdelning av ett skrivet
eller tryckt arbete; urspr. liktydigt med del,
volym eller band; under antiken så stor del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
