Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokbinderi - Bokbladminerare - Boken om Jahves krig - Bokenäs - Bokföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Bokbladminerare—Bokföring
696
konststil, som förmått skapa ett relativt
självständigt formförråd inom
bokbindarkon-sten. 1800-talets bokbindare upptogo oftast
gångna tiders stilar, stundom ombildade med
en egendomlig blandning av fantasi och
nykterhet (de pseudogotiska banden i
»katedralstil» och den falska bokbindarrokokon, båda
vid 1800-talets mitt). Även vår tid visar en
eklektisk tendens, vilken dock är av mera
återhållsam art. — Se bilder på vidstående
plansch.
Bland framstående bokbindare märkas de
föga kända mästare, som i Venezia under
1500-talets förra del och mitt arbetade för
boktryckaren Aldus Manutius och för
boksamlarna Maioli och Canevari; vidare den
samtida franske bibliofilen Jean Groliers
leverantörer samt de yngre fransmännen Nicolas
och Clovis Éve (omkr. 1600), vilkas
arabesk-artade rank- och bandornamentik är känd
under namnet »fanfarstil», och den omkr. 1650
verkande bokbindare, som är känd under
namnet »le Gascon» och vars utsökt fina,
punkterade förgyllningar torde få anses som
höjdpunkten av den europeiska
bokbandskon-sten. Som framstående bokbindare eller
bok-bandskonstnärer under följande tidevarv
kunna nämnas fransmännen Pasdeloup,
Dubuis-son och Derome under 1700-talet och
Thou-venin under 1800-talet, engelsmannen Roger
Payne vid 1700-talets slut, danskarna Th.
Bindesböll och Anker Kyster, svensken G.
Hedberg (se d. o.). Till de svenska
bokbandens konstnärliga utveckling under senaste
tid ha viktiga bidrag lämnats, utom av
Hedbergs verkstad, av N. B. Andersson (se d. o.)
och av P. A. Norstedt & söners (se d. o.)
bokbinderi.
Litt.: Bouchot, »Les reliures d’art ä la
Bib-liothèque nationale» (1888); Thoinon, »Les
re-lieurs frangais 1500—1800» (1893); Loubier,
»Der Bucheinband» (1904); Hannover,
»Kunst-færdige gamle bind» (1907); Rudbeck,
»Svenska bokband» (I—III, 1910—14); A.
Nilsson, »Bokbandsdekorens stilutveckling» (1922).
Jfr Diptykon och Muhammedansk
konst. II. W—n.
Bokbladminerare, se M inerarein sekter.
Boken om Jahves krig var namnet på en
samling av israelitiska sånger om krig, som
förts i Jahves namn. Boken nämnes endast
i 4 Mos. 21: 14 ff., som innehåller ett
fragment av en segersång över Moab. S. H-r.
Bokenäs, socken i mellersta Bohuslän, ö. om
Gullmarsfjorden; Lane härad, Göteborgs och
Bohus län; 48,78 kvkm, 1,210 inv. (1925).
Sträcker sig tvärs över Bokenäset (den
landtunga, som ligger mellan Gullmarsfjorden och
de fjordar, som i n. begränsa Orust). Många
fornlämningar. Den gamla ödekyrkan är
Bohusläns äldsta helt bevarade medeltidskyrka.
1,306 har åker, 1,429 har skogs- och hagmark,
resten kala hedar och klippor. Bildar med
Dragsmark ett pastorat i Göteborgs stift,
Älv-syssels norra kontrakt.
Bokföring, systematiskt förda anteckningar
i räkenskapsböcker av ett företags eller en
persons tillgångar, skulder och förmögenhet
och de förändringar de undergå; allt jämte
motsvarande värdebelopp. B. avser att utröna
förmögenhetens storlek samt arten och värdet
av dess beståndsdelar. De system, som
allmänt brukas vid bokföring, äro det dubbla
och det enkla systemet. Som särskilt
system räknas ock det kamerala, som
bokför beräknade utgifter och inkomster för en
kommande tidsperiod och motsvarande
verkliga poster. Detta system nyttjas mest för
stats- och kommunala räkenskaper.
De för b. nödvändiga böckerna äro av
två slag: a) kronologiska, i vilka
transaktionerna noteras i tidsföljd, och b) systematiska,
vari noteringarna fördelas efter sin art och
vari sammanställningar göras över tillgångar
och skulder, förluster och vinster. Enl. sv.
lag (k. f. av 4/5 1855) äro följande
bokföringsböcker påbjudna: in
ventariebo-ken, vari årligen införas tillgångar och
skulder samt ansvarsförbindelser, med därå satta
värden, och dagboken, där transaktionerna
bokföras i tidsföljd. Jämte reskontran
eller avräkningsboken, i vilken fordringar av
och skulder till personer och firmor
systematiskt föras, äro dessa de böcker, som allmänt
brukas vid enkel b. Dagboken föres vanl. i
två delar, kassaboken och m e m o r i
a-1 e n, den förra för kontanta transaktioner,
den senare för övriga poster.
Vid det dubbla systemet tillkommer utom
nu anförda lagstadgade böcker även
huvudboken. I denna föras, fördelade på konton
eller olika uppslag av boken, tillgångar,
skulder och eget kapital samt förändringar, som
dessa olika kategorier undergå. I
huvudboken göres systematisk fördelning av
dagboks-posterna, i allm. dock med undantag för poster,
som föras i personlig avräkning, vilka föras i
reskontran. 1 sådant fall få reskontrans
totalsummor uttryck på samlingskonto i
huvudboken. I båda systemen kunna hjälpböcker
finnas för olika ändamål. Utmärkande för det
dubbla systemet i motsats till det enkla är
utjämnandet av skillnaden mellan tillgångar och
skulder genom bokföring av kapitalet och de
förändringar, som detta undergår. Den
jämvikt, balans, som sålunda åstadkommes,
upprätthålles alltjämt vid det dubbla
systemet genom att varje transaktion föres
dubbelt och i motsatt riktning på berörda konton.
En sådan notering, bokföringspost, består vid
det dubbla systemet av dels debitering
(skuldskrivning), dels kreditering (gottskrivning),
i värde uppvägande varandra.
Principerna för dubbel b. kunna
sammanfattas sålunda: vid börjandet av en b.
upp-göres ett inventarium: förteckning och
värdering av tillgångar i värdeföremål eller
fordringar, skulder och eget kapital. Fördelade
efter olika slag, inflyta de i balanskonto (se
d. o.), uppställt enligt följ, schema:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
