Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boktryckarkonst (Boktryckerikonst) el. Typografi - A. Boktryckarkonstens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Boktryckarkonst
712
full likhet inbördes, skärpa och stor skönhet.
Även tryckfärgen, som under den första tiden
lämnade mycket övrigt att önska,
förbättrades av honom. Emellertid råkade Gutenberg
och Fust i oenighet, och då överenskommelsen
mellan dem upphävdes, avfordrade Fust
Gutenberg de försträckta summorna jämte ränta,
tills. 2,026 gulden. Det kom då till process,
och sedan laga dom fallit i okt. 1455, måste
Gutenberg avträda alla tryckredskap ävensom
de redan tryckta bibelarken. Om Gutenbergs
öde efter denna olycka känner man blott föga.
Genom en dr Konrad Humery blev han
emellertid snart åter satt i stånd att upprätta
en boktryckarverkstad.
Fust, som genom processen kommit i
besittning av Gutenbergs tryckmaterial, fäste
Schöffer vid sig och gav honom sin dotter
till äkta. Tillsammans grundläde de ett
tryckeri, varvid Schöffers tekniska skicklighet
kom väl till pass. Inom 18 månader hade
Fust och Schöffer fullbordat »Psalterium
Mo-guntinum», daterat 14 aug. 1457, det första
tryckverk med utsatt uppgift om tryckarens
namn. Detta verk är ett av de praktfullaste,
som någonsin utgått från ett tryckeri, och
vittnar om att boktryckstekniken kommit
över experimentstadiet och även blivit ett
ekonomiskt företag av rang. De röda
kapitelöverskrifterna samt initialerna i flera färger
äro här tryckta i press, medan de dittills
målats in för hand efter textens tryckning.
Kungl. biblioteket i Stockholm äger av
psal-teriet 41 (till större delen ofullständiga) blad.
Tiden till år 1500. Mainz’ brand (27 okt.
1462) blev av den största betydelse för b:s
utbredning. Fusts och Schöffers tryckeri gick
därvid upp i lågor, och deras, liksom
Gutenbergs, arbetare skingrades åt alla håll och
spredo samtidigt den nya konsten även till
avlägsna orter. Fust och Schöffer byggde
snart åter en officin. Efter Fusts död (1466)
fortsatte Schöffer utan avbrott hela rörelsen
ända till 1502, varjämte han drev en
omfattande bokhandel. Schöffers släkt fortfor ända
till 1550-talet att i Mainz utöva
boktryckar-yrket. — I Bamberg, som spelat en
framstående roll i b:s historia, hade redan 1455 Alb.
Pfister slagit sig ned som tryckare. Pfister
var Gutenbergs lärjunge, och alla hans tryck
äro i den gutenbergska stilen, utom
initialerna, som vittna om en viss självständighet.
Av de alster, som lämnat Pfisters press,
finnas ännu många i behåll, bland vilka de mest
betydande äro den latinska 3 6 - rad i ga
bibeln (tryckt 1456—60, i 3 folioband med
882 blad; därav finnas numera endast tio
exemplar i behåll, varav två defekta), vars
typer tydligen visa sin härkomst från den
gutenberg-fust-schöfferska officinen men i
storlek och fulländning överträffa de av
Gutenberg i hans 42-radiga bibel använda.
Samtidigt med Pfister inrättade Johann
Men-telin det första tryckeriet i Strassburg, som
tdev en av plantskolorna för den nya
kon
sten. Till Köln kom b. genom Ulrich Zell
1466. Två år senare utförde Günther Zainer
den första daterade boken i Augsburg; han
var framstående såväl genom sina tryck som
sina illustrationer. Nürnberg fick sin första
press 1470. Berömda voro därstädes Johann
Sensenschmidt, vars böcker utmärkte sig för
ett vackert, korrekt tryck och förträffligt
papper, samt Anton Koberger, som
upparbetade sin verksamhet till Tysklands största
i sitt slag och sysselsatte 24 pressar. I
Nordtyskland blomstrade b. särskilt i Lybeck.
Flera framstående boktryckare i denna stad
ha haft nära förbindelser med Skandinavien.
Vid slutet av 1400-talet utövades b. i 51
av Tysklands städer. Under tiden hade
uppfinningen funnit väg även till andra länder.
Italien mottog den nya konsten genom
två tyskar, Conrad Sweynheym och Arnold
Pannartz, antagligen medhjälpare i den
gutenbergska eller fust-schöfferska officinen i Mainz.
1465 uppsatte de en press i benediktinklostret
Subiaco nära Rom. De flyttade 1467 till Rom,
där de under sju år tryckte bl. a. de
förnämsta av Ciceros verk. Rom följdes av
Ve-nezia 1469. Under 1400-talet arbetade 150
boktryckare i Venezia, flera än i någon annan
italiensk stad. Bland dem var Nicolas Jenson,
som utvecklade den hittills använda
antikva-typen; i sin förskönade form blev denna
mönstret för de senare formerna därav.
Erhart Ratdolt, bördig från Augsburg, tryckte
huvudsakligen matematiska och astronomiska
böcker och prydde dem med praktfulla
initialer och randlister. I Milano, en av de fem
städer, där b. först infördes, trycktes den
första boken med grekiska typer 1476.
Konsten spreds mycket snabbt över Italien, och
vid århundradets slut hade pressar varit
verksamma i mer än sjuttio olika städer; i många
fall voro pioniärerna tyskar..
Till Frankrike kom b. först 1470.
Orsaken till att det skedde så sent, ehuru Paris
var ett dåtidens andliga centrum, får
tillskrivas motståndet från det talrika skrå av
avskrivare, illuminatorer och bokhandlare, som
levde på att avskriva och försälja
handskrifter. Nämnda år inkallade emellertid två
lärare vid Sorbonne de tyska boktryckarna
Ulrich Gering, Martin Crantz och Michael
Fri-burger och gåvo dem tillstånd att ordna sitt
tryckeri inom läroanstalten. Efter några års
förlopp skildes de tre medarbetarna och
etablerade sig var och en på sitt håll. Inom kort
var Paris ett centrum för b. Betydande var
boktryckaren Antoine Vérard, som tryckte
liturgiska böcker, klassiska verk och en stor
mängd franska romaner, utstyrda med en
ovanlig rikedom på utmärkta träsnitt. Utom
Paris voro de enda franska städer, där b.
fick nämnvärd omfattning under 1400-talet,
Lyon och Rouen.
I Utrecht var Nederländernas förste
boktryckare verksam från omkr. 1471, där
han tryckte ett antal böcker, alla odaterade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
