Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boktryckarkonst (Boktryckerikonst) el. Typografi - A. Boktryckarkonstens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Boktryckarkonst
714
hans namn känner man ej. I Haarlem, Costers
hemstad, framträdde den förste kände
boktryckaren först 10 år senare, och under denna
tid hade b. vunnit insteg i 15 andra städer i
Nederländerna. Till Brygge kom konsten med
Colard Mansion, bördig från Frankrike; han
använde typer, som voro en egendomlig
efter-bildning av franska handskrifter, medan de
vanliga holländska typerna voro en speciell
art av den gotiska skriften. Med Colard
Man-sion arbetade även William Caxton, Englands
förste boktryckare, innan han återvände till
England för att införa konsten där. Caxton
inrättade sitt tryckeri i Westminster 1476 och
utsände 1477 sin första i England tryckta
bok, tryckt med en typ, som liknade Mansions.
Han intresserade sig mycket för litteraturen
och hade själv översatt böcker, som han utgav.
Caxtons medhjälpare, Richard Pynson och
Wynkyn de Worde, grundade inom kort egna
tryckerier. F. ö. voro endast fyra andra
boktryckare verksamma i England under detta årh.
B:s tidigaste alster, d. v. s. de före år 1501
tryckta böckerna, kallas inkunabler eller
paleotyper (se Inkunabler).
Det tekniska problem, som genom Gutenberg
fick sin lösning, bestod i att konstruera
ett gjutverktyg, som var i stånd att leverera
lösa metalltyper i det antal man hade bruk
för och så noggrant utförda i form och
storlek, att de kunde sammanställas till
fullständigt jämna rader. Det är endast få
upplysningar, som stått att vinna för forskarna om
de äldsta boktryckarnas teknik. De voro
emellertid sina egna stilgjutare och fortforo att
vara det ända fram till mitten av 1500-talet.
Allting tyder på att gjutinstrumentet varit
redan av Gutenberg i huvudsak utvecklat till
samma form, som det alltsedan dess behållit.
Ett fåtal typer från 1400-talet, som man
funnit i floden Saöne vid Lyon, de enda man
har i behåll, visar, att dessa voro gjutna
av bly med någon hårdare tillsats, möjligen
av järn. Utan tvivel voro de dock så mjuka,
att de snart blevo utslitna. Tryckningen
utfördes i en handpress, vars konstruktion
närmast liknade dåtidens vinpress; färgen, som
liksom typerna tillverkades i tryckeriet,
överfördes till tryckformen medelst skinnbollar,
s. k. tamponger. Trycktekniken behöll sig
oförändrad under 300 år.
Tiden 1500—1800. Från början av
1500-talet har boken helt lösgjort sig från
handskrifterna såsom förebilder och utvecklat sina
egna karakteristika: formatet har blivit
genomgående mindre, sättningen i spalter har
nästan upphört, paginering av sidorna har
blivit regel, titelbladet blir obligatoriskt, och
små, kompakt satta typer komma alltmer i
bruk, varigenom omfånget nedbringas och
volymerna bli lätthanterliga. Även med hänsyn
till bokens inre har en ny tid brutit in; boken
innehåller ej blott gamla texter utan ger
aktuell läsning. Humanismen och
reformationen hade det allra största inflytande på dess
utveckling. Stridsskrifter trycktes i
massupplagor; tiden såg ej blott konstfullt tryckta
böcker framkomma utan även de billiga,
lättspridda och snabbt framställda böckerna.
Tyskland. Albrecht Dürer verkade i
Nürnberg ej blott som konstnär utan även
som boktryckare, i det han själv tryckte de
träsnitt han skar. Kejsar Maximilian I
föranstaltade om utgivande av flera böcker,
avsedda att förhärliga honom själv men
därjämte typografiskt mycket framstående. Hans
Schönsperger från Augsburg tryckte för
kejsaren en berömd bönbok och »Teuerdanck»,
vilken bildade epok i den gotiska tryckstilens
utveckling, då därmed frakturstilen
infördes i Tyskland. I Frankfurt var Sigismund
Feyerabend verksam under mitten av
1500-talet och utgav en mängd verk av olikartat
innehåll, försedda med träsnitt, oftast skurna
av Jost Amman. Särskilt känd är en
beskrivning på vers av alla slags hantverk m. m.,
författad av Hans Sachs. I Basel, som i b:s
historia står Sydtyskland nära, höjde sig flera
boktryckare över de andra, bland dem främst
Johann Froben. Flera av hans böcker äro
illustrerade av Hans Holbein d. y. I Nordtyskland
flyttades b:s centrum från Lybeck till Leipzig,
där universitetet och de lärde främjade den.
Härifrån utsände bl. a. Luther och de andra
reformatorerna de flesta av sina skrifter.
De nordtyska boktryckarnas böcker hade en
mera nykter karaktär än de sydtyska; de
utmärkte sig för korrekta och omsorgsfulla
tryck. Under 1600-talet gick b. i Tyskland
mycket tillbaka på grund av de långvariga
krigen. Även under 1700-talets början spåras
tillbakagång. 1719 grundade Bernhard
Chri-stoph Breitkopf ett tryckeri, som han i
förening med sonen Immanuel uppdrev till ett av
Tysklands största. Immanuel Breitkopf var
en ledande kraft i dåtidens tyska b. och
gjorde många bemödanden att förbättra
sättningens och tryckningens teknik och att skapa
vackra typkaraktärer.
I Italien, som redan under 1400-talet
överflyglat Tyskland både i tekniskt
hänseende och i fråga om böckernas konstnärliga
utstyrsel, märkas främst familjerna Aldus, vars
verk kallas a 1 d i n e r, och Giunta. Aldus
Manutius’ första bok utkom 1495. Sedan han
slagit sig ned i Venezia, utsände han en
rad kritiska upplagor av grekiska och
latinska klassiker, mönstergilla såväl i fråga om
textbehandlingen som den typografiska
utstyrseln. För att klassikerna skulle bli lästa
av så många som möjligt, minskade han i
början av 1500-talet böckernas format från
det dittills vanliga folio eller kvarto till små
band och lät för dessa teckna en ny typ,
kur-sivstilen, en efterbildning av den gamla
romerska kansliskriften. Dessa små böcker,
elegant tryckta på utmärkt papper, väckte
uppseende och blevo mycket skattade. Hans son
fullföljde faderns arbete i samma anda.
Dennes son Aldus II lät emellertid tryckeriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
