Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boktryckarkonst (Boktryckerikonst) el. Typografi - A. Boktryckarkonstens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Boktryckarkonst
716
övergå i andra händer. Medlemmar av
familjen Giunta hade tryckeri i Venezia och
Florens. Deras böcker stå ej lika högt som
aldinerna, men affärsmässigt sett gjorde
familjen Giunta större lycka än Aldus och sträckte
sin verksamhet till Italien och Spanien.
I Frankrike hämmade förordningar
och censurbestämmelser i hög grad b:s
utbredning. Icke dess mindre har ett stort antal
franska boktryckare presterat framstående
arbeten. Geoffroy Torys »Champfleury» (1529),
en handledning i fransk stavning och en rent
praktisk vägvisare för teckning av bokstäver
och undervisning i typernas proportionslära,
gav anledning till att den gotiska stilen
fullständigt övergavs i Frankrike och en nybildad
antikva uppstod. Denna anskaffades av
Robert Étienne, som tillhörde 1500-talets mest
berömda franska boktryckarfamilj. Ännu mera
framstående var dennes son Robert, som utgav
klassiker och de heliga skrifterna. Av Frans I
utnämnd till kunglig boktryckare, fick han
övertaga de av Claude Garamond skurna,
mycket vackra grekiska typerna (de s. k.
typi regii), som ännu bevaras i Imprimerie
nationale i Paris. Hans tryckeri fortsattes
av sonen Henri II. 1640 inrättades ett
»kungligt tryckeri», urspr. för tryckning av böcker
till missionsändamål. Sedermera ökades det
med typer av allehanda slag och kunde
utföra smakfullt tryckta praktverk.
Belgiens mest framstående boktryckare
var Christophe Plantin, som anlade ett
boktryckeri i Antwerpen 1549. Han ansågs redan
efter tio år som Antwerpens främste
boktryckare och fick av Filip II av Spanien
titeln Prototypographus med ensamrätt att
trycka mässböcker, breviarier m. m. Hans
mest uppmärksammade arbete är en
polyglott-bibel på fyra språk, vars tryckning tog 4 år.
Efter att under religionsstriderna ha lidit
svåra ekonomiska motgångar lyckades han
uppdriva sin verksamhet till en enastående
omfattning; sammanlagt tryckte han över
1,600 arbeten inom alla grenar av vetenskapen.
Hans tryckeri tilldrog sig hela den samtida
litterära världens uppmärksamhet. Plantins
tryckeri och bokhandel äro bevarade åt
eftervärlden i oförändrat skick.
I b:s historia representeras Holland
främst av familjen Elzevier. 1586
upprättade dennas stamfader Lodewijk Elzevier en
bokhandel på universitetets i Leiden grund
och förenade därmed en
boktryckarverksam-het. Av hans 7 söner blevo 5 bokhandlare,
den ene av dem, Bonaventura, tillika
boktryckare. Elzevierernas glansperiod sträckte
sig från 1626 till 1652. Är från år visar sig
deras strävan efter förbättring av typer, tryck
och ornament i deras böcker, mönstergillt
tryckta, billiga duodesupplagor först av
klassiker, sedan av andra författare. Tryckta med
små men klara och rena typer, skurna av
Christopher van Dyck, mottogos de över hela
Europa med hänförelse. I Amsterdam hade
en sonson till stamfadern öppnat tryckeri
1637, varifrån även utmärkta tryck utgingo.
Elzevierernas affär omfattade enligt en
katalog av 1674 över 20,000 verk, vilka spredos
över hela Europa, ej minst genom
familjemedlemmarnas talrika resor.
I England fortsatte både Wynkyn de
Worde och Richard Pynson sin verksamhet in
på 1500-talet och visa i sina tryck stora
framsteg i förhållande till Caxton. Mest betydande
är dock Richard Grafton, som tryckte ett
flertal bibelverk; framstående var även John
Day, vars antikva- och kursivtyper
undanträngde den gotiska stilen. Lyckade försök
att förbättra engelsk typografi gjordes av
William Caslon 1722. Han tecknade för
boktryckaren William Bowyer nya, utmärkt
vackra antikva- och kursivtyper, som så
fullständigt slogo igenom, att de vid århundradets
slut överallt i England användes av
boktryckare med anspråk på att utföra vackert tryck.
1800—nuv. tid. Ända till slutet av
1700-talet förblev stilgjutningens, sättningens och
tryckningens teknik oförändrad. Den första
tekniska uppfinningen var stereotypien;
försök att stereotypera boktryckssats hade gjorts
i Frankrike redan under 1500-talet och av
William Ged i Edinburgh under 1700-talet.
Praktiskt brukbar blev först lord Stanhopes i
England metod, varmed biblar m. m.
stereo-typerades under de första åren av 1800-talet.
1829 uppfann sättaren Genou i Lyon
pappers-stereotypien, som sedan allmänt brukats och
haft stor betydelse. De första förbättringarna
av den gamla boktryckspressen gjordes av
holländaren Willem Blaeu (d. 1638). Av större
betydelse blev den år 1800 av lord Stanhope
konstruerade järnpress en, vars storlek
gjorde det möjligt att trycka ett helt ark på
en gång. Efter Stanhopes tid kom en
mångfald nya konstruktioner av handpressar i
bruk. Med snällpressen, uppfunnen av
Fr. König från Eisleben (f. 1775), uppgick ett
nytt tidevarv för b. Snällpressen har sedan
varit föremål för oavbrutna förbättringar, i
synnerhet i Tysklands och Amerikas fabriker.
Betydelsefull, särskilt för tidningarna, blev
även uppfinningen av
rotationspres-s e n, konstruerad först av fransmannen H
Marinoni. Se vidare Tryckpress.
1800-talets boktryckerihistoria är icke rik
på stora boktryckarnamn. I Frankrike märkas
medlemmar av den berömda familjen Didot,
vars stamfar började som boktryckare i Paris
1713. Didoterna ha gått i spetsen för att
förbättra tekniken; de ha riktat
boktryckarkonsten med nya antikvastilar, systematiserat
typernas dimensioner och utgivit typografiska
verk av yppersta slag. Italiens ende store
boktryckare efter 1750 är Giambattista
Bo-doni, verksam i Parma. Han skar och göt
antikvastilar, som karakteriseras av kraftiga
staplar och mycket tunna tvärstreck.
Typografien i hans många arbeten är mästerlig
och blev beundrad i hela Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
