Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonifatius (fältherre) - Bonifatius (Winfrid, Tysklands apostel) - Bonifatiusföreningen - Bonifikation - Bonin, Eduard von - Boningshus - Bonington, Richard Parkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
Bonifatius—Bonington
812
Då senare Aetius vann Placidias gunst, vart
B. avsatt. Han vägrade dock att avgå och
måste tvingas med våld. Under de
förvecklingar, som därigenom uppkommo, inträngde
vandalerna i Afrika. Efter sin återkomst till
Italien vart B. slagen och dödad av Aetius år
432. Litt.: Freeman, »Aetius and Bonifacius»
(i English Historical Review 1887); L. Schmidt
(i Historische Vierteljährsschrift 1899).
Bonifatius (W i n f r i d), ofta felaktigt
kallad Bonifacius, Tysklands apostel (omkr.
680—755). Född i Wessex av en förnäm
angel-saxisk släkt, inträdde han som ung i klostret
Nhutscelle, greps där av den inom engelska
kyrkan rådande missionsivern och begav sig
715 till Friesland i avsikt att sluta sig till
sin berömde landsman Willibrord.
Missions-försöket misslyckades, men 718 befann sig B.
i Rom, där han förband sig att verka för den
romerska kristendomsformen. Påven
hänvisade honom till det hedniska Thüringen, och
dit vände han sig ock efter en kortare
missionsresa i Friesland. Innan ett årtionde
förflutit, kunde han lägga en ny kyrkoprovins,
Thüringen-Hessen, för påvens fot. B.
utnämndes då till ärkebiskop med vidsträckt
fullmakt. Han understöddes även verksamt av
engelska missionärer, och de första
biskopssätena i provinsen (Würzburg, Buraburg och
Erfurt) besattes med engelsmän. Troligen på
grund av påvlig befallning vände sig B., efter
ett kort besök i Rom 738, åt söder och
organiserade inom kort Bayerns kyrka med 4
bis-kopsstift (Salzburg, Regensburg, Freising och
Passau) efter romersk åskådning. Hans
inflytande började sträcka sig även till det
gamla frankiska riket. Genom en synod 742
ordnades den östfrankiska kyrkan i närmare
anslutning till Rom, och B. lyckades
genomsyra även Västfrankens klerus med sin
åskådning. 745 proklamerades på en synod hela
den reformerade frankiska kyrkans enhet;
Vy av parken vid Versailles. Målning av R. Bonington.
dess ledning anförtroddes dock åt Köln och
ej åt Mainz, där B. blev ärkebiskop. Genom
en högtidlig förklaring av de frankiska
biskoparna 747 uttalades det frankiska klerus’
fullständiga anslutning till Rom. Därmed stod B.
vid målet. 754 insatte han Lul till sin
efterträdare i Mainz och anträdde en missionsfärd
till Friesland. 5 juni 755 överfölls lägret av
hedningar, och när B. gick att möta dem med
evangelieboken, blev han dödad. Hans ben
vila i klostret i Fulda. — B. var ett barn av
sin tid, grovhuggen, överdrivet asketisk,
hänsynslös i valet av medel. Med orädd
övertygelsetrohet och sällsynt förmåga att
behärska människor förenade B. stor
organisationstalang; innerst bodde hos honom kärlek till
Kristus och längtan efter martyrskapet. —
Litt.: Hauck, »Kirchengeschichte
Deutsch-lands», I (2:a uppl. 1898). Hj.H-t.*
Bonifätiusföreningen, tysk katolsk förening,
stiftad på tredje tyska katolikdagen i
Regensburg 1849 för att genom upprättande
av kyrkor och skolor stödja katolicismen i
trakter med övervägande protestantisk
befolkning. I Österrike motverkar den »Bort från
Rom»-rörelsen. Styrelsens säte är Paderborn.
Tidningsorgan: Bonifatiusblatt. Akademiska
Bonifätiusföreningen, stiftad 1867, omfattar
45 ortsgrupper. L. W-r.
Bonifikatiön (av lat. bo’num, gott, och
fa’cere, göra), gottgörelse, skadestånd. Verb:
B o n i f icè r a, ge skadestånd.
Bonin, Eduard von, preuss. general
(1793—1865). Förde som brigadgeneral befäl
över de preussiska trupper, som 1848 sändes
de slesvig-holsteinska upprorsmännen till
hjälp, deltog i striderna vid Slesvig och
Dyb-böl och blev, sedan vapenstilleståndet i Malmö
gått till ända, befälhavare över
slesvig-holsteinska hären, som han reorganiserade. B.
vann april 1849 segern vid Kolding men blev
16 juli s. å. fullständigt slagen vid Fredericia.
1852—54 och 1858—59 var B.
preussisk krigsminister.
Boningshus, se Bostad.
Bonington [bäu’niijten],
Richard Parkes, engelsk målare
(1801—28). Började som
akvarellmålare, kom vid 15 års ålder till
Paris, där han sedan var
huvudsakligen verksam. Starkt
påverkad av sin landsman Constable,
påverkade han i sin ordning unga
fransmän, i första rummet
Dela-croix. Hans konsthistoriska
betydelse är, att han överfört till Paris
det engelska landskapsmåleriet och
lockat Constable m. fl. att deltaga
i »salongerna» i Paris. Hans
stämningar från Picardie och
Nor-mandie liksom hans senare
vene-zianska motiv äga ljus och
klarhet, styrka och klang i färgerna.
B. är en föregångare till
Fontaine-bleauskolan (se d. o.). Han utförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
