Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bootes, Björnvaktaren el. Arctophylax - Booth, släkt - Booth, Bramwell - Booth, Charles - Booth, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Booth—Booth, W.
828
gen från a mellan 8 och. y i Stora björnen,
råkar den ljusstarkaste stjärnan i Bootes, a
eller Arcturus (se d. o.), vilken lyser med
röd-aktigt sken och näst Sirius i Stora hunden
är den ljusaste stjärnan på vår himmel (jfr
Stjärnor). S. A-f.
Booth [böp el. böä], eng.-amerik.
skådespe-larsläkt. Junius Brutus B. (1796—1852)
var en genialisk men excentrisk konstnär,
särskilt framstående i Shakespeares
tragedier. Uppträdde först i London och från 1821
i de stora nordamerikanska städerna. Hans
son Edwin Thomas B. (1833—93) var
även en utmärkt Shakespeareframställare,
särskilt som Hamlet, förestod egen teater i
New York 1869—74 och gjorde europeiska
gästspel. Jfr biogr. av Winter (1893).
Edwin B:s bror skådespelaren John (J a y)
W i 1 k e s B. (1839—65), fanatisk
sydstats-man, mördade president Lincoln under en
teaterföreställning i Washington 14 april 1865;
undkom till Maryland men uppspårades och
nedsköts vid häktningen.
Booth [böp el. böd], B r a m w e 11, chef för
frälsningsarmén (f. 1856), son till William B.
Blev tidigt faderns medhjälpare i hans
missionsarbete, 1880 chef för frälsningsarméns
stab samt är sedan 1912 arméns general. Är en
framstående organisatör och har utgivit flera
religiösa skrifter. Hans hustru, Florence
Eleanor Soper (mrs Bramwell B.; f.
1861), deltar verksamt i arbetet.
Booth [böp el. böd], Charles, eng.
socialpolitiker (1840—1916). Delägare sedan 1862
i en stor skeppsredarfirma i Liverpool, vann
han världsrykte framför allt genom det stora,
i sitt slag enastående verket »Life and
la-bour of the people in London» (17 bd, 1889—
1903). Första serien, »Poverty», skildrar gata
för gata befolkningens levnadsförhållanden,
utförligast i det fattiga östra London. Andra
serien, »Industry», redogör för tillståndet i
de olika yrkena, och i den tredje serien,
»Religions influences», undersökas de religiösa
och moraliska faktorernas inflytande. Den
avslutande delen innehåller allmänna
slutsatser och reformförslag. B:s fullkomligt
tendensfria undersökning uppvisade, att nära en
tredjedel av befolkningen levde i verklig
fattigdom. B. var en ivrig förkämpe för
kostnadsfri allmän ålderdomspensionering, enär
han ansåg ålderdomen vara fattigdomens
vanligaste orsak. E. Hkr.*
Booth [böp el. böd], William,
frälsningsarméns stiftare (1829 10/4—1912 20/8), son till
en urspr. välbärgad, senare ruinerad
affärsman i Nottingham; modern troligen av judisk
familj. Tidigt faderlös, måste B. från tretton
års ålder förtjäna sitt uppehälle på ett
pant-lånekontor, där han under nio års verksamhet
(först i Nottingham, senare i London) fick
djup inblick i fattigdomens värld. Väckt till
kristligt allvar av den metodistiska
förkunnelsen, började han vid 15 års ålder att
aktivt deltaga i det wesleyanska
församlings
livet och anställdes 1846 som predikant. Han
anslöt sig 1851 till de s. k.
reformmetodisterna, men även här voro gränserna honom för
snäva; 1861 bröt han sig ut och började,
fastän medellös och familjefader, egen
verksamhet som predikant och
fattigvårdsorgani-sator, från 1865 i östra Londons proletärvärld,
där »den kristliga missionen» efter ett
årtiondes mödosamt arbete 1875 hunnit
upprätta 32 »stationer». 1878 blev denna
verksamhet en självständig institution, som från
1880 kom att bära namnet The
Salvatio n A r m y (»frälsningsarmén»).
Först i detta självständiga kristligt-sociala
arbete fick B. full användning för sina
personliga egenskaper: sin lidelsefulla kärlek till
de vanlottade, »samhällets olycksbarn», sin
fenomenala organisationstalang, som även
omfattade stora ekonomiska operationer, och sin
genialitet som folktalare och
väckelsepredikant. Han förfogade över alla medel att
inverka på en enkel och naiv åhörarskara, från
det högsta patos till burlesk humor, levande
gester, överraskande improvisationer — allt
detta buret av hans ståtliga gestalt med de
kraftiga anletsdragen och de stora, brinnande
ögonen. Även i underhandling med enskilda
personer var han en mästare. Hans
anpassningsförmåga i förhållande till folk av alla
stånd och nationer rubbade icke de fasta
dragen i hans karaktär, där ett barnsligt sinne
förenades med verkliga generalsegenskaper,
ödmjukhet med självmedvetande, rättframhet
med beräknande taktik, liksom hos honom
lekmannens medvetna ringaktning för all
teori parades med storslagen konsekvens i det
praktiska tänkandet. Redan under
mandomsåren hade han vunnit inflytande i vida
kretsar, och betydande kapital ställdes till hans
förfogande. På sina omfattande resor under
de senare åren var han mån om att vinna
furstar och andra maktägande för sina planer,
överallt blev han föremål för sällsynta
hedersbetygelser: 1907 blev han hedersborgare i
London, 1909 hedersdoktor i Oxford. — Bland
B:s skrifter är det stora verket »In darkest
London and the way out» (1890; sv. övers,
s. å.) det förnämsta. Han framställde där
klart och vältaligt sina sociala reformplaner,
särskilt om en vidsträckt kolonisation såväl
inom Europa som i andra världsdelar till
räddning av de lägre folklagren. Denna plan
blev aldrig förverkligad, men principen att
frälsa människor genom att, då de på
»botbänken» beslutit sig för att leva ett nytt liv,
flytta dem ut ur en dålig miljö och sysselsätta
dem inom frälsningsarméns arbetsområde har
genomförts överallt, där denna utövar sin
verksamhet. B. upplevde att se sina soldater
spridda över hela jorden, och personligen
inspekterade han deras arbete. Han besökte
Sverige upprepade gånger, bl. a. 1907 och
1909. Sin arbetskraft bevarade han ända in
i sin höga ålderdom. — B:s porträtt återges
på vidstående plansch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
