Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgholm - Borgholm—Böda järnväg - Borgia, familj - Borgia, Cesare - Borgia, Lucrezia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863
Borgholm—Böda järnväg—Borgia
864
ningssystemet. Slottet intogs 1612 av Gert
Rantzau efter en kort belägring, varunder
såväl befästningsverken som själva slottet
svårt skadades. När Karl X Gustav som
tronföljare innehade Öland som förläning 1651—
54, residerade han på slottet och lät
omedelbart efter sin tronbestigning Nikodemus
Tes-sin d. ä. uppgöra ett storartat
ombyggnads-förslag, som s. å. sattes i verket. Vid
konungens död avbröts arbetet men återupptogs 1682
av Karl XI enligt Tessins ritningar.
Företaget, som nu leddes av Abraham Svansköld,
fortskred på grund av obetydliga anslag så
långsamt, att endast tornen samt västra och
norra flyglarna voro under tak, när
byggnadsverksamheten till följd av rikets dåliga
finanser 1709 definitivt inställdes. Under
1700-talet fick slottet fullständigt förfalla, och
tidens förstörelse fullbordades av en eldsvåda
1806. Till följd av sitt dominerande läge och
sina väldiga men på samma gång harmoniska
proportioner anses slottet för en av Europas
mest imposanta ruiner. Det har på senare tid
upprepade gånger undergått konservering mot
tidens åverkan. — Litt.: G. V. Sylvander,
»Borgholms slotts historia» (1877); E. E.
Areen, »Borgholm, stadens och badortens
historia» (1924). E. E. A-n.
Borgholm—Böda järnväg går mellan
Borgholm och Böda socken på Ölands nordända;
54,9 km, smalspårig (0,891 m); äges av ett
aktiebolag. öppnad för trafik 1906.
Borgia [bå’rd$a], ryktbar, urspr. spansk
adelsfamilj, som på 1400-talet flyttade till
Italien. Alfonso B., påve under namnet Calixtus
III (se d. o.), adopterade sin systerson Rodrigo,
sedermera påven Alexander VI (se d. o.). Som
kardinal fick denne (med Vannozza dei Cattani)
barnen Cesare B. och Lucrezia B. (se nedan).
Borgia [bå’rd$a], Cesare, ital. krigare o.
statsman (1476—1507), son till påven
Alexander VI och Vannozza dei Cattani. Kardinal
1493, gjorde sig B. i Rom känd för sitt
tygellösa liv och sina politiska intriger. Sedan
hans äldste broder, don Juan, mördats 1497,
blev B. förnämsta verktyget för utförandet
av faderns planer. Efter att med dennes
tillstånd 1498 ha nedlagt kardinalsvärdigheten,
överförde han som påvlig legat till Ludvig
XII i Frankrike en bulla, som upplöste
dennes äktenskap med drottning Johanna. Till
belöning fick han hertigdömet Valentinois i
län och förmäldes 1499 med konungens av
Navarra syster Charlotte d’Albret. Under de
följande åren erövrade B. städerna i Romagna,
till vars hertig han 1501 utnämndes av
fadern. Dennes oförmodade död 1503 blev
emellertid jämte B:s samtidiga insjuknande ödesdiger
för B:s planer på en mellanitaliensk
konunga-krona. Han kunde icke utöva något
inflytande på påvevalet, och släktens dödsfiende,
kardinal della Rovere, besteg som Julius II
påvestolen. B. flydde till Neapel, där
Ferdinand den katolske lät fängsla honom. Efter
ett par års fångenskap i Spanien lyckades han
Cesare Borgia. Samtida kopparstick.
fly till sin svåger, konungen i Navarra, i vars
tjänst han stupade.
B. skildras av samtida som en man av
sällsynt skönhet och kroppsstyrka med
genomträngande politisk blick och oböjlig viljekraft
men tillika grym, härsklysten och hänsynslös.
Han var en fullblodig representant för
renässanstidens tygellösa individualism, som med
sådana egenskaper som hans mycket väl kunde
förena hög bildning och sinne för litteratur
och konst. Han beskyddade skalder samt
konstnärer som Pinturicchio och Lionardo da
Vinci. Machiavelli har i »Il Principe» givit
en klar och skarp bild av B., klandrande hans
personliga moral men med beundran för honom
som statsman. Biogr. av Ch. Yriarte (2 bd
1889) och H. H. Woodward (1893).
Borgia [bå’rd^a], Lucrezia, syster till
Cesare B. (1480—1519). Var en av
renässansens skönaste och mest begåvade kvinnor,
god-hjärtad men svag och osjälvständig. Hennes
far, Alexander VI, bortgifte och skilde dottern
allt efter politikens krav. Sedan hennes första
äktenskap (1494-97) med Giovanni Sforza,
påvlig vikarie i Pesaro, till stor skandal upplösts,
äktade hon 1498 en naturlig son till Alfonso
II av Neapel, Alfonso, hertig av Bisceglia. På
Cesare B:s anstiftan mördades denne 1500,
varefter påven lyckades tilltvinga dottern ett
förnämt parti 1501 med Alfonso d’Este, arvinge
till och 1505 hertig av Ferrara. Sitt
återstående liv framlevde hon i Ferrara, omgiven av
konstnärer som Tizian och framför allt skalder
som Ariosto, Pietro Bembo, Trissino m. fl.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
