Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bortre Indien eller Bortre Indiska halvön, Indokina, Indokinesiska halvön - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Folk - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Bortre Indien
910
monsunens inflytande kan sjunka ganska lågt
(i Hanol är årets medelminimum + 6,7°).
Nederbördens lokala fördelning är ganska ojämn,
beroende på de topografiska förhållandena.
Kustremsan utefter Bengaliska viken har
utomordentligt riklig nederbörd, flerstädes
överstigande 400 cm om året, varav mer än
90 % faller med sydvästmonsunen under
månaderna maj—okt. Halvöns
nederbördsfat-tigaste område är väl det centrala Burma, där
årsnederbörden understiger 100 cm och svår
missväxt emellanåt förekommer. Eljest torde
årsnederbörden i allm. närma sig el.
överstiga 200 cm. Det med sydvästmonsunen
kommande sommarregnet överväger i större delen
av landet, men i de ö. kusttrakterna medför
den därstädes kraftigt blåsande
nordöstmon-sunen förutom temperatursänkning även
riklig vinternederbörd, så att
nederbördsmaxi-mum på sina håll förskjutes till hösten eller
vintern. Förödande översvämningar
förekomma ofta i dessa trakter. S. delen av
Malacka-halvön har ymnig nederbörd året om med
föga utpräglade maxima vår och höst. E. P.
Växtvärld. B. bildar en föreningslänk
mellan Främre Indien och Sydkina å ena sidan
och malajiska övärlden å den andra. —
Liksom klimatet är vegetationen olika i v. och
ö. delarna. Burma, Tenasserim och
angränsande områden bära till stor del ständigt
gröna regnskogar, rika på dipterocarpacéer,
ekar, magnoliacéer, palmer m. fl. Här har
Ficus elastica sitt hemland. På högre nivåer
finnas sommargröna skogar. Här tillkomma
även flera barrträd, såsom Pinus Merkusii och
Pinus Khasya. S. Malacka är eller har varit
täckt av tät, högväxt regnskog av samma typ
som å Sundaöarna. Mangroven är mycket
rikligt utbildad i v. Kokos- och Nipa-palmer
äro vanliga å stränderna. I Siarn och
Indokina ha skogarna betydligt mindre
utsträckning än i v. och äro till stor del s. k.
mon-sunskogar, i vilka många träd fälla löven
under torrtiden. Palmerna äro här mindre
talrika än i v. Däremot är familjen
Gutti-ferae väl företrädd. Teakträdet är ofta det
förhärskande trädet. I ö. B. finnas även
vidsträckta savanner. En del av dessa ha som
viktigaste växter flera meter höga gräs, såsom
Phragmites och Saccharum, andra däremot
kännetecknas av mera lågväxta gräs, bl. a.
flera arter av Andropogon. K. A.
Djurvärlden. I djurgeografiskt avseende
räknas B. till den orientaliska
regionen, och dess djurvärld visar i många
avseenden betydande likhet med Främre
Indiens. Av större däggdjur märkas bl. a. elefant,
tapir, noshörning, tiger och panter, av
fåglar en rikedom på hönsfåglar, däribland också
bankivahönset, som är stamform för
tamhönsen. Kräldjursfaunan är mycket rikhaltig;
bl. a. förekommer ett flertal mycket giftiga
ormar, såsom glasögonormen m. fl. — Om
växt-och djurvärld jämför i övrigt Asien, sp.
268, 270. Rend.
B:s folk utgöra dels rester av urfolk och
förhistoriska folk, dels alltjämt framåtgående
statsbildande folk och kulturfolk. Till de
förra höra på Malackahalvön dvärgfolk och
australoida folk, på den egentliga halvön en
del smärre stammar i s. Annam, Laos,
Ton-kin, sammanfattade under namnet kha (sed. o.)
och moi. I Annam och Kambodja leva även
några rester kvar av det fordom mäktiga
chamfolket. De högre nu levande statsbildande
folken äro burmaner, siameser, annamiter och
dessutom på Malackahalvön malajer. De tre
förstnämnda folkslagen äro samtliga av en
övervägande mongoloid typ, dock säkerligen
med åtskilliga uppblandningar. Till samma
rasgrupp höra shan, lao m. fl., som tills,
m. siameser bilda taifolken (se T a i). Ett
högt kulturfolk äro kambodjanerna eller
mon-khmerfolket i Kambodja. I Burma
märkas arakaner (arakaneser), karen m. fl.
Buddismen är halvöns härskande religionsform,
men malajerna äro muhammedaner, och
bra-manismen fortlever hos resterna av
chamfolket. — Den materiella kulturen vilar
överallt på jordbruket. Ris är den egentliga
nä-ringsväxten. Skogarna giva frukter, bambu,
rotting. För världsekonomien vilar B:s
betydelse främst på risodlingen och risexporten.
Siarn och Malackahalvön äro jämte
angränsande delar av den malajiska övärlden jordens
främsta tennproducerande område. Burma
lämnar salt och framför allt petroleum,
ädelstenar och halvädelstenar (rubiner, bärnsten,
jadeit). Skogarna ha rika förråd av
virkes-träd (teakträdet). Kautschukplantager ha
anlagts på Malacka och i Franska Indokina.
B :s äldre historia är bestämd genom
kulturpåverkan från Kina och Indien. Kinesiska
dynastier omtalas i Tonkin århundradena
närmast f. och e. Kr., och kinesiska kolonister
gingo erövrande söderut ända till Kochinkina.
Från Indien vann den bramanska religionen
insteg och var härskande i det mäktiga
Cham-pariket i södra B., omtalat av Ptolemaios
(100-talet e. Kr.). Tempelruiner och inskrifter
från övre Burma till Kochinkina vittna i
övrigt om det bramanska inflytandet. Champa
undanträngdes av Kambodjariket (se
Kambodja), som nådde sin högsta blomstring
800—1200 kring huvudstaden Angkor (se d. o.),
nu i ruiner. Med taifolken trängde
buddismen norrifrån allt längre in på halvön.
Siarn grundades, och buddismen segrade
slutligen (1300-talet) även i Kambodja. I östra
B. uppstod i kamp med kinesiska inflytandet
riket Annam, som trängde erövrande åt s., i
Burma kämpade de nordligare burmanerna
med talaingfolket (se M o n) i Iravadis delta.
Om halvön Malacka se d. o. Européernas
ankomst på 1500-talet, först portugiser (1511,
Malacka), sedan holländare och engelsmän,
medförde endast ringare förändringar, och på
1600-talet avbröto staterna på halvön alla
officiella förbindelser med européerna.
Huvudsakligen genom missionärer och jesuiterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
