Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad - 5. Sanitära förhållanden och belysning - Bostadsband - Bostadsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
947 Bostadsband—Bostadsfrågan 948
under hela medeltiden, säkerligen dock
sällan i hemmen. Torrvedsstickor eller bloss
lämnade tillfällig belysning; f. ö. lämpade
sig levnadssättet ojämförligt mera än nu
efter den naturliga växlingen mellan
mörker och ljus. Vax- och talgljus blevo under
den nyare tiden vanligare; stearinljus infördes
•under 1800-talets förra hälft, lysgasen
samtidigt, dock utan att i större utsträckning tagas
i bruk för belysning i hemmen förr än mot
århundradets slut. Fotogenlampan uppfanns
kort efter 1800-talets mitt och kom snabbt i
allmänt bruk; omkr. 1900 började den
utträngas av den elektriska glödlampan, som
hos oss nu är nästan ensamt rådande i städer
och större samhällen samt mycket vanlig på
landsbygden. — Se vidare Elektrisk
belysning, Klösett, Lampa, Ljusredskap,
Ljustillverkning, Lysgas,
Renhåll-ningsväsen och Vattenledning.
Bostadsband. 1. Den inskränkning i den
personliga friheten, som en efter utståndet
tvångsarbete frigiven lösdrivare får
vidkännas, i det han är pliktig att ofördröjligen
begiva sig till den ort, dit han förpassats, och
därefter under två års tid icke får utan
särskilt tillstånd uppehålla sig utom kommunen.
2. S. k »bostadsstreck» avser den
bestämmelse, att en medborgare, för att vara
politiskt röstberättigad på en ort, måste sedan viss
tid ha varit bosatt eller mantalsskriven där.
3. Oftast torde uttrycket b. åsyfta en
bestämmelse, att vid val av medlemmar i en
representation (i Sverige riksdagens Andra
kammare) endast den kan utses, som är bosatt
inom valkretsen. I de flesta länder saknas
ett sådant b. -1m-
Bostadsfrågan som ett medvetet socialt
problem spåras redan i antikens stora städer. I
det gamla Rom, jämförligt med en modern
storstad, synes b., som gjorde sig märkbar i
knapphet på bostäder, höga hyror,
tomtjob-beri, otillfredsställande stora hyreskaserner
o. s. v., ha varit ett brännande
samhällsspörs-mål. I modern tid och först i England och
Tyskland är det på nytt i storstaden b. först
framstår och får samma karaktär. Det gäller
främst att i de med industriens uppsving
hastigt växande städerna bereda den ökade
befolkningen, närmast industriarbetarna, bostad
under drägliga förhållanden och till
överkomligt pris. Denna sida av b. dominerar men är
för modern uppfattning icke den enda. Det
gäller ej blott att bereda erforderliga bostäder utan
även att verkligen förbättra
otillfredsställande bostadsförhållanden. Numera finns en b.
även i mindre städer, i landsbygdens
industrisamhällen och rena jordbruksbygder och ej
blott för industriarbetare och därmed
ekonomiskt jämställda utan även för bättre ställda
klasser. Frågan bör betraktas ej som ett
enda, fristående och isolerat spörsmål utan
som ett komplex av olikartade problem, av
vilka flera (kreditväsen, stadsplaneväsen m.
fl.) beröra alla samhällsklasser, ehuru de
burgnare klasserna beröras blott indirekt.
Under b. kan knappast inordnas frågan om
den besuttna jordbrukarbefolkningens
bostäder och i viss mån ej heller de i jordbruket
anställdas bostäder samt rent tillfälliga
bostäder: härbärgen, ungkarlshotell (se d. o.) o.
s. v. Av naturliga skäl tilldrager sig
familjebostaden främsta intresset.
För att bedöma b. verkställas numera i
åtskilliga kulturländer ingående statistiska
undersökningar. Man måste emellertid vid
jämförelser mellan förhållandena i olika
länder framgå med mycken försiktighet, då de
statistiska metoderna i vissa fall ej alltid
äro eller kunna göras fullt likformiga. Ganska
stora bostadssociala förändringar kunna ock
återspeglas i skenbart små förskjutningar av
bostadsstatistikens siffror. En viss inblick i
byggnadssättets allmänna struktur i
en del olika länder ge följande uppgifter om
antalet boende per hus.
Huvudstaden Samtliga städer
Sverige ............... 32 16
Norge ................. 33 13
Danmark ............... 22 14
Finland ............... 20 —
Preussen .............. 61 14
Bayern ................ 30 14
Nederländerna ......... 6,5 6,1
Belgien ............... 7,7 5,0
Frankrike ............. 37,7 —
England ............... 7,6 5,2
I Sverige har byggandet av enfamiljshus
(villor och egnahem; se
Egnahemsrörelsen) ökats jämförelsevis starkt under senare
år, särskilt under och efter världskriget.
Antalet lägenheter i enfamiljshus utgjorde 1912
—14 (i 122 orter) 8,9 % och 1920 (i 89 orter)
10,1 % av samtliga. Under ungefär samma
period sjönk genomsnittsantalet lägenheter per
hus (i 78 jämförelseorter) från 4,9 till 4,5.
Kanske föreligger här i någon mån en
kristidsföre-teelse, men av allt att döma håller
enfamiljshuset på att åter vinna terräng i Sverige.
Underlag för att bedöma
bostadsstandarden lämna bl. a. uppgifterna om dels
boendetätheten, vanl. uttryckt i antalet
boende per 100 rum, och dels
lägenhetsbestån-dets fördelning efter rumsantalet. De förra
medge en visserligen allmän men lätt
överskådlig internationell jämförelse. För
vederbörande huvudstäder uppgick efter världskriget
antalet boende per 100 rum till i Sverige 123,
Norge 123, Danmark 117, Finland 183,
Preussen 97 och Bayern 88 (1918, då
befolkningssiffrorna för städerna voro onormalt låga genom
mobiliseringen och livsmedelssvårigheterna),
Schweiz 120, Belgien 85 och England 104.
För att socialt bedöma frågan om
boendetätheten äro dessa siffror såtillvida mindre
lämpliga, som de påverkas av de i sådant
sammanhang tämligen likgiltiga större
lägenheterna. Om denna genomsnittssiffra t. ex.
för Stockholm (123) anges för smålägenheter
och större lägenheter var för sig, fås
genomsnittstalen 162 och 83. En bättre
måttstock för bostadsstandarden ge siffrorna om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
