Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostadsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
951
Bostadsfrågan
952
förelser mellan siffror, som angiva
hyresut-giftens relativa storlek i
hushållsbud-geten. Genom prisförskjutningar, statlig
hyresreglering m. m. kan denna andel efter
världskriget ännu icke sägas ha ett normalt
läge. Enl. särskilda undersökningar från olika
tider före kriget motsvarar bostadsutgiften
för socialt och ekonomiskt ungefärligen
jämförliga, mindre bemedlade hushåll i Tyskland
18 %, i England 15 %, Förenta staterna 18 %.
I Sverige har man för ett antal hushåll
erhållit en relativ hyresutgift, motsvarande
17,1 % av familjens totalinkomst (8,6 % 1920).
Svensken offrar sålunda ej proportionsvis
mindre på sin bostad än andra; han ger för
ändamålet snarare ut mer än engelsmannen.
Detta bekräftar byggnadskostnadernas
bestämmande inflytande på bostadsstandarden.
Bostadsstandarden hos oss har, om än
relativt låg, dock även ljusa sidor. Den är
tämligen jämn, och kraven på bostädernas
inredning och hygien äro väl tillgodosedda.
Praktiskt taget förekommer ej, att familjer nödgas
inhysa sig i källare — i Berlin t. ex. bodde
vid sekelskiftet över 90,000 personer i
sådana —, och till följd av det solida
byggnadssättet m. m. kan man i vårt land ej
påvisa motsvarigheter till de engelska
slumkvarteren. Den svenska arbetarbostadens inredning
står i regel högre än den danskas, ehuru den
senare merendels innehåller ett rum mer.
Ett bostadshus utgör i sig självt sparat
kapital. Sveriges hela bostadsbestånd utgör den
största posten i vår nationalförmögenhet,
liksom byggnadsindustrien är landets största
industri. En betydande del av det i bostadshus
nedlagda kapitalet tillföres bostadsmarknaden
i låneväg. Denna kreditgivnings
organisation och utövning är därför av den största
betydelse för b.; det saknas ej fog för
slagordet, att b. är en kreditfråga. Huru i vårt
land lån mot säkerhet av inteckning i
bostadsfastigheter 1912 fördelade sig på olika slag
av kreditgivare, visas i tablån här nedan.
Undersökningen omfattade dock ej de sannolikt
betydande belopp, som utlånats av enskilda.
Egnahemslånefondens (se
Egnahemsrörelsen) lån i bostadsfastigheter äro ej heller
medräknade.
Sedan 1912 ha beloppen givetvis ökats, men
senare, exakta uppgifter finnas ej att tillgå.
Dock må några kända poster omnämnas.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
Kreditgivare Kronor %
Sveriges riksbank o. Järnkontoret 1,655,479 0,13
Fastighetskreditanstalter .... 373,004,196 30,27
Därav
Konungariket
Sveriges stads- Kronor %
hypotekskassa 141,713,981 11,50 [-Intecknings-bolag-]
{+Intecknings-
bolag+} ...... 231,290,215 18,77
Affärsbanker ................. 187,220,846 15,19
Sparbanker ................... 290,791,012 23,59
Försäkringsbolag ............. 237,979,619 19,31
Fromma stiftelser m. m........ 141,819,634 11,51
Summa 1,232,470,786 100,00
hade t. o. m. 1923 ökat sin utlåning till
322,766,679: 67 kr.; med säkerhet har även
kassans relativa andel i nuv. totalbelopp
vuxit, vilket tyder på att den för ändamålet
särskilt inrättade kassan är på väg att vinna
ökad betydelse för bostadslåneväsendet i vårt
land. Kassan utlämnar allenast primärlån
inom högst 50, i vissa fall 60 % av
taxeringsvärdet. Under krisåren ha tillkommit två
helt nya poster: 55.5 mill. kr. ur statens
bo-stadslånefond (se nedan) och omkr. 36 mill. ur
den statliga pensionsförsäkringsfonden.
Aktuell är f. n. frågan om ordnandet av
den sekundära krediten (lån mot säkerhet av
högre liggande inteckningar) samt frågan om
långivningen för smärre byggnader (egnahem
o. dyl.) i städernas närhet och mindre
samhällen. Lån ur den provisoriska statliga
bo-stadslånefonden lämnas som sekundärlån.
I Danmark ha helt enskilda, solidariskt
ansvariga obligationsutgivande föreningar av
fastighetsägare (s. k. kreditföreningar för
primärkrediten sedan mitten och s. k.
hypoteks-föreningar för sekundärkrediten sedan slutet
av 1800-talet) lyckats tillvinna sig en
härskande ställning. Dessa föreningar, urspr.
bildade efter tyskt mönster, äro världsberömda.
För b. är allt, som rör den erforderliga
tomtmarken, av synnerlig betydelse. Av
ålder har i Sverige det allmänna i
författ-ningsväg här inskridit reglerande. Genom
stadsplanelagen av 1907 (numera 1 :a kap.
i 1917 års lag om fastighetsbildning i stad)
regleras hithörande frågor. Stadsplan
fastställes av K. m:t och tomtindelning av
vederbörande länsstyrelse. Byggnadsstadgan för
rikets städer av 1874 lämnar de allmänna
direktiven för sättet att bebygga tomtmarken
och kontrollen härav genom särskilda lokala
organ, byggnadsnämnder, och genom lokalt
gällande byggnadsordning (se d. o.). Genom
dessa författningar har det allmänna i sin
hand att reglera för b. inom ett samhälle
viktiga förhållanden rörande gator och andra
trafikleder el. öppna platser, tomtindelning,
byggnadssätt, graden av tomts utnyttjande
för bebyggelse m. m. Förslag om revision av
dessa författningar föreligga och gå bl. a. ut
på att möjliggöra ökad kontroll över tätare
bebyggelser på landsbygden. Man strävar på
stadsplanekonstens område alltmera efter att
skilja de livliga trafiklederna och
industriområdena från de egentliga bostadsområdena,
att anpassa stadsbilden efter den naturliga
terrängens förutsättningar o. s. v.
Stadsplane-väsendet och hela stadsbildningen ha under
senare tider fått väsentligt ändrade
förutsättningar genom den snabba tekniska
utvecklingen av trafikmedlen. Genom de
förbättrade kommunikationerna ha nya
möjligheter skapats för ett mera utbrett, fristående
bostadsbyggande. Särskilt de större städerna
ha med förutseende sökt åt sig trygga
besittningen av för utvecklingen behövlig
tomtmark i omgivningarna. Kommunerna ha på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
