Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bottomley, Horatio - Bottrop - Botulism - Botvid (Södermanland) - Botvid (Hejnum, Gotland) - Botvid (Hellvi, Gotland) - Botvid Sunesson - Botzaris, släkt - Bouchardon, Edme - Bouchardon, Jacques Philippe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
995
Bottrop—Bouchardon
996
till 1921. Han drev där under världskriget
hetsig nationalistisk propaganda och vann
samtidigt rykte som god patriot genom insamlingar
till Röda korset och livlig kampanj för frivillig
rekrytering. Hans nya finansiella
svindelföretag avslöjades småningom, och 1922 dömdes
han sorn försnillare till 7 års straffarbete. B.
var 1906—12 och 1918—22 led. av underhuset,
först som liberal, sedan som vilde. V. S-g.
Bottrop [bå’tråp], stad i preuss. prov.
West-falen, Ruhrdistriktet, 9 km n. v. om Essen;
71,139 inv. (1919). Kolgruvor.
Botuli’sm (av lat. bo’tulus, korv),
korvförgiftning (se Köttförgiftning).
Botvid, »södermanlänningarnas andre
apostel», i Sverige ärad som helgon (d. omkr. 1120).
Bördig från Södertörn, blev han enligt den
sannolikt vid 1300-talets mitt efter relativt
trovärdig lokal tradition upptecknade
Botvids-legenden kristnad och döpt under en
handelsfärd till England och arbetade sedan i sin
hembygd för kristendomens utbredning. Han
mördades med sin egen yxa på Rogö i
Södermanlands skärgård av en friköpt slavisk träl,
vilken han ämnat sända som missionär till
dennes hemland. Legenden omtalar en del
underverk vid upptäckandet av B:s lik och
senare vid hans grav i Säby. Därifrån
överflyttades 1129 hans kvarlevor till den kyrka,
som B:s broder Björn byggt på sitt gods (se
vidare Botkyrka). — B:s minnesdag är
28 juli. I bildkonsten framställes B. med en
yxa (till minne av hans dödssätt) i högra
och en fisk (antydan om ett B. tillskrivet
underverk) i vänstra handen. (V. S-g.)
Botvid, den äldste till namnet kände
kyrk-byggaren på Gotland, verksam vid mitten av
1100-talet. Det från en äldre anläggning
kvarstående tornet till Hejnums nuv. kyrka
är byggt av B. och av honom signerat i
runskrift. E. L-k.
Botvid, fader till den Lafrans (se d. o.), som
»gjorde» Hellvi kyrka på Gotland, enligt vad
en runinskrift omtalar, var möjligen
kyrk-byggare och skulptör liksom sonen. Enligt
O. von Friesens läsning av Hellviinskriften
kallas B. »mästare». Då inskriften nämner
Eskelhem som hemort för B. (el. Lafrans,
meningen är oklar), är det möjligt, att B.
utfört Eskelhems kyrkas södra tornportal och
även annan därmed besläktad, ornamentalt
sparsamt utsmyckad arkitektur i övergångsstil
från 1200-talets förra hälft, den stil och tid,
ur vilken sonens konst vuxit fram. E. L-k.
Botvid Sunesson, biskop (d. 1562). Vann
utomlands magistergraden, blev sedan kanik
i Linköping och insattes 1536 av Gustav Vasa
till biskop i Strängnäs. Han var där den
förste reformationen hängivne biskopen,
ivrade för bibelöversättningens spridning inom
stiftet och var personlig vän till Olaus Petri.
Tidigare i gunst hos konungen, ådrog han sig
1552 dennes vrede genom att klandra hans
giftermål med Katarina Stenbock (enär hon
var den avlidna drottningens systerdotter).
Markos Botzaris.
Han misstänktes 1554 för att ha skrivit en
hemlig krönika om konungens regering och
i allmänhet för delaktighet i Olaus Petris
påstådda stämplingar samt hölls febr.—juli
1555 i fängelse på Gripsholm. Frigivningen
kostade honom 1,000 mark örtugar i böter,
och från biskopsämbetet blev han avsatt; han
återfick det 1561. (V. S-g.)
Bo’tzaris, suliotsläkt, bekant från
frihetskrigen mot turkarna. G e o r g i o s B. (d. i
början av 1800-talet) och hans son K i t s o s
B. (dödad 1813 på Ali paschas befallning)
del-togo i sulioternas kamp
mot Ali paseha,
Kit-sos’ broder Nothi B.
(d. 1831) dessutom i
grekiska frihetskriget
på 1820-talet och
utmärkte sig därunder
vid Mesolongis
försvar. — Mest berömd
av släkten är Markos
B. (omkr. 1788—1823),
son till Kitsos. Då
su-lioterna 1820
återupp-togo frihetskriget,
ledde ban och farbrodern
Nothi sina stamfrän-
der, och deras resning sammansmälte snart med
den grekiska (se Grekland, historia). Vida
beiömt blev B:s tappra försvar 1822—23 av
Mesolongi. Han stupade vid ett angrepp
(natten till 21 aug. 1823) med 350 sulioter
mot en överlägsen turkisk armés 4,000 man
starka förtrupp vid Karpenisi. B. prisas som
en bland frihetskrigets ädlaste hjältar. Hans
son D i m i t r i B. (1813—71) blev giekisk
officer och var tre gånger krigsminister. H. B-n.*
Bouchardon [bojardå’], E d m e, fransk
skulptör (1698—1762). Studerade vid
Acadé-mie de France i Rom 1723—32; utförde där
kopior efter antiken och skulpterade en rad
porträttbyster. Bland hans arbeten i
Frankrike märkas figurgrupperna på
Neptunfontä-nen i Versailles, en svit dekorativa statyer i
kyrkan S:t Sulpice och fontänen på Rue de
Grenelle, båda i Paris, samt en ryttarstaty av
Ludvig XV på Place Louis XV, numera Place
de la Concorde, i samma stad. Statyn (1750—
62) var hans sista arbete; den förstördes 1792.
— Monogr. av A. Roserot (1910). H. W-n.
Bouchardon [bofardä’], Jacques
Philip p e, fransk skulptör (1711—53), bror till
föreg. Var i militärtjänst 1730—35, studerade
sedan i broderns ateljé och vid
konstakademien i Paris, anställdes genom C. G. Tessin
som svensk hovstatybildhuggare 1741 och
flyttade s. å. till Stockholm, blev 1748 efter
Taraval ledare för Ritarakademien. — B. utförde
i Stockholm plastiska dekorationsarbeten i
slottskyrkans plafond (färdiga 1748), kyrkans
predikstol (1749—51) samt väsentliga delar
av altaruppsatsen (sedermera nedbruten och
omgjord av L’Archevéque). Andra skulpturer,,
som tillskrivas honom, äro en av rikssalens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
