Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bourbon, släkt - Bourbon, Karl av (konnetabeln av Bourbon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1009
Bourbon, K. av
1010
befryndad yngre linje av kapetingernas
konungaätt.
Efter borgen Bourbon-FArchambault (se
d. o.) i franska dep. Allier namngavs en släkt,
som med säkerhet kan spåras tillbaka till
900-talet, då dess medlemmar räknades till
Frankrikes förnämsta baroner. Den utgick
på manssidan 1249.
Robert, greve av Clermont, yngre son till
Ludvig den helige, äktade 1276 Beatrice av
Burgund, dotterdotter till den siste manlige
medlemmen av den äldre ätten. Deras son
Ludvig (Louis) ärvde efter sin moder
läns-herrskapet Bourbon, av Karl IV upphöjt till
hertigdöme 1327. Från denna hertigliga
linje av kapetingernas hus har ett flertal av
Europas regerande familjer utgått. Ättens
äldsta gren utslocknade 1503 med Pierre de
B., sire de Beaujeu, gift med Ludvig XI:s
dotter Anna. Deras enda dotter, Suzanne,
var i barnlöst äktenskap förenad med Karl av
B. (se nedan). Yngsta grenen, B.-Vendöme,
delar sig i de kungliga husen B. i Frankrike
(med sidolinjer), Spanien och Neapel,
hertigarna av Panna samt linjerna Condé, Conti,
M o n t p e n s i e r m. fl.
Den franska linjen. Anton av B., hertig
av Vendöme (1518—62), gift 1548 med Jeanne
d’Albret, dotter till konung Henrik II av
och Béarn i hans äktenskap
med Frans I:s syster
Margareta, blev 1554 konung i
Na-varra. Deras son Henrik blev
Frankrikes konung under
namnet Henrik IV (reg. 1589
—1610). Sonen Ludvig XIII
(reg. 1610—43) hade två
söner, Ludvig XIV (reg. 1643
—1715) och Filip, hertig av
Orleans, vilken blev
stamfader för linjen B.-O r 1 é a n s.
Ludvig XIV :s son, Ludvig
(»le grand dauphin»), dog före
fadern och efterlämnade tre
söner, av vilka en avled barnlös. Louis
(Ludvig), hertig av B o u r g o g n e (se
d. o.), den äldste av de båda övriga, dog
1712; hans ende överlevande son var Ludvig
XV (reg. 1715—74). Den yngre sonen, hertig
Filip av Anjou, blev som Filip V
konung av Spanien (reg. 1701—46) och grundade
den spanska linjen, huset B. - A n j o u. Ludvig
XV efterträddes av sin sonson Ludvig XVI (reg.
1774—92) Dennes bröder uppstego efter
revolutionen och Napoleons fall på franska tronen:
först Ludvig XVIII (reg. 1814/15—24),
sedan Karl X (reg. 1824—30). Den
sistnämndes andre son, Karl Ferdinand, hertig
av B e r r y, var fader till Henrik, greve
av Chambord, vilken sedan
julirevolutionen 1830 av de franska legitimisterna ansågs
som landets rättmätige konung (»Henrik V»).
Han dog barnlös 1883, och de bourbonska
tronkraven övertogos då av Ludvig Filip,
greve av Paris, sonson till fransmännens
Nedre Navarra
Ä11 e u
Bourbons vapen.
Blått fält med tre
gyllene liljor,
ställda 2 och 1.
konung Ludvig Filip av grenen B.-Orléans.
Efter grevens av Paris död, 1894, blev hans
son Ludvig Filip Robert, hertig av
Orleans, fransk tronpretendent. Se vidare
huset O r 1 é a n s.
Den spanska linjen grundades av Ludvig
XIV :s sonson Filip V, som efterträddes av
sin son Ferdinand VI (reg. 1746—59).
Dennes broder och efterträdare Karl III
(reg. 1759—88) blev stamfar dels för det ännu
fortlevande spanska konungahuset, dels
genom sin yngre son Ferdinand för den
kungliga linjen i Neapel (Båda Sicilierna).
Från Filip V :s tredje son, Filip, stamma
hertigarna av P a r m a. Karl Ill:s äldste son,
Karl IV, konung 1788, avsattes 1808 av
Napoleon. Hans son Ferdinand VII var
emellertid konung 1814—33. Han
efterträddes av sin dotter Isabella, som 1868
avsattes och 1870 abdikerade till förmån för sin
son, A 1 f o n s o, som dock först 1874 uppsteg
på tronen. Efter hans död, 1885, övergick
spanska kronan till hans postume son,
A1-f o n s o XIII (f. 1886), som f. n. (1925) är
konung av Spanien. Ferdinand VII:s broder,
don Carlos (d. 1855), framträdde 1833 med
tronanspråk, vilka sedan upptagits av hans
avkomlingar. Se vidare härom art. Carlos.
Den neapolitanska linjen. Karl III (se ovan)
var konung av Neapel och Sicilien 1739—59;
hans efterträdare, sonen Ferdinand, fördriven
1806, återkom 1815, antog 1816 titeln konung
av Båda Sicilierna och avled 1825.
Efterträdarna, son efter son, regerade: Frans I till
1830, Ferdinand II till 1859 och Frans II till
1860, då landet införlivades med
konungariket Italien. Linjens nuv. huvudman är
A1-f o n s o, greve av Caserta (f. 1841),
halvbror till Frans II.
Den parmesanska linjen. 1748 fick Filip,
yngste sonen till Filip V av Spanien,
hertig-dömet Parma. Hans sonsons son Karl
Ludvig Ferdinand förlorade under
revolutionen sina besittningar, fick efter exkejsarinnan
Marie-Louises död hertigdömena Parma och
Piacenza men abdikerade 1849 till förmån för
sin son Karl III. Denne mördades 1854, och
sonen Robert (1848—1907), som efterträdde
honom, fördrevs av Viktor Emanuel, varefter
hertigdömena 1860 införlivades med
konungariket Italien. Nuv. huvudman är Roberts son
Henrik (f. 1873).
Litt.: Dussieux, »Généalogie de la maison
de Bourbon» (2:a uppl. 1872), och Depeyre,
»Les ducs de Bourbon» (1897). (L. D; B. H-d.)
Bourbon [borbä’], Karl av, greve av
Montpensier, hertig av B. (1470—1527); mest
känd som konnetabeln av B. Genom
äktenskap med Suzanne av Bourbon,
universalarvingen inom ättens äldsta gren, blev B.
Frankrikes störste jordägare. Hans lysande
förtjänster om segern vid Marignano 1515
över de dittills såsom oövervinneliga
ansedda schweizarna ökade Frans I:s ynnest för
honom. Men då B :s gemål dog barnlös 1521,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
