Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bourbon, Karl av (konnetabeln av Bourbon) - Bourbon, Karl av (den äldre kardinalen av Bourbon) - Bourbon, Ludvig (Luis) Maria - Bourbon, Ile - Bourbon-l’Archambault - Bourbonnais - Bourbonne-les-Bains - Bourbonska familjefördraget - Bourchier, Arthur - Bourdaloue, Louis - Bourdelle, Émile Antoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Bourbon, K. av—Bourdelle
1012
uppstodo arvstvister med kungahuset.
Allvarsam, högdragen, inbunden och utan
starkare karaktär, ansåg sig B. förorättad och
indrogs halvt mot sin vilja av Karl V och
Henrik VIII mot löfte
om flera franska
provinser i en
uppseendeväckande intrig mot
Frans, som
konfiskerat samtliga hans
egendomar och sedan för
sent erbjöd försoning.
Efter en äventyrlig
flykt till Italien
fördrev B., nu kejsarens
man, fransmännen där
och bröt fram mot
Marseille men tillbaka-
slogs. I slaget vid Pavia 1525, där Frans
tillfångatogs, anförde B. med stor tapperhet en av
honom själv värvad tysk legohär. Som
ersättning för ouppfyllda löften erbjöd kejsaren,
som nu misstrodde B., kompensation i
hertig-dömet Milano (1526). Här smidde denne egna
planer, men penningbrist och en utsvulten
och knotande legohär förmådde honom att i
spetsen för 25,000 tyska landsknektar rycka
mot Rom, som kort förut slutit stillestånd
med kejsaren. »Il sacco di Roma», två
månaders utplundring av staden, följde (1527), men
redan då staden 6 maj intogs med storm,
stupade B. Litt.: A. Lebey, »Le connetable
de B.» (1904); Ch. Hare, »Life of Charles de
B.» (1911). (B. H-d.)
Bourbon [borbä’], Karl av, kallad (den
äldre) kardinalen av B. (1520—90),
yngre broder till konung Anton av Navarra,
kardinal och påvlig legat i Avignon. När
konung Henrik III blivit mördad, blev Karl,
som i de tre Henrikarnas krig slutit sig till
Henrik av Guise, av det katolska partiet i
landet 1589 utropad till konung under
namnet Karl X. Han lyckades dock ej hävda sin
ställning mot sin brorson Henrik IV och dog
i fångenskap i Fontenay. E. A-t.*
Bourbon [borbä’], Ludvig (Luis)
Maria, infant av Spanien, kardinal (1777—1823),
brorson till spanske konungen Karl III. Blev
1799 ärkebiskop av Sevilla och 1800
ärkebiskop av Toledo samt kardinal (»den yngre
kardinalen av B.»). Han var under franska
invasionen 1808—13 en kraftigt verksam
president för det nationella regentskapet i
Cä-diz och sanktionerade 1812 cortes’ beslut om
en frisinnad författning. Efter revolutionen
1820 var han en tid president i den tillfälliga
spanska regeringsjuntan.
Bourbon, I 1 e B. [il borbä’], fransk ö i
Indiska oceanen. Se R é u n i o n.
Bourbon-1’Archambault [borbä’-larjabå’],
fransk stad och badort i dep. Allier, omkr.
20 km v. om Moulins, med två källor, kända
redan av romarna (Aquae Borvonis). B. var
före Moulins residensort för grevarna av
Bourbon och har givit sitt namn åt deras ätt; i
närheten ruiner av ättens 1793 förstörda
stamslott. 2,931 inv. (1921).
Bourbonnais [borbånä’], en av Frankrikes
forna provinser, belägen mitt i landet och
motsv. nuv. depart. Allier och en del av
depart. Cher. Huvudstaden var Moulins. —
1327—1523 tillhörde det som hertigdöme
ättlingarna av en yngre son till Ludvig den
helige (se Bourbon, sp. 1009). 1661
förlänades det till huset Bourbon-Condé, som behöll
det ända till franska revolutionen.
Bourbonne-les-Bains [borbå’n-lä-bä’], badort
i ö. Frankrike, depart. Haute-Marne, 48 km
ö. s. ö. om Chaumont; 3,215 inv. (1921). Tre
varma hälsokällor (koksaltkällor).
Bourbonska famil jeföi draget, en mellan
Frankrike, Spanien, Neapel och Parma 15 aug.
1761 sluten överenskommelse, egentl. riktad
mot England, om att resp, regenter, alla av
huset Bourbon, skulle skydda varandras
besittningar.
Bourchier [båuT/e], Arthur, engelsk
skådespelare, teaterledare (f. 1863). Redan som
student i Oxford spelade B. bärande
Shake-speareroller, såsom Shylock, Falstaff o. a.,
debuterade i London 1890, har spelat på nästan
alla betydande londonteatrar och även
turnerat i Amerika. Från 1900 var B. en tid
meddirektör för Wyndham’s theatre och
Gar-rick theatre och är sedan 1919 direktör för
Strand theatre. B. är en uppburen
Shake-speareskådespelare med stora medel. Bland
hans bästa skapelser äro konung Henrik VIII
samt Brutus i »Julius Cæsar». G. K—g.
Bourdaloue [bordalo’], Louis, fransk
predikant (1632—1704), efter Bossuet den främste
andlige vältalaren under Ludvig XIV. Ingick
i jesuitorden, blev tidigt lärare i filosofi och
moral vid akademien i Bourges och ägnade sig
sedan åt predikoverksamhet, från 1669 i Paris,
där han upptog Bossuets mantel. 1685
verkade han en tid i Montpellier för att omvända
protestanter. B. var en ovanligt nobel och
sympatisk personlighet.
Bourdelle [bordä’1], Émile Antoine,
fransk konstnär (f. 1861). Studerade i Paris
för Fallières, påverkades sedan mest av Dalou
och Rodin och gjorde sig känd genom
skulpturer av kraftig och livfull karaktär, bl. a.
krigsmonumentet »De stridande» i Montauban
(1893—1902), i hållningen måleriskt rörligt, och
genom monumentala byster och statyer. B.
målade även porträtt i pastell, övergick senare till
dekorativ skulptur och målning i bred,
förenklad stil och summariskt uttryckssätt,
målningarna i dämpad färgskala (dekoreringen
av Theatre des Champs-Élysées i Paris 1913).
Vidare märkas monument över A. Mickiewicz,
J. Moréas, Carpeaux, segermonumentet »Vierge»
(1921) och den mäktiga ryttarstatyn av
general Alvear för Buenos Aires (utställd i Paris
1923). B:s porträttbyst av M. de Alvear
avbildas vid art. Alvear. Har f. n. under
arbete Daumiers monument för Marseille. B.
är väl representerad i Stockholms National-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
