Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bowcher, Frank - Bowdler, Thomas - Boven- - Bowen, sir George Ferguson - Bowen, Herbert Wolcott - Boveri, Theodor - Bovete el. Bokvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Bowcher—Bovete
1030
Bowcher [béu^o], Frank, eng. skulptör
och medaljgravör (f. 1864). Som en av
Englands bästa samtida porträttörer har B.
mycket anlitats av officiella institutioner och
utfört ett stort antal minnesreliefer i marmor,
kröningsmedaljer etc. B. är i sin konst starkt
påverkad av Roty och Chaplain. E. L-k.
Bowdler [båu’dlo], Thomas, engelsk
litteratör, urspr. läkare (1754—1825). Mest
känd genom sin »rensade»
Shakespeareupp-laga, »The family Shakespeare» (10 bd, 1818;
7 :e uppl. 1861). B:s metod att utelämna alla
uttryck, som »ej anständigtvis kunna läsas
högt i en familj», har givit upphov åt verbet
to bowdlerise. V. S-g.
Boven- (boll., »över»; jfr ty. oben) nyttjas
i handelsflottan i sammansättningar, såsom
bovenbramstång,
bovenbramse-gel, bovenledsegel o. s. v. Inom
ör-logsflottan är det utbytt mot över-. Jfr
Segel och T a c k 1 i n g. (ö-g.)
Bowen [båu’in], sir George Ferguson,
brittisk koloniguvernör (1821—99). Var 1847
—51 föreståndare för ett läroverk på Korfu
och 1854—59 förste sekreterare vid Joniska
öarnas regering. Han blev 1859 Queenslands
förste guvernör och uppmuntrade där ivrigt
forskningsfärder inåt landet samt upprättade
1860 beridna polistrupper för ordningens
upprätthållande. Förflyttad till Nya Zeeland,
övertog han febr. 1868 guvernörsbefattningen
under pågående maorikrig och sökte efter
krigets slut (1870) genom försonliga åtgärder
mildra förbittringen bland maorifolket. B.
blev 1872 guvernör i Victoria, 1879 på
Mau-ritius och 1882 i Hong-kong; tog avsked 1887,
adlades 1856. Ett urval av B:s brev och
depescher (»Thirty years of colonial
govern-ment») utgavs av St. Lane-Poole 1889. V. S-g.
Bowen [båu’in], Herbert Wolcott,
amerikansk diplomat (f. 1856). Blev 1890
konsul och 1895 generalkonsul i Barcelona,
var 1899—1901 amerikansk minister i
Tehe-ran och 1901—05 i Caräcas. B. spelade en
betydande roll vid Venezuelas konflikt 1902
—03 med ett antal europeiska makter, fick
av president Castro obegränsad fullmakt att
träffa uppgörelse med de europeiska
stormakterna och lyckades febr. 1903 få den
vittutseende konflikten avvecklad genom ett
skiljedomsfördrag (se vidare Venezuela,
historia). V. S-g.
Bovèri, T h e o d o r, tysk zoolog (1862—
1915). Blev 1893 prof, i zoologi och
jämförande anatomi i Würzburg. B. skrev viktiga
arbeten i jämförande anatomi men är framför
allt känd som en av vår tids förnämsta
representanter för cellforskningen och
utvecklings-mekaniken. 1887 upptäckte B. samtidigt med
v. Beneden men oberoende av denne, att c e
n-tr osomen (se Cell) var ett permanent
organ, cellens delningsorgan. I samma arbete
uppställde han sin viktiga teori om k r o m
o-somernas individualitet. Liksom
O. Hertwig och andra såg B. i kromoso-
B ovete, Fagopyrum
esculentum.
merna bärarna av ärftligheten. En annan
av B:s förnämsta vetenskapliga bragder är,
att han visat, att kromosomerna äro
kvalitativt olikvärdiga, ett resultat, som
öppnade vida perspektiv
och som genom senare
forskningar på ett
glänsande sätt
bekräftats (jfr
Ärftlig-h e t). Av största
betydelse äro B:s
centri-fugeringsförsök på
äggen av hästens
spol-mask (Ascaris
megalo-cephala; 1910). Vid
dessa har han kunnat
förändra
delningsty-pen och därigenom
analysera växelförhållandena mellan kärna och
cellplasma (jfr Ut vecklingsmekanik)
B. utövade även ett stort inflytande som
lärare. J. R-m
Bovete el. B o k v e t e, Fagopyrum
escule’n-tum, hör till fam. Polygonaceae. I främst»
rummet för sina stärkelserika frön odlas b.
flerstädes i Europa, dit det infördes på
1400-talet. Dess hemland är
östra Asien. I Sverige
odlas det på grund av
sin känslighet för
nattfrost nästan blott i de
sydliga landskapen. —
B. är en ettårig, 0,3—0,6
m hög ört med krokig,
slutligen rödaktig stjälk,
strödda, hjärtlikt pillika,
spetsiga blad och vita
eller rödaktiga blommor
samt en glänsande
svart-brun, trekantig nötfrukt.
Det nöjer sig med mager
jordmån och odlas mest
i sandiga trakter. I
Sverige sås b. i början av
sommaren och mognar
i september. Fröna
be
redas till gryn, varav kokas gröt och välling;
de malas däremot sällan till mjöl, enär
detta mindre ägnar sig till bakning.
Blommorna lämna riklig honung. Sibiriskt b.
(F. tataricum) är härdigare och odlades förr i
Finland men ger sämre gryn. Namnet
bokvete härrör från fruktens likhet med bokens
ollon. Ldt.*
B. användes stundom såsom grönfoder, då
det med fördel kan odlas på sandig
jordmån, där bättre grönfoderväxter ej gå till. B.
förorsakar dock stundom, särskilt hos vita och
vitfläckiga djur, en egendomlig sjuka, b o
vetesjuka, som yttrar sig i rodnad,
ömhet och ansvällning av huden å de med vita
hår beklädda delarna av kroppen, stundom
även åtföljd av blodkongestion till hjärnan
med yrsel. Alla delar av växten ha samma
verkan, men djuren angripas vanligen endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
