Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahe, dansk ätt - Brahe, Sofie - Brahe, Tyge (Tycho, Tyko) - Brahe, svensk ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049
Brahe, S.—Brahe
1050
net till sv. ätten B. (se d. o.). Från hans
bror riksrådet Axel B. till Vittskövle
stammade i 3:e led Niels B. till Vanås,
avrättad 1529 för sin trohet mot »Kristian II, och
Niels’ kusin riksrådet Axel B. (d. 1551) till
Krageholm och Vittskövle (förut tillhörigt
Niels B.), som åter stod på Fredrik I:s sida,
flera gånger var sändebud i Sverige och
under grevefejden den skånska adelns anförare
i slaget vid Hälsingborg 1535. Axel B:s
brorson Jörgen B. till Tosterup, känd som
sjökrigare i nordiska sjuårskriget, uppfostrade
sin sedan berömde brorson T y g e B. (se d. o.).
Dennes bror Steen B. (1547—1620) till
Knutstorp var riksråd i 42 år, sändebud till
Sverige 1591 och 1599 samt deltagare i
gränsmötena 1603 och 1619; från honom stammar
den fynska linjen på Hvedholm (Brahesminde),
vilket gods Preben B. (d. 1786), den siste
av sin ätt, testamenterade till ätten Bille (se
d. o.), som fick tillstånd att föra även
Brahe-namnet (B i 11 e - B r a h e) och -vapnet. — Jfr
Danmarks adels aarbog 1888. (B. H-d.)
Brahe, S o f i e (1556—1643), syster till
Tyge B. Var en högt begåvad renässanskvinna,
väl bevandrad i naturvetenskaperna, och
bi-tiädde sin bror i hans arbete. Gift 1577—88
med Otte Thott, trolovad som änka 1590 med
Erik Lange, som flydde ur landet och råkade
i elände på grund av guldmakeri; de gifte
sig 1602. Efter Langes död återvände hon
till Danmark och ägnade sig åt studiet av
adelns genealogi. Hennes berömda släktbok
finns i Lunds univ :s-bibliotek. Biogr. av L.
Weibull i Hist. Tidskr. för Skåneland 1904.
Brahe, Tyge (T y c h o, Tyko), dansk
astronom (1546 14/i2—1601 n/io), brorson till
Jörgen B. (se släktöversikten). Född på
Knutstorp i Skåne, studerade han först juridik i
Köpenhamn och Leipzig men sysslade under tiden
också med astronomi och matematik. Redan
1563 gjorde han med bristfälliga instrument
astronomiska observationer, och sedan han 1565
genom arv kommit i besittning av en stor
förmögenhet, hängav han sig helt åt sitt
älsklingsstudium, astronomien. Han studerade i
Witten-berg, Rostock och Augsburg samt återvände till
Danmark 1570. 1572 upptäckte han den nya
stjärnan i Cassiopea, varom han berättar i
sin bok »De nova stella» (1573; ånyo utg.
1901). Han vistades 1575 någon tid i Hessen
men återkallades till Danmark 1576 av
Fredrik II, som lämnade honom ön Ven i
för-läning och gav honom ett rikligt underhåll.
På Ven uppförde B. de båda observatorierna
Uranienborg och Stjärneborg, som han försåg
med en storartad instrumentell utrustning.
EÜer Fredrik II :s död, 1588, blev B. utsatt
för svåra förföljelser och måste till sist 1597
fly ur landet med sina instrument. 1599
kallades han av Rudolf II till kejserlig
astronom i Prag, och där vistades han till sin död,
i sina arbeten understödd av sin snillrike
lärjunge Kepler. Hans dyrbara instrument
■förstördes till största delen efter slaget på
Vita berget (1620). — B. har sin största
betydelse för astronomien däri, att han bragte
observationskonsten till en förut ej anad
fulländning, dels genom nya och förbättrade
instrument, dels genom bättre bearbetning av
sitt observationsmaterial. Ur detta härledde
Kepler sina berömda lagar. I sin uppfattning
av världssystemet tog B. avstånd från Koper
-nikus och uttalade den åsikten, att solen och
månen kretsa omkring jorden, som är alltets
medelpunkt, samt att Merkurius, Venus, Mars,
Jupiter och Saturnus röra sig kring solen.
Bland B:s skrifter märkas »Astronomiæ
in-stauratæ mechanica» (1598; ånyo utg. i
Stockholm 1901) och »Astronomiæ instauratæ
pro-gymnasmata» (1588—1602; ny uppl. 1648).
Själv utgav han 1596 en del av sin
brevväxling. F. R. Friis har utgivit »Tychonis Brahei et
ad eum doctorum virorum epistolæ» (1876—86;
1902 ff.). Hans meteorologiska dagbok på
Uranienborg 1582—97 utgavs i Köpenhamn 1876.
J. L. E. Dreyer började 1913 på uppdrag av
Det danske litteraturselskab utge B:s samlade
verk. — Litt.: F. R. Friis, »Tyge B.» (1871);
J. L. E. Dreyer, »Tycho B.» (1890); Studnicka,
»Prager Tychoniana» (1900). — B:s porträtt
återges på vidstående plansch. (B—d.)
Brahe, Sveriges första greveätt (vapen: två
svarta vingar i gyllene fält), kan ej ledas
längre tillbaka än till 1400-talets mitt. På
vapenlikhet grundade teorier om ättens
härstamning från upplandslagmannen
Birger Persson, heliga Birgittas
fader, eller väpnaren Magnus Plata
avvisas av den moderna
forskningen. Äldste kände stamfadern
var sörmlandsväpnaren Magnus
Laurensson, gift 1439 eller
1440 med J o h a n n e B., dotter
till den danske väpnaren Tor k ild
Brahe (Bragde; se Brahe, d ansk
adlig ätt) och änka efter riksrådet Knut
Karlsson (örnfot) till Tärna i Södermanland. Sonen,
väpnaren Peder Magnusson,
häradshövding i Oppunda härad, ärvde Tärna, där även
fadern bott utan att äga det, och upptog
mödernenamnet Bragde. Namnets stavning
varierar och stadgas först under 1600-talets
förra hälft till Brahe. Peders son Joakim
B. var g. m. Margareta Eriksdotter, Gustav
Vasas syster, och aviättades vid Stockholms
blodbad 1520. Hans änka blev 1525 omgift
med greve Johan av Hoya. Med Joakims son
Per B. d. ä. (se d. o.) erhöll ätten 1561
grevlig värdighet och höjde sig till främsta
platsen inom landets aristokrati samt
be-fryndades senare med bl. a. de tyska
furstehusen Braunschweig, Pfalz-Zweibrücken och
Hessen-Homburg. Ätten innehar som
fideikommiss Skoklosters slott och samlingar och
äger Skoklosters gods i Uppland — ett arv
från riksmarsken Karl Gustav Wrangel —
samt äger vidare (sedan 1500-talet) Vasagodset
Rydboholm i Uppland och (sedan 1897) det
forna danska Brahegodset Krageholm i Skåne
Den svenska
Braheättens
vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
