Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahe, Per d. y. - Brahea - Brahehus - Brahehälla - Brahelinna - Brahestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1059
Brahea—Brahestad
1060
Ruinen efter Brahehus.
återgång till den bortgångne
riksskattmästa-rens system. Själv plägade annars B. vid
tillfälle utveckla andra tankar: kronan borde ej
bygga på sina gods ocb skatterna av jorden
utan på tullar och över huvud inkomster av
handel och rörelse; men möjligheterna att
genomföra ett dylikt program voro i det
dåtida Sverige ganska inskränkta. I
utrikespolitiken följde B. rådets majoritet,
misstrodde Ludvig XIV men unnade också Holland
en lagom näpst och gick därför med på
förbundet med Frankrike 1672, fastän valet syntes
honom vanskligt och ovisst: man seglade, som
han sade, mellan Skylla och Charybdis.
Under de sista åren av sin levnad, efter
Karl XI :s myndighetsförklaring, gör sig B.
mindre gällande. Som innehavare av
Brahe-ättens arvegods och förläningar, av honom
själv framgångsrikt ökade, var han på sin
tid Sveriges störste jorddrott, och han gick
bort i rätta ögonblicket för att undslippa en
omvälvning, som skulle vållat honom djup
sorg. Han styrde sitt grevskap Visingsborg
och sina övriga besittningar med faderlig
omsorg om sina underlydandes båtnad, höll hårt
på sina och sitt stånds rättigheter men
unnade eljest också andra deras laga frihet och
förmåner. Mod, självständighet, slagfärdighet,
gott omdöme och handlingskraft utmärkte
Per Brahes torg i Brahestad med Per Brahe d. y:s staty (replik
av statyn i Åbo).
honom i en mångskiftande gärning, som
efterlämnat varaktiga spår, och om han ock på
gamla dagar väl mycket levde kvar i
minnena av en svunnen guldålder, måste han i
det hela räknas till den svenska
stormaktstidens bästa män. Hans gammaldags fromhet
uppskattades ej minst av prästerskapet. —
B:s »Tänkebok» trycktes 1806; delar av hans
korrespondens ingå i »Axel Oxenstiernas
skrifter och brefvexling» och i finländska
publikationer av K. K. Tigerstedt och C. M.
Schy-bergson. En god biografi saknas; tills vidare
får hänvisas till Petrus Nordmanns »Per B.»
(1904). Se ock C. T. Odhner, »Sveriges inre
historia under drottning Christinas
förmyndare» (1865), J. A. Posse, »Bidrag till svenska
lagstiftningens historia» (1850), G. Wittrock,
»Carl X Gustafs testamente» (1908), »Karl
XI :s förmyndares finanspolitik 1661—67, 1668
—72» (1914—17) och biogr. över Per B. i
Sv. biogr. lexikon, V. B:s porträtt återges på
vidstående plansch. G. W-k.
Brähea, fordom stad i n. Karelen, Finland,
vid Lieksa älvs inflöde i Pielisjärvi. Anlädes
1653 av Per Brahe d. y., vann aldrig
betydelse, brändes av ryssarna 1656 och förföll
efter 1681, då Per Brahes friherreskap
återgick till kronan. Vid älvmynningen ligger nu
Pielisjärvi kyrkoby.
Brahehus, ruin i n. v. Småland, Gränna
landsförsamling, något n. om Gränna, på en
bergklint, 89 m över Vättern. En hänförande utsikt.
Det praktfulla slottet byggdes 1647 av greve
Per Brahe d. y. som änkesäte åt hans gemål;
det indrogs 1685 till kronan och nedbrann 1708.
Brahehälla, ruin i n. Småland, Adelövs
socken, efter ett av Per Brahe d. y. på en klippa
vid sjön Noen uppbyggt jaktslott.
Brähelinna (fi., »Brahes slott»), ett av Per
Brahe d. y. uppfört slott i Kristina socken i
Savolaks, Finland, 20 km s. om S:t Michel.
Gården indrogs 1682 till kronan och blev
sedan boställe för översten vid Savolaks’
infanteri. G. M. Sprengtporten inrättade där 1775
en förtjänstfullt ledd krigsskola, som 1781
flyttades till Haapaniemi (se d. o.).
Brahestad (fi. Raahe), stad vid
Bottniska viken, Uleåborgs län,
Finland; 4,136 inv. (1923). Staden
grundlädes 1649 av Per Brahe
d. y. (på ett torg mitt i staden
står hans staty; se bild). — B.
åtnjöt länge endast
uppstadsrättig-heter, fick 1765 rederirättigheter
tills, m. de då inrättade
österbottniska stapelstädernas borgerskap
och slutligen, 1791, full stapelrätt.
1810 nedbrann större delen av
staden, bl. a. det vackra rådhuset från
1650-talet; 1908 brann stadens
gamla träkyrka (uppf. 1651). B.
hade tidigare en ansenlig
handelsflotta, av vilken inga spår mera
finnas. Inre hamnen är nu
uppgrundad, men vid Lapaluoto,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
