Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahestad - Brahm, Otto - Brahma - Brahman - Brahman el. Brahmin - Brahmana - Brahmaputra - Brahmaputrahöns el. Brahmanhöna - Brahma Samaj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
Brahm—Brahma Samaj
1062
omkr. 5 km från staden, har en uthamn med
tillräckligt vattendjup och järnvägsförbindelse
byggts. Exporten av sågade trävaror och
rundvirke är ej obetydlig. En omkr. 28 km
lång järnväg, ägd av ett bolag, vari staden
har betydande del, förenar B. med Lappi
station å statsbanan Seinäjoki—Uleåborg. Ingen
industri att tala om finnes. Bland
undervisningsanstalter märkas B:s särskilt tidigare
framstående borgar- och handelsskola,
grundad 1882, för vars upprättande handlandena
Johan och Baltzar Fellman anslagit nödiga
medel; dess undervisningsspråk, urspr. svenska,
ändrades 19ü9 efter häftiga tvister till finska.
I B. upprätthålles ett finskt
folkskollärarin-neseminarium av staten. Litt.: Alma
Söder-hjelm, »Brahestad 1649—1899» (1911). O. Brn.
Brahm, Otto, doktor, tysk teaterledaie
(1856—1912). Redan känd och uppskattad som
kritiker, övertog B. 1894 ledningen av
Deut-sches Theater i Berlin, som han genom
omsorgsfullt vald klassisk och modern repertoar,
framförd av en utmärkt ensemble under fint
kultiverad regi, snart gjorde till en
mönsterscen. B:s största betydelse låg i att han bröt
med allt, som smakade teater, svulst,
schablon och virtuoskonst, och i stället lät det
naturliga och mänskliga tala, lät diktverket
självt vara framställningens centrum. I den
moderna repertoaren, framför allt Hauptmann,
vann Deutsches Theater under B:s tioåriga
ledning sin största berömmelse. 1904 övertog
B. Lessing-Theater, där han särskilt vann
beundran med sina Ibsenföreställningar. G. K-g.
Brahmä (nom. mask, av stammen brahman),
en av hinduismens tre högsta gudar (jfr
é i v a, V i s n u och T r i m ü r t i). Han är
världens skapare och motsvaras i den vediska
religionen i denna egenskap av gudaväsen,
kallade Prajäpati, Hiranyagarbha o. s. v. (se
dessa ord och Vedareligionen).
Guda-gestalten B. är snarare en frukt av en tidig
och därför osystematisk spekulation än av
folkliga föreställningar och har därför aldrig
— i motsats till de båda andra stora
gudarna, Visnu och éiva — blivit någon i vidare
mening populär gudom. Numera ägnas
honom så gott som alls ingen kult (kanske har
detta egentligen aldrig varit fallet), och blott
på ytterst få ställen inom Indien finnas
några tämligen oansenliga tempel helgade åt B.
I konsten framställes B. såsom fyrhövdad (han
hade urspr. fem huvuden, men ett av dem
avhöggs av Siva), och traditionen säger, att ur
hans fyra munnar utgå de fyra heliga
veda-texterna (se Veda; jfr Brahman). J.Ch-r.
Brahman (skt brahman, neutr.), ett redan
i de äldsta indiska texterna (Rigveda o. s. v.)
ofta uppträdande ord av oviss härledning och
ytterst svårbestämbar betydelse. Klart är,
att äldre översättningar, såsom »hängivenhet,
bön», äro helt förfelade; den indiska
traditionen ger väsentligen stöd åt en betydelse »magi,
magisk formel, text av magiskt innehåll»,
vilket torde komma sanningen närmast. Denna
magiska kraft, som speciellt tillkom
offerprästen (se B r a m a n) och som behärskade
även gudarna, har under den senare vediska
tiden (särskilt i upanishaderna, se d. o.)
kommit att betraktas som en opersonlig kraft,
som besjälai’ universum, en världssjäl, som
småningom — när spekulationen antog mera
systematiska former — kom att bli det
absoluta och enda i realiteten existerande. Se
vidare Vedänta. J- Ch-r.
Brahman el. B r a h m i n, se B r a m a n.
Brähmana, till den senare vediska
litteraturen hörande, till större delen på prosa
avfattade ritualtexter. Se vidare Indiens
språk och litteratur.
Brahmaputra, asiatisk flod i Tibet och
Främre Indien, omkr. 2,900 km lång, 670,000
kvkm flodområde. Under namnet Tsang-po
genomflyter B. den stora längddalen i s. Tibet
mellan Himalaja i s. och Transhimalaja i n.
och är Tibets huvudflod. Dess källor matas av
glaciärerna på Kubigangri, en av Himalajas
fjällryggar, där den älv, som av Sven Hedin
betecknats som B:s egentliga källflod, lämnar
iskanten på 4,864 m höjd. Vid Tradum och
Shigatze har B. en betydande bredd och är
segelbar en kortare sträcka ovan Shigatze.
Av bifloder märkes Ki-chu, vid vilken Lhasa
ligger. Vid Gyaladzong på 2,410 m höjd börjar
genombrottet genom Himalaja. Floden
benämnes här Dihang och sänker sig raskt till
omkr. 100 m i övre Assam, där den får
namnet B. Den går nu mot s. v., och
vattenmängden ökas raskt genom talrika, korta men
vattenrika tillflöden. Den börjar starkt
för-giena sig och översvämmar under mars—sept.
slättlandet, där den då kan bli upp till 40
km bred. I Bengalen sänder B. armar till
floden Surma, och vid Goalando sammanflyter
dess v. huvudgren Jamuna med Ganges och
har i Meghna sin viktigaste mynningsarm.
Det för båda floderna gemensamma deltat,
som till större delen avlagrats av B., har en
areal av mer än 82,000 kvkm. B. trafikeras
från Dibrugarh i övre Assam (1,300 km från
Kalkutta) av mindre ångbåtar, av större från
Gauhati, där den är 1,5 km bred och 24 m
djup. Vattenmängden växlar mycket, har för
regntiden strax ovan deltat beräknats till
nära 900,000 kbm i sek., mot omkr. 320,000
som minimum för torrtiden. B. är en av
hinduernas heliga floder (»Brahmas son»).
Brahmaputrahöns el. B r a h m a h ö n s, se
Höns.
Brähma Samäj (»Brahmasamfundet»), ett
indiskt religionssamfund, som visar kristet
inflytande på bramanismen. Efter dess
upphovsman, Rämmohun Roy (d. 1833), förde
hans efterföljare Devendranäth
Tago re (d. 1905) samfundet framåt i
mono-teistisk riktning. En schism mellan honom
och den av kristendomen starkare påverkade
Keshab Chunder Sen ledde 1865 till
den senares utträde, varvid samfundet fick
namnet Ädi (»den första») B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
