Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahma Samaj - Brahms, Johannes - Brahul - Braid, James - Braila - Braille, Louis - Brakel, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1063
Brahms—Brakel
1064
En annan modern reformrörelse inom
hinduismen, grundad helt och hållet på
inhemska indiska idéer och avgjort avböjande
kristna påverkningar, är den s. k. Ä r y a
Samäj, stiftad 1875 av en berömd asket,
Swämi Dayänand Sarasvati (1824
—83; hans verkliga namn var Mül
San-k a r). Den anses nu räkna över 100,000
anhängare. Dess lära går ut på återställande
av den urspr. verHska religionen, vars texter
stiftaren ville toma med ledning av
Sämkhya-Yoga-filosofien. J. Ch-r.
Brahms, Johannes, tysk tonsättare (1833
—97). Utbildade sig först till pianist och
företog på 1850-talet konsertresor med
Joachim; väckte tidigt uppmärksamhet hos
Schu-mann, som 1853 hälsade B. som mannen, vilken
skulle föra romantikens musikideal framåt.
Som kompositör vann han även stor
uppmärksamhet, ehuru han häftigt bekrigades av
nyromantikernas krets (Liszt- och
Wagnerskolan). B. innehade blott få platser. 1862—64
var han ledare av sångakademien i Wien och
1871—74 dirigent för Musikvännernas
körsällskap. Inkomsterna av B:s musikverk gåvo
honom möjlighet att leva som privatman i
Wien, i vars musikliv han föga ingrep. Som
kompositör i större stil för soli, kör och
orkester framträdde han 1866 med »Ein
deut-sches Requiem» (Sthlm 1885); av de andra
körverken märkas »Rhapsodie» (1871; Sthlm
1897), »Schicksalslied» (1871; Sthlm 1881) och
»Triumphlied» (1871; Sthlm 1901). B. skrev
vidare flera verk för kammarmusik (de flesta
på 1870-talet), som ännu höra till de mest
spelade inom denna stilart. Hans talrika lieder
blevo även i hög grad populära. Som
sym-foniker uppträdde han rätt sent, och hans
första symfoni, i e moll, gavs först 1876.
Emellertid blev den mycket uppmärksammad,
och hans anhängare funno snart just i dessa
orkesterverk ett gott medel i kampen mot
nyromantikerna. Andra symfonien, i D dur,
uppfördes 1877, den tredje, i F dur, 1884, den
fjärde och sista 1885. Särskilt Bülow, som
på 1880-talet helt övergått till Brahmslägret,
verkade med iver för dessa verk, som efter
1900 blivit utomordentligt omtyckta ej minst
i Stockholm. Tacksamma repertoarstycken
äro även »Akademiska festuvertyren» (1879)
och »Tragiska uvertyren» (1880). — B. är en
av de främsta representanterna för
efterro-mantiken med dess starka betoning av det
formella, dess dragning åt arkaiserande
skrivsätt med klangar från 1500-talets körstil. I
övrigt är B. mera epiker och älskar den breda,
välutvecklade tematiken. Hans romanser
tillhöra det bästa inom genren från 1800-talets
andra hälft. B. har, liksom alla
efterroman-tiker, stor förkärlek för folkmusiken och
använder den verkningsfullt även i sina större
•orkesterkompositioner. Hans »Ungerska
dan-aer» för piano 4 händer (1865, 1880) ha icke
minst i orkesterarrangemang blivit mycket
populära. — Biogr. av Deiters (1880—98),
Reimann (1897), Thomas-San Galli (1912),
Kahlbeck (1904), Niemann (1920) och av A.
Hillman (1918); tematisk förteckn. av
Sim-rock (2:a uppl. 1901); se även B.-sällskapets
»Briefwechsel» (13 bd). — B:s porträtt återges
på vidstående plansch. T. N.
Brähül, den härskande rasen i Belutsjistan,
till vilken också landets regerande dynasti
(kanerna av Kelat) hör. B. sägas uppgå till
ung. 300,000 pers. Deras ursprung och språk
ha varit föremål för mycken tvist, men det
torde nu vara klart, att språket är av
dravi-diskt ursprung, och b. torde utgöra en isolerad
rest av en dravidisk befolkning i dessa
trakter. Deras religion är sunnitisk
muhamme-danism. De äro halvt nomadiserande, leva i
de ö. bergen, Brahuibergen, s. om
Bo-lanpasset till havet, och livnära sig
huvudsakligen av boskapsskötsel. — Jfr M.
Long-worth Dames, »The Baluch race» (i Journal
of the Royal Asiatic Society, 1904). J. Ch-r.
Braid [breid], James, eng. läkare (1795
—1860). Var grundläggare av den
vetenskapliga förklaringen av hypnotismen eller,
såsom den en tid kallades, »braidismen».
Bräi’la, stad i Rumänien vid Donau, 150 km
från mynningen (Sulina); 66,000 inv. (1920).
Är den översta av de stora
Svartahavs-Donau-hamnarna och sätet för Rumäniens utrikes
spannmålshandel; spannmålsexporten går dels
från B. självt (för Valakiet), dels och
huvudsakligen från Galati (16 km i n.). B. är
modernt byggt, har minnesmärken över kejsar
Trajanus och över befrielsen från turkväldet
(1828). Hamn- och dockanläggningar äro
betydande, hamndjupet vid lägsta vattenstånd
6 m, vid högsta 13 m. 6 km s. om staden de
besökta mineral- och gyttjebaden Lacul Sarat
(salt, jod, svavel). — Om B:s internationella
ställning se Donaukommissionen. A. B-n.
Under världskriget utgjorde befästningarna
vid B. ett starkt brohuvud till skydd för den
rysk-rumänska armé, som höll B. besatt. De
erövrades (och därmed staden B.) av den av
tyskar, bulgarer och turkar sammansatta s. k.
Donauarmén 4—5 jan. 1917. M. B-dt.
Braille [bräj], Louis, fransk lärare för
blinda (1809—52). Miste vid tre års ålder sin
syn, uppfostrades vid Paris blindinstitut och
blev lärare där 1828. Redan 1825 hade han
efter en idé av Charles Barbier konstruerat
det skriftsystem för blinda, som nu brukas
i hela världen, ofta dock starkt modifierat.
Jfr A. Mell, »Entstehung der Blindenschrift»
(1919). Jfr Blindundervisning. (G. Ä.)
Brakel, gammal livländsk ätt, introducerad
1756 på Sveriges och 1818 på Finlands
riddarhus. — Carl Adolf B. (1774—1861) deltog
i krigen 1788—90 och 1808—09 och visade
särskilt vid Lappo och Kauhajoki stort
mannamod. Han erhöll 1809 kaptens avsked och
senare majors titel. B:s på ålderdomen
nedskrivna »Anteckningar öfver 1789—1790 samt
1808—1809 årens fälttåg» (postumt utg. 1862)
ha krigshistoriskt värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
