Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brakenburg, Richard - Brakteat - Brakved - Braky- - Brakycefal - Bram- - Bramah, Joseph - Braman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1065
Brakenburg—Braman
1066
Brakenburg, Richard, holl. genremålare
(1650—1703), verksam i Leeuwarden och
Haar-lem. Lärjunge av A. van Ostade, också starkt
påverkad av Jan Steen. Hans målningar äro
ofta oroligt komponerade och ha brokig
kolorit; i Nationalmuseum finnes en av de bästa,
»Dans i en bondstuga» (1699). H. W-n.
Brakteat, funnen vid
Skara. Naturlig storlek.
Brakteat, funnen vid
Vadstena, med den äldre
runraden. Naturlig storlek.
Brakved, Rhamnus frangula.
Brakteät (av lat. bra’ctea, tunn metallplåt).
1. Runt, medaljlikt hängsmycke av guld eller
brons med ögla, från senare delen av
hednatiden. De flesta guldbrakteaterna äro mer
eller mindre omedelbara efterbildningar efter
romerska guldmynt eller guldmedaljonger från
300-talet e. Kr. Man känner f. n. (1925) omkr.
175 i Sverige och omkr. 550 i hela
Skandinavien funna guldbrakteater av detta slag. Flera
bland dem ha inskrifter med. runor; på en,
hittad nära Vadstena, finnes hela den äldre
runraden. — Litt.: B. Salin, »De nordiska
guldbrakteaterna» (i Antik v. Tidskr. 1895);
Olov Janse, »Le travail de For en Suède»
(Orléans 1922; akad. avh. i Uppsala). — 2. Tunt
medeltidsmynt av silver, med prägel endast på
den ena sidan. Se vidare Mynt. H. R—h.
Brakved, Rha’mnus, växtsläkte inom fam.
Rhamnaceae, består av buskar el. små träd
med spiralställda el.
motsatta blad och små
grönaktiga eller vita,
en- el. tvåkönade
blommor i knippen i
bladvecken. Frukten är en
till sist svart
stenfrukt med 2—4 stenar.
Omkr. 75 arter äro
kända, de flesta
hemma i n. tempererade
zonen. I Sverige
förekomma två arter.
Vanlig brakved el.
t o s t e {Rh. frangula)
växer på något
fuktiga ställen
(skogsängar, lundar o. s. v.)
allmänt över nästan hela landet, upp till
polcirkeln. Ur barken, Cortex frangulae, utdrages
ett mycket använt avföringsmedel, f r a
n-gul abark. Den andra arten, getapel,
vägtorn el. valbjörk (Rh. cathartica),
växer i skogsbackar och lundar upp till s.
Norrland. Bären ha använts som läkemedel
(liksom frangulabarken) och som färgmedel.
Ur barken av den i v. Nordamerika växande
Rh. Purshiana (Cascara sagrada) er hålles
av-föringsmedlet sagradabark. Gr. M—e.
Braky- (av grek. brachy’s, kort) använde»
inom vetenskaplig terminologi som
förstavelse, t. ex. b r a k y b 1 a s t (kortskott), b
rakyl o g i, sammanträngt uttryckssätt.
Brakycefäl, se Huvudskål.
Bram-, sammansättningsled i namn på rår,
segel m. m. på segelfartyg. — B r a m r å, den
tredje eller på fartyg med dubbla märsrår
den fjärde rån, underifrån räknat. — B r
amse g e 1, det till bramrån fästa seglet. —
Bramstång, översta delen av masten på
råseglare.
Bramah [bräTne], Joseph, engelsk ingenjör
(1749—1814). Uppfann 1786 vattenklosetten
och 1796 den hydrauliska pressen, läng®
efter B. kallad »Bramahs press». G. H-r.
Bramän (skt brähmana; formen »braman»
att föredraga framför »bramin»; detta senare
lån från eng. brahmin), beteckning för
medlemmarna av den högsta indiska kasten, den
första av de traditionella fyra kasterna, som
uppstått ur världsskaparens mun. B. måste
ursprungligen ha betecknat innehavaren av
den magiska kraft, som gick under namnet
brahman (se d. o.). Otvivelaktigt voro b. i
äldsta tid offerpräster och huspräster, genom
besittningen av sin magiska kraft skickade att
behärska gudarna och framför allt att
besvärja och förgöra demoner och onda
inflytelser. Ett dylikt prästadöme behöver från början
ej vara ärftligt men har i varje fall redan på
den tid, då Rigvedas hymner diktades,
utvecklat sig till att bli det. Det är numera ej
riktigt att låta b. betyda präst. Indien äger icke
några motsvarigheter till våra
statskyrkosam-fund eller vårt prästerskap. En b. är alltså
en person, som genom födelse och upanayana
(»invigning») tillhör bramankasten — det är
sedan ganska likgiltigt vilket yrke han ägnar
sig åt; dock får han naturligen ej ha ett orent
sådant (jfr Kast).
En b :s liv är enligt den heliga
traditionen indelat i fyra stadier: han inviges vid
5—10 års ålder medelst anläggande av det
s. k. offersnöret och andra ceremonier och
blir först i och med detta verkligen en b.;
sedan är han under en följd av år en
brahma-cärin, en »vedastuderande», som lär sig de
heliga texterna genom muntligt eftersägande
efter läraren och som är bunden till
fattigdom, kyskhet och lydnad; grihastha
(»husfader») blir han, då han avslutat sin
studiekurs och inträder i det äkta ståndet (att
avla söner är en religiös plikt för varje
ortodox hindu) ; mot slutet av sitt liv bör han
överge det husliga livet och bege sig bort från
bebyggda trakter för att som en vänaprastha
(eremit) ägna sig åt meditation och späk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
