Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Braman - Bramanism - Bramante da Urbino, Donato (Donato d’Angelo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1067
Bramanism—Braman te
1068
ningar, och sin sista tid skall han tillbringa
som en bhiksu (se d. o.; »tiggarmunk»),
levande av allmosor och mediterande över de
högsta sanningarna.
Bramanerna ha ofta på grund av påstådda
eller verkliga mindre vackra karaktärsdrag —
framför allt högmod och snikenhet — blivit
mindre fördelaktigt skildrade, särskilt i äldre
europeisk litteratur. Man får dock ej förbise,
att de under tusentals år praktiskt taget
ensamma varit bärare av en av de mest
fulländade kulturer, som hittills funnits. J.Ch-r.
Bramani’sm är ett sammanfattande namn
för de indiska religionsformer, som ha till
gemensamt kännemärke, att de anse
veda-texterna vara uppkomna genom gudomlig
inspiration och därför äga oemotståndlig
auktoritet. Det betyder alltså icke den
religion, inom vilken Brahmä dyrkas som högste
gud, ty någon sådan existerar i själva verket
icke (jfr Brahmä). B. grundar sig alltså
ytterst på Vedans auktoritativa uttalanden;
den delade sig redan tidigt i tvenne
huvudriktningar, vilkas gemensamma strävan gick
ut på att omintetgöra karman (se d. o.),
aktiviteten och dess resultat, och dymedelst
befria sig ur samsåra, det eviga kretsloppet
genom död och återfödelse. Den ena av dessa
riktningar stödde sig på den form av
uppenbarelse, som fanns nedlagd i de vediska
ritualtexterna, och resulterade i den s. k.
karmamårga, den åskådning, som ser
möjligheten till förlossning endast i ett noggrant
iakttagande av de i ritualet kodifierade
offerceremonierna i alla deras ändlösa detaljer;
denna riktning har givit upphov åt den
filosofiska skola, som kallas Mimämsä (se d. o.).
Den andra riktningen åter tog till
utgångspunkt spekulationen över de kosmogoniska
och psykologiska problemen; dess speciella
texter finna vi i de s. k. Aranyakas och
üpa-nishaderna (se d. o.). Endast genom vetande,
genom kunskap om den absoluta identiteten
mellan ätman, den individuella själen, och
brahman (se ovan), världssjälen, vunnen
genom meditation och askes, kunde föi
lossningen nås. Den filosofiska åskådning, som
närmast utvecklat upanishadernas idéer,
kallas Vedänta (se d. o.). Det är intet tvivel om
att också buddismen från början utvecklat sig
inom kretsar, där dessa idéer voro gängse.
Ur en blandning av b. och de i Indien
sedan äldre tid fortlevande primitiva
religioner, som äro utmärkande för de dravidiska
stammarna, ha de religionsformer, som vi i
brist på en enhetlig benämning pläga
beteckna som hinduism (se d. o.), utvecklat
sig. Jfr vidare Hinduism, Indisk
religion, Mytologi, indisk, och V e d
a-religionen. J. Ch-r.
Brama’nte da Urbin o, Donato, även
kallad Donato d’A n g e 1 o, ital. arkitekt
(omkr. 1444—1514). Utbildade sig till målare
i Urbino, flyttade under 1470-talet (före 1477)
till Lombardiet och målade fresker i Bergamo,
Bild 1. Donato Bramante.
Porträtt på en samtida medalj.
Milano och Pavia samt enskilda
stafflimålningar. Mot slutet av 1470-talet framträder
han som arkitekt. Bland hans byggnader i
Lombardiet äro delar av kyrkorna Santa Maria
presso San Satiro
(endast
tvärskepps-partiet med
närmast anslutande
delar fullbordade av
B.; den åttkantiga
sakristian med sin
av B. utförda
skulpturala dekoration
är hans första
avslutade byggnadsverk ; den genom
falskt perspektiv
skenbart utvidgade
koranordningen är
urtypen för
baroc
kens perspektiviska skeneffekter) och Santa
Maria delle grazie (korpartiet, 1492—97),
båda i Milano. B. flyttade hösten 1499 till
Rom, där han bl. a. byggde det lilla runda
kapellet (»tempietto») på klostergården vid
San Pietro in Montorio (fullbordat 1502),
planerade en grundlig ombyggnad av
Vatikanen (påbörjad 1505) samt planlade och
påbörjade byggandet av den nya
Peterskyr-kan (grundstenen lades 18 april 1506). I
Vatikanen utfördes eller påbörjades av B.
Cortile di San Damaso med loggierna, Cortile
del Belvedere och Giardino della Pigna med
dess stora fondnisch. Av Peterskyrkan stodo
vid hans död de fyra centralpelarna med
gördelbågar och pendentiv jämte delar av södra
korsarmen och en av hörnkupolerna (se vidare
Peterskyrkan och Vatikanen samt
planscher vid dessa ord).
Utgångspunkten för Bramantes stil är den
medeltida norditalienska kyrkoarkitekturens
storslagna rumsbildningar, i vilka
grundformen är kupolen med av stödnischer utvidgad
underbyggnad, och det estetiska intrycket
beror på rummets enhetlighet och
proportionernas storhet. De renässansmotiv, med vilka
han arbetade redan i Lombardiet, spela
allenast rollen av prydnader på den konstruktivt
givna byggnadskroppen. Antikens
byggnadskonst, med vilken han gjorde bekantskap i
Rom, hade knappast något nytt att bjuda
honom i fråga om rumskompositionen;
Peterskyrkan har karakteriserats som »Pantheons
kupol staplad på Konstantinsbasilikans
tunnvalv» men är snarare att betrakta som en
utbildning i kolossal storlek av rumsmotiv från
den fornkristna tidens och den äldre
medeltidens lombardiska arkitektur (San Lorenzo i
Milano m. m.) och därmed indirekt beroende
av österlandets fornkristna kyrkoarkitektur.
Däremot skärpte den antika arkitekturen
hans proportionssinne, och den lämnade
förebilder till hans dekorativa behandling av
fasader och inre väggytor. — B:s konst utövade
i sitt senare, av antiken påverkade skede ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
